Maybe baby
Här sitter jag, lyssnar på Janis Joplin och äter en citron. Jag är inte ens sugen på citron, och skalet bränner mina läppar. De svullnar alltid upp. Jag vet inte ens varför jag äter den där citronen, men det känns som att om jag äter något surt så kanske jag vaknar till liv. Dock vet jag inte vad Janis fyller för funktion, i detta fallet. Det är ju riktigt härlig mys/depp/sovmusik. Kanske ska ta den där tuppluren ändå. Sova lite. Sov inget inatt. Eller jag sov, men jag sov lite för jag la mig så sent. Sen mådde jag piss imorse :S
Men jag blev så förälskad igår. På nytt. På ett helt annat sätt. I samma person dock, samma marsvin som ockuperat mitt hjärta på den sista tiden. Jag vet inte vad det var, men för första gången såg jag nåt jag verkar ha missat hela tiden. Och jag föll som en fura. Som man gjorde på skolgården för många, många år sen. När man fortfarande var alldeles för ung för att riktigt våga prata med den killen man hade spanat in. Som man pratade med kompisarna om varje rast, och efter skolan. Allt man gjorde då, känns det som, var att förälska sig. Och leka. Hoppa hopprep, rita och klä sig i sann tidig 90-tals anda. Det här är tiden innan Spice Girls, Backstreet Boys och liknande. Eran före det där.
När man fortfarande hade tights på sig och cykelbyxor kunde köpas på H&M. Minns ni de gula, som var så poppis ett tag? Jag blir närmast nostalgisk.
Jag minns den tiden med glädje. När jag lekte dagar i ända, och cyklade och flörtade och plockade röda vinbär hos mormor och morfar. När man fortfarande klädde ut sig till påskkärring och gick på skoldiscon, och fick gå och fråga killar, åt kompisar, om de skulle dansa. Och själv bad kompisarna fråga åt en. Minns ni den tiden? Gud, vilken underbar barndom.
Innan klassrummen hade internet, innan de ens hade datorer. När Cartoon Network regerade. Och A-team gick på femman, på dagtid. Och Saved By The Bell. Med Zach som var så snygg, och vad kallades Mario Lopez i den serien? Han är ju snygg än i och för sig. Med Screech och alla andra. Fasen. Den tiden. Jag är glad över att jag fått ha den tiden. Med allt vad det innebar. Blygheten inför alla andra killar men inte Pär, aldrig inför Pär. Han var bäst. Vi åkte skateboard, eller han gjorde. Jag satte mig på min så åkte vi nerför den där nerförsbacken utanför HSB-husen. Haha, eller när SimCity blev jättepoppis, och vi spelade det hos Jenny. Hennes pappa som hade en grön SAAB. Eller när vi lekte med Barbies hos Tessan. Och sen när vi flyttade till Malmö och jag grät konstant i två veckor.
Sen träffade jag Rouaa. Och var ute och vandrade hela nätterna. Och sov över hos varandra, eller var det hos Cecilia. Och jag hatade Adnan, och han mig. För att han var bosnie. Han är det än, förresten. Jag minns den där natten när det öste ner. Minns du Rouaa, när molnen låg under mina fönster. När det åskade så, och vi sprang från dig till mig? Och det kändes som om man var i ett akvarium. Och jag vet att du minns mina orangea sandaler som färgade av sig. Och den där linbanan vi åkte. På den tiden när mitt hår var större än ditt.
Jag minns allt sånt där med glädje. Jag hoppas ni delar min entusiasm.
/Belma
jag förstår precis vad du menar... Those were the days! Otroligt okomplicerade, men samtidigt å så komplicerade, då man kunde bli ovänner mer sin bästa vän över en diskussion om hur långa topparna på håret egentligen är... Ja herregud.
Underbara tid. Fast det är idag med. Fast på ett mer seriöst sätt. Det är inte lika oskuldsfullt längre men nog så charmigt.
Men visst minns man den tiden med lite rosa skimmer över ^^,
Hahahaha vet du vad? jag bölar!!!
Jag minns allt det där. Precis allt det där. Jag minns t.o.m att ni hade en dator på skrivbordet i vardagsrummet närmast fönstret. Och era möbler ni hade på balkongen. Och hur vi terrade kinesen (din bror). Även hur vi försökte undvika vattenpölen under linbanan. Jag minns ditt hat mot Adnan. Jag ogillar honom nu. Jag minns också när du satt framför mig på lektionerna och skrek "very well cyckelställ!" hahaha... minns du det? minns du när Roland brukade klistra kråkor under sitt bord? Han fick rengöra bordet efter året. Jag minns än på avslutningsdagen i sexan när vi stog innanför dörren, jag du Sahar och Cecilia och räknade till tre för att sen ta ett kliv ut i sommarlovet. Jag minns att jag blev skitledsen och grät hemma när jag fick reda på att du skulle byta skola. Du skulle ju få nya vänner oh jag skulle inte få träffa dig så ofta. Jag hade rätt, tyvärr, men 9 år efter så träffades vi igen. Vi träffades utanför huset din kusin bor i efter nåt år. Du sa att du hade flyttat till Sthlm. Jag låtsades som om jag inte brydde mig, men det gjorde jag. Jag hade förlorat min bästa vän och det satt kvar. Jag minns Rosengårdsbadet. Jag minns mina turkosa tights. Och dina svarta slitna jeans. Och dina vita gympadjoro med lila på. Dom med lilavita snören. det var mer rosalila. Jag minns ditt enorma hår. Mitt var långt, men ditt var enormt åt alla håll. Jag minns när vi låg på golvet i ditt rum och målade. Kommer du ihåg när jag åt allt med salt? det gör jag ät. Citron, omogna plommon, apelsin osv. allt som är surt.
Det är sjukt... Jag minnsdetta, men inte vad jag gjorde igår. Tänk vad människor kan sätta för spår i ens liv.
