The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

It is time to play hardball. För nu har jag lekt dörrmatta länge nog. Nu har jag fått nog. Jag behöver ingen av er, för ni betyder ändå inget för mig. Ska vi leka, ska vi göra det på mina villkor hädanefter. Ingen annans för nu får det räcka.
Jag är mer än trött på alla idioter som av någon anledning har kommit in i mitt liv och börjat styra och ställa. Och det värsta är jag bär skulden, jag tillät det. But no more. Nej tack, nu räcker det. Kommer invändningar kan ni vända er till någon som har tid och lust att lyssna på dem. För jag har inte det. Framförallt inte lust.

Jag har gått omkring och saknat, kännt olust och ångest. Saknat. Hah. Ja, även jag gör dumma saker ibland. Men nu kräver jag den respekt jag förtjänar, och jag har inga planer på att ge med mig innan jag får en ursäkt. Ett ärligt menat förlåt. Utan det, kan allt lika gärna vara. För världen är full av underbara människor. Människor som inser vad jag är för person, och som kan uppskatta mig för den människa jag är. De som inte kan det kan lika gärna säga adjö och stänga min dörr när de ändå är på väg ut genom den. För nu har jag fått NOG!
Det var dags för en vårstädning och en var utlovad. Nu börjar aktionen, äntligen. Inte en sekund för sent.

Tack för tiden, men nu är den över.

Adjö,
Belma