Ensam-på-fest-känslan
Alla på kontoret är på möte. ALLA, nästan. Bara Patrik och Henrik kvar. Jag kom till jobbet runt halv 12 efter att ha jobbat fram till 01, igårnatt. Jag var helt slut. Så jag tog en naptime på morgonen och meddelade chefen att jag nog kommer komma in sent idag. Jag behöver min skönhetssömn. Han var förstående och tyckte jag gott kunde sova en stund. Vädret spelar in och så söndagsjobbande.
Helgen har varit riktigt fin. I lördags kom Magz och Emmot till mig på fika och skitsnack. Emmot drog tidigt men Magz och jag härdade ut till 01, i sällskap av herr Izzard. Sedan kunde jag inte somna, jag hade sådan hjärtklappning. Jag blev riktigt rädd, men det släppte efter en timme eller så. Sen slocknade jag.
På söndagsmorgonen vaknade jag till, och praktiskt taget hoppade ut ur sängen. Vad som medförde hoppet är oviktigt. Magz och jag käkade lite frulle sen skulle hon hem och baka födelsedagstårta och jag skulle jobba. Men på dagen blev det inte så väldigt mycket gjort. Jag kände att jag var för upprörd och istället pratade jag med Marajah i 3-4 timmar allt som allt.
Tack gumman för att du orkar lyssna, och för att du förstår! Vad hade jag gjort utan dig?
Efter att jag lungat mig for jag till Fredosaurus och Magz för finmiddag och tårtkalas :D Det var, som alltid, skitroligt där. Fredosaurus spelade Assasin's Creed. Jag och Magz snackade skit och kommenterade spelandet. Det är så roligt att vara hos dem. De är så sjukt synkade på ett så udda vis. De ger varann precis så mycket utrymme som den andre vill ha och behöver. Jag imponeras ständigt av deras förhållande. De har verkligen härdat ut.
Själv har jag aldrig haft tur i kärlek. Eller spel för den delen. Men inte gråter väl jag för det. Istället har jag turen som har de finaste vännerna som skådats. De är min andra familj och alltid tillgängliga. Det känns skönt att veta att man har support jämnt. Oavsett vad det gäller. Tack gubbar och gummor :)
Och givetvis har jag det allra viktigaste: en trygg hemmiljö. Och en alldeles underbar familj, som stöttar mig i de flesta beslut jag tar. Ibland fattar jag dumma beslut, men inte ens då står jag själv. Och det är något inte många har. Någon som finns för dem i vått och torrt.
Nån dag ska väl även jag träffa en bra kille. En som är där i vått och torrt och älskar mig så som jag förtjänar att bli älskad. Och till skillnad från somliga har jag inte bråttom. Mina vänner fyller upp det tomrum jag en gång haft. Tack alla. Jag ska möta mitt 25:e levnadsår med ett leende på läpparna. Och ni ska vara med och dela det!
/Bells
Kommentarer
Trackback
