Bokcirkel
Herregud vad jag känner mig exalterad. Jag har ingen hobby. Ingen alls. Men nu har jag anslutit mig till en bokcirkel med människor jag inte känner och aldrig träffat.
Jag insåg efter mycket rannsakande. MYCKET rannsakande, att jag kommit ifrån alla mina polare. Med allt vad det innebär. Jag brukade vara ute hela tiden, parta och dansa. Göra en massa kul. Sen träffade jag honom, som la beslag på mitt liv och min tid. Men jag har även använt honom som en ursäkt att komma ifrån det levernet.
Nu har de vännerna flyttat, jag har flyttat och de som är kvar har jag ingen kontakt med. Jag träffar vissa ibland, och det är trevligt för det mesta. Vissa är patetiska, men det var de då också. Jag valde att inte se den biten då. Nåväl, det är över och glömt. Han och de likaså.
Men mina vänner finns på platser runt om i hela världen, många har flyttat till England men de allra flesta är ändå i USA. Där jag inte är. Så nu sitter jag i Gnesta, ensam som jag vet inte vem. Och jag insåg att jag behövde göra något. Så gick jag in på en forumsida, och hittade bokcirkeln. Och gissa min lycka. Jag skrev upp mig på en gång och den 20/9 ska jag dit och prata om en bok som heter Drömfakulteten.
Jag är så lycklig över att ha en anledning att lämna huset. Jag har suttit hemma sen i torsdags. Jag har gått ut 1 gång för att ta ut soporna och köpa mjölk. That's it.
Jag behöver ha människor runt mig, och som arbetslös har jag ingen anledning att lämna huset. Men nu har jag. Tacka fan för det :D
Hoppas det är så kul som jag hoppas att det är. Jag behöver träffa nya människor. Vem som helst, hur som helst. Bara jag får anledning att lämna huset. Jag vet inte hur många ggr man kan diska och tvätta innan det blir för mycket?!
Nu är jag på G i alla fall... tack gode gud!
/B
Kommentarer
Trackback
