Slå klackarna i taket
Herregud... jag kan inte hjälpa det. Jag blir kär i den där förbenade låten varje gång jag hör den. Varje! Den förmedlar den där underbara semesterkänslan, känslan av frihet och välvilja. Den är underbar. Jag lyssnar på den, gång på gång medan diskmaskinen brusar lätt i bakgrunden. Jag tänker att jag ska dricka ett glas rosé. Verkligen njuta. Vädret åsido. Tragedin med Oskars försvinnande. Min förkylning som lämnat mig helt håglös. Allt detta till trots. Jag tänker att jag ska dricka mitt glas organiskt och ekologiskt odlade rosévin. Arbeta. Ja, även det. Jag arbetar i afton. Jag arbetar hela tiden känns det som. Besvarar mail. Hjälper folk. Underlättar andras arbete.
Jag är bra på det. Att ta hand om andra. Mycket bättre är jag på det än på att ta hand om mig själv. Men nu ska jag ägna mig åt mig. Ta vara på helgen, även fast jag arbetar. Man måste inte stressa sönder allt som liknas vid en själv. Nej, hörrni. Jag tror jag ska ta mitt glas rosé, och avnjuta det framför mina tre skärmar. Med lite vacker musik som ackompanjemang och arbete för mig. Kanske har jag tur ikväll och hinner med mer än väntat. Kanske inte. Vi får se. Nu arbeit.
/B
