The Pretentious Illiterate

Nu har jag sett Sofia Coppolas Marie Antoinette... Jag ska börja med att säga att det var ett väldigt vackert porträtt, som tyvärr inte lämnade något bestående intryck. Kirsten Dunst spelar efter bästa förmåga, men tyvärr tycker inte jag det håller måttet. Hon känns för ung i sin framtoning och hela filmen lämnar en känsla av otillräcklighet. Det känns som att man aspirerar att nå en ny Titanic men istället känns den mer som en b-film. Omgivningarna är som väntat otroligt vackra men filmens gråa dimma lämnar även dem bleka och kulissliknande.
Jag hade hoppats på mer från denna filmen, istället kändes den mycket mer som en tonårs-romans, med tillhörande orgier och känslomässig ambivalens, än som ett seriöst porträtt av denna fascinerande kvinna. Sofia Coppola, som förut snubblar på målsnöret bryter benet och lyckas aldrig ro filmen i land. Istället lämnar hon en tomhet som tyvärr inte är en konstpaus utan mer ett dåligt sagoslut. Vi får aldrig veta vad som händer med dem. Förvisso vet man (om man inte är helt analfabet) att de avrättas i giljotinen, något som skulle ge denna historien såväl som filmen ett värdigt slut. Men som Sofia alltid gör klipper hon bort en massiv bit på slutet och tråcklar ihop ett klimax med ett slut som i sig ger ett helt onödigt antiklimax. Nej, den här filmen... precis som Lost in translation är tråkig. Den är dåligt avslutad och därmed förlorar den all värde i mina ögon. Den är inte subtil, den är bara oavslutad. Den levererar inte, och det gör inte Sofia Coppola heller.
De enda två scenerna som är värda
att nämnas är när Kirsten, som Marie Antoinette, går ut på balkongen för att möta människorna som står utanför och bugar. När alla tystnar tillåts man att för första gången ta ett andetag under filmens gång. Annars känner man sig mest kvävd. Även scenen som följer balkongscenen, den där hon och hennes make (Louis XVI) sitter och äter sin middag i mörkret när revolutionen pågår för fullt utanför. Den förde tankarna till Titanic och bandet/orkestern som fortsatte spela medan de sjönk. Man försökte upprätthålla någon form av normal tillvaro trots att de visste att de inte hade många dagar kvar att leva.
Nej, filmen hade sina ljusa stunder men tyvärr håller den inte måttet. Den är grå och tråkig, precis som dess skapare...

/Belma