Got to get out of this spell, I'm under...
Dionne Warwicks låt Heartbreaker spelas i förgrunden. Klockan är mycket och jag mår sådär som jag kan må ibland. Som om jag svalt ett helt fjärilsbo som barasnurrar runt i magen. En massa fjärilar, vomity butterflies.
Jag och M hade en diskussion idag. Jag var svartsjuk. Sjukt egentligen. Han är så betryggande, så söt. Jag är inte van vid det. Men å andra sidan är jag heller inte svartsjuk av mig. Men han försäkrade mig om att det bara var mig han tyckte om och bara mig han ville vara med. Min M. Min söta, underbara M... Som jag inte kan förstå att han är så söt som han är, så snäll. Så himla förstående. Och jag går omkring och tänker på Anders... Han och jag hade inte funkat, jag vet om det. Men ändå har jag funderat på det. Men nu har jag funderat klart. Det blev aldrig nåt mellan oss för att vi båda är som vi är. Två överdominanta personer som aldrig skulle kunna svälja sin stolthet.
Men tanken är ändå lite lockande... Verkligheten ser dock annorlunda ut. Jag har äntligen funnit den underbaraste människan på denna planet. Jag vet bara inte hur jag ska hantera det här. Men jag försöker. Jag fick en överdriven lust att skicka ett gulligt meddelande till honom på jobbet idag, och mot bättre vetande så gjorde jag just det. Något han uppskattade, något han nämnde en del när vi pratade senare på kvällen.
Jag var sur och grinig. Och osäker på mig och honom, och oss. Men han var trygg, och duktig, och snäll som bara tröstade mig med sanningar. Och jag är tacksam för honom. Och för vår relation. Den första normala sådana på ett tag. Och det känns helt overkligt allt som händer. Det känns så... bra. Och jag vill gärna spendera alla mina vakna timmar med honom. Och från vad jag förstår, så vill han det med mig också. Kanske mer så än jag. Och jag vill somna vid hans sida, för jag har vant mig vid det nu. Men han är i Sthlm och jag är här.
Jag tror det här kan vara på allvar. Mer så än någonsin. För det är inte en vild förälskelse utan något bättre än det. Och jag ser fram emot att få uppleva en massa roligheter med honom. För jag är glad med honom... lycklig till och med. Heh. Så livet kan ändras tack vare en endaste individ. Men jag är föga överraskad. Hans leende och de där blå ögonen... De kan nog få vem som helst på fall. Men han är min. Och så ska det förbli ett tag framöver...
/Belma
Kommentarer
Postat av: Joanna
Låter helt fantastiskt underbart Belma! :) Att känna så, och framförallt att veta att det är besvarat. Låt inte dumma tankar komma ivägen och förstöra, lämna sånt som du vet inte skulle ha fungerat som en del av ditt liv som var bra på sitt sätt då, men inte spelar någon roll längre egentligen. För övrigt är svartsjuka en rätt bra indikation för en själv på att man kan vara säker på att man verkligen tycker om någon, fast det är ju ännu bättre om man inte visar det såklart. Inte så mycket iaf. ;)
Trackback
