Karaokevarning såhär på morgonkvisten
Jag vet inte riktigt anledningen men låten, finlandsfärjornas ständigt återkommande favorit, My way av allas vår Frankieboy snurrar runt i mitt huvud. Tillsammans med en massa datum. Nuffror som flänger runt. Fredagen, vad ska jag göra. Ska jag följa med eller stanna hemma. Hur kommer övergången se ut? Kommer det gå bra, går det inte bra. Bah! Semesterplanering som inte finns, det sliter på mig. Jag pendlar 5 långa t6immar varje dag. Det känns i kroppen. Jag är extra tung, trött som sjutton och mina fötter sväller upp som tokiga var dag. Det är lite tröttsamt att inte kunna ha skor på sig, frqmförallt inte sommarskor. De är för trånga. Flipflop kan jag inte ha för det ser som bekant sjukt ut med så svullna fötter och anklar. Dessutom känns det som att huden på benen stramar åt. Nej, sommarvärmen och den långa restiden i kombination med mycket händelser vid sidan av gör att jag känner mig riktigt tung och trött i både kropp och hjärna. Men jag vill gärna tro att det är ett övergående fenomen och att det hela snart ska bli bättre. För att vakna klockan 5 är inte längre någon höjdare. Inte för att det någonsin varit det, men det känns extra mycket just nu.
Nej gott folk. Min lilla eee pc är duktig. Jag sitter på pendeln, redan halvvägs till jobbet och njuter av hur bra och söt den är. Men nu ska jag stänga till här, dricka ur mitt pressbyrånkaffe och sen försöka sova sig litet. Idag kommer en tjej som ska ta över efter mig, som jag ska lära upp i några veckor så jag kan gå över till det andra, mycket bättre jobbet utan att behöve oroa mig.
/Bell
Kommentarer
Trackback
