The Pretentious Illiterate

Hello dollfaces,

Nu har jag fått in en klocka i min blogg. Nu känner jag mig ännu gladare än innan. Funderar på att ändra mitt färgschema, men det får stå för närvarande. Jag har fullt upp med annat just nu. Men de gula körsbären (som förövrigt är det bästa jag vet) var väldigt lätta att klistra in. Och visst ser det lite tjusigare ut med dem? Och min lilla blogglåda, som ni verkar ha glömt hur man använder. :'(
Vad händer annars då? Egentligen inte mycket, ligger hemma och är sjuk. Det smög sig på och imorse mådde jag pyton, och det har inte blivit mycket bättre men jag nyser i alla fall inte lika mycket. Det är alltid nåt :) Och så fick jag en rosa kaffekopp av Christian idag. Med ett får och hjärtan på, som det står I love Ewe. Som i I love you... Som han fått av sin mor, men inte riktigt uppskattade. Han tyckte den var tjejig. Jag älskar den. Nästan världsbäst, rosa, två får OCH hjärtan. Jag är förälskad.
Och så har jag fått upp lite nya hyllor i badrummet. Så nu ska jag försöka få ordning på duschdraperiet med så är jag klar med badrummet. Då har jag fått till det precis så som jag velat ha det. Börjar få det riktigt fint här hemma. Jag har en bit kvar, men det som är klart är jag väldigt nöjd med. Väldigt nöjd. Och när jag är klar ska jag ha en liten get-together så ni med kan avnjuta mitt fina hem. Och jag vet att jag dröjt med det där men hellre segt och bra än hastigt och att jag inte är nöjd.
Mitt hem, precis som mitt liv, börjar ta form. Sakta men säkert. Och snart är jag nöjd, tror jag. Snart har jag nått dit jag vill. Inte än, men snart. Och vägen är inte lika tung numer. Jag har gått i kvicksand hittills. Men inte längre. Jag fick hjälp ut ur eländet, och även om det är sankmark än så sjunker jag aldrig lika snabbt längre. Och nu kan jag ta mig ur själv. Man måste kämpa lite, men man kommer loss. Och bara vetskapen om att man faktiskt kan komma ur eländet själv gör att det hela känns mycket lättare.
Nu ser jag solen lyser genom mina fönster, som är något skitiga efter allt regn, och jag känner: för första gången på länge, ett visst sken av hopp. Nu känner jag mig lycklig igen. Riktigt lycklig. Nu saknar jag bara att kunna gå ut och ta en promenad med min M, sen är allt perfekt. I alla fall i min del av universum. :)

/Belma