Stormar
Jag sov oroligt inatt.
Vännerna skriker, enat, om att jag borde ringa polisen. Att jag borde undvika att vara hemma. Men jag ser det inte.
Men det är sällan man ser sådana varningstecken själv. Alla varnar mig för att saker kan eskalera fort. Det kan ta sig an nya skepnader, men han skrämmer mig inte. Kanske för att jag älskat honom så mycket, så länge. Kanske gör jag upp onödiga ursäkter.
En tanke slår mig, medan jag sitter ensam på detta kalla kontor. Borde jag vara rädd?
Kommentarer
Trackback
