Nu börjas det igen...
När ångesten faller på för att den där överväldigande känslan, av brist på kontroll, gör sig påmind. Fyfan.
Halloj alla,
Klockan är otroligt mycket, och hon kommer troligtvis hinna bli så mycket mer innan jag går och lägger mig. Jag vill inte sova, jag vill egentligen inget alls. Jag vill bara återgå till perioden i mitt liv då saker kändes mer stabila. När jag hade mer kontroll över saker. Nu känner jag det mest som att jag flyter i en sjö av ovisshet. Jag vet inte ut och in längre.
Jag tror att jag i grund och botten är en ensamvarg, och när jag är ensam är jag förvisso väldigt ängslig men det är en känsla jag har kontroll över. Full kontroll. Jag vet hur man ska hantera ensamhet, vad jag däremot inte vet hur man ska hantera är den här djävulska känslan av ovisshet. När man inte kan tyda en annan människas signaler, när man drömmer mardrömmar natt efter natt, när alla ens osäkerheter når ytan... samtidigt. Och allt man kan göra är att hata. Bara avsky allt som har med den personen att göra. När man inget mer vill än att den ska försvinna ur ens liv på samma sätt som den äntrade.
Jag är i en jobbig period nu, när jag vill bevara samtidigt som jag vil avveckla. Göra mig av med bagage, onödigheter man släpar med sig för att man är rädd för förändring. Och som vanligt vet jag inte vilken fot jag ska stå på. Men jag vet att jag inte vill drömma de där mardrömmarna mer. Jag vill kunna sova lugnt, nu när jag äntligen lärt mig hur. Jag vill inte behöva oroa mig för vissa specifika händelser, just nu känner jag mig inte trygg. Och finns inte tryggheten där så försvinner intresset otroligt snabbt.
Jag är ledsen, men blir det ingen förändring måste jag ta farväl. För så här kan jag inte ha det. Tyvärr.
/Belma
Kommentarer
Trackback
