The Pretentious Illiterate

Ibland.
Bara iblad kommer nätter som dessa.
Nätter i stillhet och ro.
Utan rädsla.

Jag sover med en extra kudde i sängen.
En som jag kramar hårt när ljuset från vardagsrumslampan inte räcker till.
En falsk känsla av trygghet.
Som Barry Manilow.

En falsk bild av det förflutna.
Rosa drömmar som aldrig infriades.

Snart faller allt i glömska.
Rädsla och ångest med.
Även dessa obeskrivbara stunder då lyckan känns gjord.
Yesterday's a dream, I await the morning.

Jag har tillåtit mig själv allt.
I retur får jag ett lyckorus som annars bara alkoholkonsumption brukar bära med sig.
Jag får göra som jag vill inatt.
Röka och dricka Fanta citron.
Jag får äta gelehallon och titta på gamla Simpsonsavsnitt.
Jag får känna mig fri och ensam och lycklig.

Jag får vara jag.

Jag får vara den jag som jag är och alltid varit.
Iförd en klänning och pärlor, med fixade naglar och ett leende på läpparna.

Jag får, om jag vill, glömma bort att jag inte rakat benen eller plockat ögonbrynen.
Men främst får jag glömma all smärta.
För idag är jag lycklig.
Idag är jag en annan.
Ikväll snarare.
Jag tror att jag har lärt mig knepet.
Inatt är jag min.
Alldeles min egen.
Men bara inatt.

Imorgon... ja, imorgon är en annan dag.