It all comes back to haunt you in the end

Jag är väl medveten om att jag inte ska tänka på det där barnet, men jag kan inte hjälpa det ibland. Ibland gör det bara ont i hela mig. Ibland orkar jag inte. Men ikväll tänkte jag, för mycket. Dumma saker. Om det där barnet som aldrig kommer att bli. Och jag gråter. Inte för att jag vill, men för att det gör så ont i hela mig.


/Belma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0