Sweatshop


Det är lördag och jag sitter på ett tomt kontor någonstans mellan Märsta och Arlanda. Hösten är här. De tunga molnen går ej att ta miste på. Nog fan är det höst. Tung höst. Deprimerande. Min tomhetskänsla är inte av en övergående sort, såvida man inte räknar att då och då övergår den till en smärtande tomhet.

En döv smärta jämfört med den väldigt bultande sorten i min underläpp, i skrivandets stund. Jag måste sluta betala snygga män att sticka hål i mig. Det kan inte vara en hälsosam affär. Men det kommer bli snyggt så fort min läpp slutat vara så jädra svullen. Jag har svårt att hantera min mun just nu. Den lever sitt eget liv. Hah, mer så än annars.

Det ska bli kul sen att testa pussas med piercingar på vardera sida om läppen. Att en-piercing-hångla är lätt. Men två kan bli ett pusselspel. Speciellt om den andra också är piercad. And come to think of it, det är de ju nästan aldrig. Män med piercingar är inte min domän. Utom Johannes, han får dispans. Som alltid annars.

Utöver helgarbetet umgås jag med mina nära och kära mycket mer än annars. Mitt behov av kontakt har eskalerat och som det ser ut nu kan det komma att bli så att jag blir en sån där 'puss och kram- människa'. Dvs något jag skytt hela mitt liv. Men ibland behöver man bara en kram. Och ja, varför inte egentligen? Människor är inte alla hemska.

Nej, vad sitter jag och skriver? Visst fan är de det. Och inte skulle jag väl ändra allt som essentiellt är jag för att fylla ett tomrum. Ugh. Kramas är överskattat. Jag måste vara deprimerad som skriver sånt här skit. Enough of that shizznit. Inga kramar, inga pussar. Utom på en person. Men han är inte här nu. Och lika bra är det, I'd be on him like shit on velcro. Like. SHIT. On. VELCRO!

Och nej, Marajah, inte ens old people touching kan avstyra detta ;)

På tal om fröken fräken, så åkte min nya fruga och jag för att hälsa på Marajah. Hennes gudomliga balkong fyller sitt syfte. Mycket trevlig afton. Detta efter att först ha piercat mig, sedan fikat och rökt för mycket, ätit sushi (med wasabi ofc). Sedan fikade jag på vin hos Marajah. Jag gjorde allt man inte skulle som nypiercad, och tänkte. Fuck it! I'll go three for three. I did, och nu får jag helt enkelt hållas med smärtan i läppen.

Dumheter!

Nu, arbeit. Sen, spexytime!

/Belms

PS.


Det kostar att ligga på topp.


Tyrone är snygg nog för två! Han får gärna sticka mig fler gånger.

DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0