The Pretentious Illiterate

I’m caught in a dream 
And my dream’s come true 
It’s so hard to believe 
This is happening to me 
An amazing feeling 
Comin’ through 

Halloj alla,

Ännu en sen natt. Ännu fler tankar som snurrar runt som satelliter i mitt huvud. Känslor som aldrig fått utlopp. Kärleken, den där obeskrivbara lyckan över honom. Hur kunde detta ske? Det känns visserligen väldigt härligt, men samtidigt så smärtsamt. För jag vet att lyckan finns där, runt hörnet. Men jag sitter här än, och tittar på detta hörn och drömmer istället om sådant som jag vet jag hade kunnat uppleva... Oh det är så knasigt allting.
Jag mår sådär ljuvligt bra. Ni vet den där obeskrivbara känslan när allting bara börjar falla på plats. När alla frågetecken rätts ut och kvar står endast ett par punkter och ett och annat kommatecken. När lyckan står för dörren och du känner energin, på långa vägar. När glädjeämnena blir så påtagligt många och ljuset genom det en gång mörka fönstret lyser starkt och bildar vackra mönster i hjärtat.
Depressioner och ångest känns ljusår, nej, evigheter bort just nu. Och nog var det var visst år och dar sen sist den där panikkänslan infann sig. Tack och lov. För jag trodde att efter att A och jag terminerade vår konstallation att jag skulle bli upprörd. Även om det var på min begäran. Men icke. Och det, bara det ger mig hopp om en gladare framtid, en framtid där ljuset infinner sig. (:
Tänk om jag vetat att livet skulle bli så här bra. Åh herregud. Jag har inte ens vågat drömma, inte vågat hoppas på sån här glädje. Men nu. Nu känns allt sådär fantastiskt bra. Like a fairytale, mystical and beautiful. Like silk or velvet.
Så, gott folk. På återhörande... (=
/Bellis