Jag blinkar till... tårar kan jag vara utan

Tänk vad man kan tröttna, rätt vad det är så inser man hur fel man haft. Fast jag hade inte fel, jag kände mig tvingad till att säga okej... Välkomna in problemen i mitt hem. Men jag biter ihop denna, den första likväl sista, gången. Jag är röksugen så jag knappt vet vad jag heter.
Jag hade behövt en flaska vin, bra sällskap lite solsken och ett paket Marlboro röda. Det vore strålande, allt man kan önska sig. Istället ligger jag på golvet (jag ska inte ens ta upp varför min säng numer inte har ben, det är inte vad man skulle tro) bredvid mitt ex, det är så stramt här att man kan skära i stämningen med en kniv... Inga cigg, inget vin. Jag har högar med disk, ett hem som osar kattpiss. Kontrollen som jag inbillade mig att jag hade är som bortblåst. Som alltid när han närvarar. Det är precis som förr...

Never again..?


/B

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0