The Pretentious Illiterate

Min mage, min stackars mage har gett upp. Den vill inte leka mer. Inte se ett till hälsosamt mål mat på länge. Den kräver burgare och pizza. Men jag är inte sugen. Istället får den ägg, inget kaffe, inget bröd. Gröt kan den få men då ska det vara rätt sort gröt.
Inget socker har intagits på 2 veckor nu. Inget socker i kaffe, inga sötsaker, ingen läsk. Inget chips heller. Jag åt popcorn en dag men det är inte vad jag minns att det var. Jag har börjat räkna kalorier. Jag bär frukt i väskan. JAG. RÄKNAR. KALORIER. Belma. Det är makalöst.
Men det känns så naturligt. Som om jag alltid gjort så. Jag bara klippte till ny scen. Helt och hållet. Och nu känns det så bra med detta, fastän magen strejkar.
Jag tror att min midnatss-sallad tog död på den. Men vad gör man. Äta måste jag. Inte samma skit som förr, och i betydligt mindre mängd. Men jag måste ju fortfarande äta. Och ska jag stoppa i mig skit ska det väl ändå vara nyttigt.

Jag har vänt blad. Ingen idé att gå tillbaka till det som varit. Jag gör inte det här för nu, jag gör det här för evigt. Jag beslutade mig. Det tog många år att ta beslutet men det är taget och det nya livet började levas för 2 veckor sen. I've passed the point of no return.
5 kg ner efter 1 vecka. Detta bara genom att äta MINDRE portioner. Jag åt som en häst innan. Nu äter jag som en människa. Och mår därefter. Bra det vill säga.

Makabert gott folk. Makabert. Nu väntar ägg på att bli uppätna.

/B