The Pretentious Illiterate

Jag har ingen tid till övers. Men det är jämna plågor, så intet nytt finns att förtälja.

Marcus och jag ömsom bråkar, ömsom älskar varandra.

Vänner gifter sig och skiljer sig, och skaffar barn. Själv sitter jag i en outhärdlig dimma av ovisshet. Jag vet varken vad jag vill eller var jag är på väg. Men jag ska inte klaga. Det är rätt trivsamt i dimman. Nåväl, inte "dimman" för alkohol har sedan länge kasserats. När jag slutade plugga upphörde studentlivet och fyllorna med det.

Sedan sist har egentligen inget nytt skett. Jag tvivlar på att nästkommande inlägg kommer vara mer givande än detta. Jag har tappat fokus, jag har förlorat all ork och lust. Musten har sugits ur mig och de få vänner jag har kvar har jag tröttnat på. Jag behöver miljöombyte, och detta genast. Huruvida detta kommer att ske eller ej får tiden utvisa men jag vet ett som är sant: människorna i mitt liv är deprimerande och tröttsamma. Ingen nämnd, INGEN glömd.

Ett nytt ämne som gläder mig är att jag i dagarna åter får tillgång till internet... så som folk. Och att jag numer endast bär på 2 packningar. En ryggsäck som är tvådelad. I september blir det bara en grej kvar som hänger. 2012 i februari är jag en ny människa. Februari 2012 säger jag farväl till CSN och jag kommer ALDRIG mer se mig om. Jag blir skuldfri om blott tvenne år. Fina saker.

Jag sa det till min moder, härom dagen, att det skulle väl passa perfekt att jorden går under det år som jag blir skuldfri. Hon skrattade, sen funderade hon och sa: ja, det vore ju lite typiskt dig.
Som om jag kunde bestämma över sådana saker. Måhända en banal tanke, att man skulle vilja styra över öden. Men lika kul ändå.

Jag skulle gärna haft mer att säga till om i den frågan. Men varken jag eller någon annan kan styra över öden. Mördare exkluderade, givetvis. Men det känns inte som min grej. Att aga den man älskar är väl det längsta jag kan komma med den idén. Att frivilligt avslutta en annans liv känns som en alldeles för stor börda, ett ok. Jag föredrar att människor lever. Det är lite roligare, mer fartfyllt på sätt och vis.

Jag är pro-life i den frågan. Inte abortfrågan, utan liv-frågan. I abortfrågan är jag inte lika fast besluten. Förmildrande omständigheter bör man se till, men abort ska inte vara ett preventivmedel. Det känns kontraproduktivt och för att inte säga motsägelsefullt. PREventivmedel. Notera de tre första bokstäverna och tänk latin. När man redan är gravid är det ju inte att förhindra en skada redan skedd.

Dumheter.

Jag är trött och svamlar. Jag ska sova.


Jag vill även notera att jag gått upp 6 kilo, och att kjag inte rökt på 5 dagar. Dessa två företeelser hänger inte ihop, men båda var värda att nämnas.

/Bell