The Pretentious Illiterate

Hej,


Idag tog jag beslutet. Det jag fasade för så, förut. Jag valde att hoppa, utan fallskärm. Medan jag faller gör det inget, jag känner mig blott illa till mods. Men jag insåg att jag mår dåligt endast i fel sällskap, och när jag vaknade imorse hade jag fattat beslutet att en gång för alla börja cykla utan stödhjul.

Kanske är det ett tecken att solen äntligen skiner över Gnesta, kanske är det inte det. Ett är i alla fall sant, jag och Kungen mår bra. Musiken strömmar ur högtalarna och min kaffekopp håller mig sällskap medan jag ömsom skriver, ömsom tittar ut.

Idag ska jag packa ihop min dator och bege mig till mina föräldrar för att få hjälp att få igång den. Sen kan jag, som alla andra, surfa fritt och sno internet av min givmilda granne.

Dagens inlägg handlar endast om att jag mår bra. Stödhjulen är av och jag cyklar för egen maskin. Han höll mig kvar i nåt jag lämnat, men det var då. Farväl, gamle vän. Tack för allt och farväl.