You don't have to be rich...

Oj vad jag samlade mig tillslut. Jag sa mina farväl. Mitt sista adjö. Sen försvann tårarna, och likaså den där övergivna känslan. Paranoian. Det är nu äntligen dags att lämna sorgen bakom sig, jag förstod till slut varför jag gråtit. Och jag är glad att jag fick ut den sista smärtan igår.
Nu lämnar jag den och dig bakom mig. Nie mehr, kära barn. Nie mehr.
Jag ska ta en liten revision av mitt liv so far, ikväll ska jag samla mig. Skriva ner det som skall göras och när. Och sen ska jag sätta igång. Hit the gym. Eller ja, nåt sånt. Jag fick ut den sista desperationen. Jag är himla nöjd nu :) Fast jag spelar sämre nu. Känns trist. PSP:an var värd varje öre. Min tvåtimmars-resa till jobbet bara flög förbi. 10 minuter med buss till Gnesta sen drygt 1½ timme till Häggvik och sen promenixen upp för Stockholms kanske brantaste backe. Skönt med lite motion på morgonen så man vaknar till liv.
I feel at ease. Imorse köpte jag ett pendlarkort, så nu har jag flyttat på riktigt. Jag gläds åt det.

You'll burn baby. Mark my words. You'll burn.

/Bellis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0