The Pretentious Illiterate

Jag kan inte sluta förundras över hur magnifikt vackert Stockholm med omnejd blir när höstfärgerna intar center stage. När orange blir huvudaktören bland färgerna och solen sprider sina sista varma strålar innan vintermörkrets akt börjar. Scen ett akt fyra börjar snart, jag hoppas publiken är laddad. Det blir ingen intermission men publiken är van. Hösten är här och kärleken med den. Jag får aldrig vårkänslor, istället får jag varma höstkänslor. Hösten för med sig det där vaselinskenet på livets kameralins. Allt får ett vackert orange sken om sig, kläderna blir tjockare och vantar och halsduk plockas fram. Jag blir poetisk om hösten, lyrisk rent av. Så med all lyrik i världen innanför tinningarna sitter jag på pendeltåget på en resa genom Stockholm. Och medan världen passserar utanför hör jag blott vinden susa. Tänk vilken lycka att få finnas till och veta att man är en del av allt detta. Lycka ditt namn är jag. /Belma