But in his mind, his world is far from kind
Blå, blå vindar och vatten... Blå, blå himlar och hav... Blå, blå känslor i natten...
Jag vet inte. Ibland känns det som om man tagit sig rejält med vatten över huvudet. Ibland känner jag att jag inte kan få luft, som om alla ambitioner gått i stöpet och kvar är jag med en önskan men ingen möjlighet till handling. Jag är trött, så mycket tål att sägas utan att ens behöva förklara sig.
Bla, bla, bla.
Jag hade kunnat sitta här och skriva spaltmeter på temat 'tonårsångest' men mitt i min cyniska värld ser jag ett ljus. Ett ljus jag inte kan eller vill blunda för. Jag mår för bra. Jag kan säkert sitta här och citera ett tjugotal låtar och låtsas vara nere och bruten, men sanningen är den att jag mår bra. Jag trivs med min arbetssituation trots allt arbete, trots att jag drunknar mer ofta än inte. Jag trivs trots att jag vissa nätter inte kommer hem för att SL strular. Jag trivs trots att jag inte har kontakt med M. Fastän jag gärna hade velat bevara en vänskap. Två år känns dumt att slänga bort. Men kanske senare om tiden blir mogen, någon dag. Men även utan honom i mitt liv trivs jag. Jag var på föreläsning igår. Jag trivdes där med. Jag ville stanna kvar i stunden för evigt. Jag ville insupa all kunskap som fanns att tillgå.
Jag trivs i mitt skinn. Jag mår bra. Jag har trappat ner rökandet brutalt. Två till tre cigg om dagen. Sen räcker det. Jag umgås med människor, jag lever lite. Jag vill kunna träffa någon jag kan vara spontan och levande med, någon dag. Men inte än.
När tiden blir mogen.
Marcus om du läser: Tack för din vänskap, jag kanske aldrig sa det förut men du har varit en fin vän. Kanske kan vi ta upp vänskapen en dag. Men låt oss inte rusa med det. Vi behöver aldrig mer höras, men jag vill att du ska veta att jag känner att jag vill ha tillbaka din vänskap för vi hade skoj. Och det är många internskämt som ingen annan förstår. Men tiden är långt ifrån mogen för det och jag vill inte stressa med något. Vi har en hel livstid på oss att hitta tillbaka till den ursprungliga vänskapen mellan oss :D
/Belma
Jag vet inte. Ibland känns det som om man tagit sig rejält med vatten över huvudet. Ibland känner jag att jag inte kan få luft, som om alla ambitioner gått i stöpet och kvar är jag med en önskan men ingen möjlighet till handling. Jag är trött, så mycket tål att sägas utan att ens behöva förklara sig.
Bla, bla, bla.
Jag hade kunnat sitta här och skriva spaltmeter på temat 'tonårsångest' men mitt i min cyniska värld ser jag ett ljus. Ett ljus jag inte kan eller vill blunda för. Jag mår för bra. Jag kan säkert sitta här och citera ett tjugotal låtar och låtsas vara nere och bruten, men sanningen är den att jag mår bra. Jag trivs med min arbetssituation trots allt arbete, trots att jag drunknar mer ofta än inte. Jag trivs trots att jag vissa nätter inte kommer hem för att SL strular. Jag trivs trots att jag inte har kontakt med M. Fastän jag gärna hade velat bevara en vänskap. Två år känns dumt att slänga bort. Men kanske senare om tiden blir mogen, någon dag. Men även utan honom i mitt liv trivs jag. Jag var på föreläsning igår. Jag trivdes där med. Jag ville stanna kvar i stunden för evigt. Jag ville insupa all kunskap som fanns att tillgå.
Jag trivs i mitt skinn. Jag mår bra. Jag har trappat ner rökandet brutalt. Två till tre cigg om dagen. Sen räcker det. Jag umgås med människor, jag lever lite. Jag vill kunna träffa någon jag kan vara spontan och levande med, någon dag. Men inte än.
När tiden blir mogen.
Marcus om du läser: Tack för din vänskap, jag kanske aldrig sa det förut men du har varit en fin vän. Kanske kan vi ta upp vänskapen en dag. Men låt oss inte rusa med det. Vi behöver aldrig mer höras, men jag vill att du ska veta att jag känner att jag vill ha tillbaka din vänskap för vi hade skoj. Och det är många internskämt som ingen annan förstår. Men tiden är långt ifrån mogen för det och jag vill inte stressa med något. Vi har en hel livstid på oss att hitta tillbaka till den ursprungliga vänskapen mellan oss :D
/Belma
Kommentarer
Trackback
