Sonisphere
Jag träffade världens finaste kille igår, på tuben. Jag var lycklig i 20 minuter. Jag minns inte hans namn men jag vet att han var från Örnsköldsvik och att hans polare friade till mig i alla fall 3 gånger.
Jag trodde aldrig jag skulle känna mig så trygg och glad jämte någon annan än Marcus. Jag trodde verkligen inte det. Men han... Nu vet jag att hoppet finns. Det finns ett riktigt, genuint hopp att jag ska träffa någon. Helst honom men om inte så i alla fall någon som han. Jag vet nu att det finns ett ljus i slutet på tunneln. Och jag ser det. För det enda jag kunde tänka innan jag somnade (se däckade) var att han finns där ute och jag har sett honom. Fadern till mina barn.
Och hans dialekt, den var så söt att man ville att han skulle fortsätta prata för evigt. Bara prata hela tiden och fortsätta sitta så tätt, tätt inpå mig som han gjorde inatt. Och att vi skulle fortsätta dela tidning, varje dag för alltid.
Innan denna sagan tog form var vi på Kellys. Där stod jag med Thomas och tog på honom som om det inte fanns en morgondag. Trevligt med lite ombyte. Människan var så sjukt vältränad så man knappt visste var man skulle lägga händerna först. Nice :)
Nu ska jag sova en stund till, tror jag. Mitt huvud är inte okej. Idag är det Sonisphere. Som jag missar. How dare I!?
Nu, sova.
/B
Jag trodde aldrig jag skulle känna mig så trygg och glad jämte någon annan än Marcus. Jag trodde verkligen inte det. Men han... Nu vet jag att hoppet finns. Det finns ett riktigt, genuint hopp att jag ska träffa någon. Helst honom men om inte så i alla fall någon som han. Jag vet nu att det finns ett ljus i slutet på tunneln. Och jag ser det. För det enda jag kunde tänka innan jag somnade (se däckade) var att han finns där ute och jag har sett honom. Fadern till mina barn.
Och hans dialekt, den var så söt att man ville att han skulle fortsätta prata för evigt. Bara prata hela tiden och fortsätta sitta så tätt, tätt inpå mig som han gjorde inatt. Och att vi skulle fortsätta dela tidning, varje dag för alltid.
Innan denna sagan tog form var vi på Kellys. Där stod jag med Thomas och tog på honom som om det inte fanns en morgondag. Trevligt med lite ombyte. Människan var så sjukt vältränad så man knappt visste var man skulle lägga händerna först. Nice :)
Nu ska jag sova en stund till, tror jag. Mitt huvud är inte okej. Idag är det Sonisphere. Som jag missar. How dare I!?
Nu, sova.
/B
Kommentarer
Trackback
