I'm already torn...
Halloj alla,
Jag har börjat inse att min övervikt börjar te sig som ett problem. Inte för hälsan men för mitt välmående.
Jag är trött hela tiden, omänskligt trött och efter lunch tappar jag den lilla fokus jag har om förmiddagarna. Jag har ingen ork och känner mig nedstämd konstant. Kanske är det ett sockerbegär som ligger och lurar, eller brist på vitaminer/mineraler som är boven i dramat.
Oavsett vad det är så har det börjat presentera sig som ett problem.
Motion och bättre kost misstänker jag är lösningen, men vem ska orka med det? Jag gissar på att jag kommer att må bättre efter ett tag, om jag bara lyckas komma igång. Men jag tror att jag är så illa tvungen. Depression är inte ett alternativ längre. Tröstäta har aldrig hjälpt någon, minst mig. Nu får man finna tröst i annat. Pyssla, städa... jaga Oskar. Någonting... vad som helst som får mig att lyfta min, numer, enorma häck och göra annat än ha den sittandes på en soffa eller liggandes i en säng. Jag ska försöka mig på lite vardagsmotion. Lite mer än nu. Ta trapporna även om knäna klagar, gå mer.
Men det är mest viljan som sviker, jag vill inte ta trappan om det finns en hiss. Jag vill inte springa om jag kan cykla och jag cyklar inte eftersom min cykel är trasig. Ergo jag tar bussen.
Men jag ska försöka äta lite bättre. Börja lite lätt. Inte banta, bara äta mindre olja och mindre såser. Utesluta socker i den mån det går och äta mer grönsaker och mindre bakelser. Kanske se över mitt kolhydratintag. Ingen äter så mycket ris som jag. En mellanstor familj i Kina konsumerar mindre mängder ris än jag. Jag kanske ska dämpa mig med det. Äta lite mer pasta, kanske byta till fullkornsalternativ.
Om de blivit bättre. Förut smakade de kartong. Alla fullkornspastasorter. Men det kan ha blivit bättre. Jag ska även börja laga mer ugnsmat och mindre hårt stekta rätter. Vi får se hur det går, så länge viljan inte sviker mig så kanske bara kanske jag kan fixa detta. Bara så jag får mer energi, för just nu är jag mer zombie än 23-åring. Jag började imorse, jag ska hålla mig en stund. Så länge det går, för nu har det gått så långt att det bara kan bära eller brista.
Denna gången ska det bära.
This is my solmen vow.
Belma
Financial Assistant Cash & IC
Samsung Electronics Nordic AB
Tel: +46 (0)8 555 05 700, Fax: +46 (0)8 555 05 701
Jag har gått över till fullkornsris och fullkornspasta sen flera år tillbaka. Tycker fullkornspastan är lite grövre att tugga men tycker inte att den smakar något speciellt. Fast vanlig pasta tycker jag nog är alldeles smaklös. Riset känner jag absolut ingen skillnad på. För att få lite smak lägger jag ner en buljongtärning vid kokningen.
