Mellan Stickholm och Gutarbarg, finns jag..?
Halloj alla,
Åh vad avslappnad man blir efter ett långt, varmt bad; en kopp kaffe och jordgubbsscrub. Underbart. Även den nya Desperate Housewives har kommit ut, så jag har sett det med. Och igår kikade jag på en massa film med Stefan; Cars, Little Man och SpongeBob SquarePants: Karate Island. Yes yes, en massa tecknat. Men jag försöker fylla ut tiden till det nya avsnittet av Family Guy släpps; den 5/11. Vissa växer aldrig up. Och jag stoltserar med att platsa fint i den gruppen.
I afton ska jag äta en lite finare middag hos päronen och imorrn ska jag träffa M, om allt går som planerat. Om inte ska jag dega hos päronen med bror och spela UNO, som jag börjar bli en hejare på. (= Sen lär det bli en del shopping, för Sthlm har en massa söta små obskyra affärer som sitter på små guldgruvor. Nåja, om man gillar knick-knacks, som jag faktiskt gör.
Jag känner idag att jag hackat upp mig i en negativ stämning. Inte riktigt haft tid att lägga märke till att jag inte längre mådde så på topp som jag har mått innan. Och det var dags att se över en del saker här i livet som bidrog till att jag inte mådde så bra. Slänga saker, sålla bland minnen och gå vidare. Med en, något, lättare packning än innan. För det heter ju att man ska använda sitt förflutna som en språngbräda inte en soffa, och jag tycker jag vilat lite mer än jag rört på mig. Både bildligt och bokstavligt talat. Så när jag satt i badet så smed jag planer, planer på hur jag ska komma ifrån denna negativa plats och till en där jag har bättre framtidsutsikter.
En del människor i mitt liv är kvar där bara för att jag har minnen ihop med dem, och tyvärr är många av de minnena ganska dåliga. Många negativa människor som jag nu tyvärr måste ta en paus ifrån. Inte säga farväl, inte riktigt än, men jag måste få omvärdera mina vänskaper. Ta mig tid och inte fästa för mycket värde vid en del människor. Inte leva i hur vi var förr. Min mor lärde mig att det är bättre att vara själv än i dåligt sällskap och jag vet inte när, men jag verkar ha tappat det på vägen. Tappat förståndet.
Jag måste få ta lite time off, se över vilka jag umgås med och varför. Sluta låtsas och börja bete mig som en vuxen människa. Men jag ska börja med pojkarna som varit i mitt liv och rubbat min existens med sin charm. De som är kvar är oftast de som påverkat mig mest, mest negativt...
Yep. Så är det...
/Belma
Hm, jag är inte riktigt medveten om att jag/vi gjorde något elakt mot dig alls, men om det är så du känner så ber jag om ursäkt för det. Jag vet att jag kan bli dryg och ego, mer än vanligt, när jag dricker, men det är ju ingen ursäkt i sig. Men jag vet att du har mer vett än att ta åt dig av det vi (tydligen) gjorde ändå, så jag hoppas det inte får dig att tvivla på att, iaf jag, kan ju bara prata för mig själv, inte tycker illa om dig på något sätt. Förhoppningsvis var det bara plumpa kommentarer/handlingar vs. missförstånd. Om du vill får du gärna säga vad det var någon gång, så jag är medveten om mina dåliga sidor lite mer...
Nä, det är sant som du säger, det vet jag inte varför jag skulle be om ursäkt för, för enligt vad jag minns det så var det ungefär 1 kvarter, när vi gick från V-Dala, som du gick några meter bakom oss, och känner du att det var vi som sprang ifrån dig och inte tvärtom så håller jag inte. Men men, bye gones, finns värre saker att bråka om i livet. :)
