All my thoughts
Rökfri dag #3.
Det går bra. Abstinensen finns än men inte alls i så farliga mängder. 2008 visade sig medföra många avslut och detta trots att året knappt hunnit börja. Jag kommer alltid att minnas alla er, men ni är inte längre välkomna att besvära mig i mitt liv.
Jag ska bara avsluta hans kapitel med en sista uns värdighet, sen ska det vackra få ta sin plats i mitt liv. Han sög åt sig allt ljuset i mitt liv, som ett svart hål. Nu är vi historia, och det med ett rungande avslut som fick alla andra avslut att stå och skämmas. Det är över, verkligen. Och det med pompa och ståt. Jag trodde följderna skulle bli större än de blev, men icke. Och gladast är nog räven, i denna lilla story. Det är hon. Huga.
Jag pratade med mamma och hon ställde en fråga som involverade polisen och jag tänkte att fan... det här kanske inte slutar bra. Stefan stressade upp mig, men sen lugnade vi ner oss allihop. Och det gick över, all rädsla bara släppte vilket jag är himlans glad över.
He's leaving. Once and for all. Never will we ever meet. Det känns skönt, första tanken var bara att det skulle bli jobbigt men den tanken försvann fortare än på ett ögonblick och ersattes av något slags glädjerus. Jag kommer aldrig mer behöva tänka tanken på att jag spontant skulle kunna åka till honom. Han tar bort möjligheten för mig och det känns så bra.
Det var den enda frestelsen som fanns kvar. Nu försvinner den och han med den :D
Adjö M. Adjö.
/Bell
Det går bra. Abstinensen finns än men inte alls i så farliga mängder. 2008 visade sig medföra många avslut och detta trots att året knappt hunnit börja. Jag kommer alltid att minnas alla er, men ni är inte längre välkomna att besvära mig i mitt liv.
Jag ska bara avsluta hans kapitel med en sista uns värdighet, sen ska det vackra få ta sin plats i mitt liv. Han sög åt sig allt ljuset i mitt liv, som ett svart hål. Nu är vi historia, och det med ett rungande avslut som fick alla andra avslut att stå och skämmas. Det är över, verkligen. Och det med pompa och ståt. Jag trodde följderna skulle bli större än de blev, men icke. Och gladast är nog räven, i denna lilla story. Det är hon. Huga.
Jag pratade med mamma och hon ställde en fråga som involverade polisen och jag tänkte att fan... det här kanske inte slutar bra. Stefan stressade upp mig, men sen lugnade vi ner oss allihop. Och det gick över, all rädsla bara släppte vilket jag är himlans glad över.
He's leaving. Once and for all. Never will we ever meet. Det känns skönt, första tanken var bara att det skulle bli jobbigt men den tanken försvann fortare än på ett ögonblick och ersattes av något slags glädjerus. Jag kommer aldrig mer behöva tänka tanken på att jag spontant skulle kunna åka till honom. Han tar bort möjligheten för mig och det känns så bra.
Det var den enda frestelsen som fanns kvar. Nu försvinner den och han med den :D
Adjö M. Adjö.
/Bell
Kommentarer
Trackback
