The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Nu har jag fyllt 22 år. Herregud, 22 år. Födelsedagen firades först med päronen, helgen innan födelsedagen och den "stora dagen" firades med Marcus... som gjorde den mer minnesvärd än jag hade trott. Jag vill tacka alla som grattade :) Sött av er att minnas. Det var en del överraskningar, vissa, men jag blev lika glad för alla samtal och sms. Och mail med. Tack än en gång, och mest tack till Mack (:
Jag flyttar ut imorgon. Lite bitterljuvt. Jag kommer sakna att kunna krama på honom när jag själv vill, men the lord giveth and the lord taketh away. Inte sant?
Givetvis är det så. Nya platsen är inte alls lika mysig, men billigare än väntat och 17 minuter från jobbet. Om jag får ha det kvar. Vi får se. Ulla har inte hört av sig än men jag hoppas så jag nästan spricker. Den tjänsten skulle passa mig så himla bra, en kombination av mina utbildningar och så säkerheten. Tryggheten att veta att här kan man spendera många, många år. Att slippa tänka på försäljningssiffror, att slippa tävla mot alla andra om att få behålla sitt jobb. Där räcker det med att man gör sitt eget bästa, inte överpresterar någon annans personbästa. Nåväl, sådan är marknaden. Men jag kämpar på och hoppas på att få höra av Ulla någon dag snart. Gärna med ett positivt svar. Det hade varit helt fantastiskt.
Nog om det nu.
Jag är lite ledsen, eller lite och lite. Jag är ledsen över att inte kunna träffa M så ofta som jag själv vill. Men vi hade ett kontrakt, det är uppfyllt och nu har jag ett annat som ska uppfyllas. Jag kommer nog trivas i mitt nya hem. Jag har lätt för att trivas. Bara jag får sova ifred. Och vara ifred när jag kommer hem från jobbet. Då har jag väldigt lätt för att trivas. Home is where the heart is, and my heart is in place. Så vart jag än har bott har jag nästan uteslutande trivts eftersom jag tar med mig mitt hjärta överallt jag går. Det är med mig. Och tryggheten med den.
Ny start igen. Jag vet inte hur många sådana till som väntar mig, men det ger ju mig tillfället att träffa så många olika människor, att prova mig fram i nya situationer. Det har gett mig erfarenhet, alla dessa nya kapitel jag fått skriva. Jag har mognat. Nu, äntligen, är jag redo för något seriöst. Något ihållande. Vad det än må vara. Nu är jag redo för det mesta som kan komma min väg. Vinster såväl som förluster. Nu sluter jag ett gammalt kapitel, av otrygghet och oro. Nu har jag hittat till en trygg plats, i mig själv, och oroar mig inte längre för vad som komma skall. Nu vet jag att jag kan ta alla sorters överraskningar. Nu har jag hittat ett trygghetsnät i vilket jag kan falla tungt utan att känna av smällen.

/Belma