I Stockholm är jag en bättre människa
Halloj alla,
Min rygg är trasig. Av och till kan jag knappt sitta och böja mig ner är en dröm jag gett upp hoppet om. Och mitt huvud värker så. Ryggen pajade helt för någon dag sen och har lämnat mig halvt handikappad, oförmögen att klara den enklaste av uppgifter. Det känns väldigt förlamande att inte kunna göra något själv. Det känns inte bättre av att det påstås att jag gnäller när jag verkligen har ont. Nej, fy farao.
Snart börjar skolan. Snart börjar allvaret och för första gången på länge ser jag inte fram emot det. Jag vill göra annat ett tag. Jobba kanske. Resa, möjligen. Bara göra annat. Läsa en annan kurs? På en annan skola? I en ny stad? Ett nytt land? Jag känner det där behovet att fly igen... Jag skyller på ryggen, denna gången.
/Bell
Kommentarer
Trackback
