The Pretentious Illiterate

Du och jag mot tystnaden, om och om och om igen... Jag har intagit horisontalläge i sängen utan ben. Det spöregnar och jag är ensam. Midsommar. Jag mår så oförskämt bra, det enda som saknas nu är cigg. Men jag får bli utan. Regnet smattrar mot fönsterblecket och jag njuter. Det är som i en dröm. Allt är perfekt. ALLT. Jag är lycklig men trött. Nöjd men ensam. Men hellre det än i dåligt sällskap, tänker jag, medan jag drar det andra täcket över mig. Allt är precis som jag vill ha det. Jag hade inte velat ändra något... inget alls. Tänk att sådana här dagar finns.