Coffee and TV


Den låten gillar jag att citera. Jag har inte hört den mycket, men konceptet tilltalar mig.

Bloggandet har, till synes, avtagit en aning då jag haft fullt upp annanvart. Egentligen har jag nog inte det men inspirationen har avtagit i samband med att jag hållt mitt liv framför andra skärmar än just denna.
Jobb söker jag ännu. Resor vill jag bege mig ut på men jag är rädd om mina pengar och rädd att jag ska trivas annanvart och vilja stanna där förevigt. Så jag håller min längtan och eskapism på lagom avstånd för min egen skull.

Så jag stannar i detta kalla land där jag aldrig kommer känna mig som hemma.

Människor ringer mig. Hela tiden. Telefonen är nu av. Jag orkar inte med mer negativa personer i min omgivning. Jag behöver luft. Jag har eliminerat alla som står och suger ur mig all livsvilja. Det är bra nu. Jag tröttnar ibland och nu har jag kommit till en sådan punkt igen. Detta är inget personligt påhopp på någon, jag är bara trött på negativa människor på det stora hela. Ingen sådan är längre välkommen i mitt liv. Vare sig vän eller familjemedlem.

Some people are toxic. Jag är inte en negativ person till naturen. Jag brukar kunna finna ro i alla slags situationer. Som liga är aldrig nöjda med något. Och jag personligen tröttnar på sådana. Jag kanske kan välkomna människor in i mitt liv igen tids nog, men just nu trivs jag på egen hand och med människor som gör mig glada. Temat för dagen är: Har du inget bra att säga, säg inget alls.
Detta gäller mig med och därmed är detta tema avslutat.

Jag fick två katter av en vän för två veckor sedan, en av katterna fick flytta då hon vantrivdes här. Men Kungen (han kallas så) har fått stanna. Han är så söt, min lilla godisgris. Herrn väger närmare 7,5 kg och är en hårboll med stora tassar och gröna ögon. Ibland sjunger han när han går runt hemma men alltsomoftast är han som en svans på mig och brukar krypa ner i mitt knä för att kika på TV. Eller ligga tätt, tätt intill mig för att sova. Dvs de gånger han inte roas av att skutta runt på mig då jag sover för han är på lekhumör.
Vi har kul hemma, han och jag.

Det är kul, nästan jämt. Utom då han bet av min laddkabel till telefonen. Nu måste jag bege mig ut i kylan för att min nalle ska funka igen. Och det med detsamma.

På återhörande gott folk!

/Bell


Kungen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0