The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Om jag någonsin kommer till skott med att få ihop min lilla bok som jag kluddat på i åratal ska titeln lyda som följer; "How's this for a sick confession: I love kaftans..." Och precis som i stort sett alla mina bloggtitlar ska innehållet inte ha något med titeln att göra. Jag tycker bara den titeln talar till mitt sätt att skriva och, i väldigt stor utsträckning, mitt sätt att tänka.
Jag måste erkänna en sak. Trots att jag svurit på att inte se på tv, lyssna på radio eller läsa tidningar till årsskiftet har frestelsen varit för stor. Jag var nere i Björnlunda, hos päronen, och bläddrade lite bland kanalerna när jag plötsligt möttes av min gamla kärlek; FOX NEWS. Och jag tänkte att, nej jag måste skärpa mig och bläddra vidare, när jag plötsligt snubblar över CNN. CNN! Gaah, så jag spenderade ett antal timmar var dag framför tvskärmens bekanta sken, i en outhärdlig värme. Då och då sprang jag ut och doppade mig i poolen, men bara för att raskt komma in igen och slå på FOX eller CNN. Jag kom på mig själv bara suga i mig allt de sa, som om jag aldrig mer skulle få se på nyheter igen. Men FOX är ju amerikanskt, och bekanta saker pluppade upp.
Tobak, socker, fett. Nyinvasion i något land, Kim Jong Il, och sen kom bomben: Israel har invarderat Libanon, i någon form av häxjakt på Hisbollah. Och plötsligt får jag en flashback från 9/11. Morgonen då jag tittade på nyheterna och satte min frukost i halsen. Helvete. De jävlarna! Jag visste det. Give them a finger and they'll tug your whole freaking arm off. Men jag ska inte ge mig in i en sån här debatt, det slutar alltid i en hel flod av hat. En dålig attityd och ilska. Kommentarer är överflödiga för den som vet vad detta handlar om, denna invasion. Och jag som bara suttit och väntat på en sån härsak. Bevis för min tes! Och plötsligt får jag lust att skrika ut; "Who's your daddy now, bitch!"
Jag får be om ursäkt för språket och den arga inställningen. Det var därför jag gav upp tv och nyheter. Jag är för passionerad. För hatisk. För insatt. Nej, jag ska ge mig med sånt där, det leder ingenvart. Möjligen till en hjärtinfarkt eller liknande, men det är inte riktigt det jag vill ha i 21-årsdags present... Nej.
Jag beslutade mig för att inte flytta riktigt än. Jag behöver lite tid på att reda ut vissa saker och sen bestämma mig för om jag vill flytta till ett nytt rum eller om jag ska ta erbjudandet från San Diego... Ich weisse nicht, nein, ich weisse nichts jetzt. Jag vill gärna ta mig ner till Italien i ett år innan jag far till USA. Konstvetenskapen erbjuder en termin, men jag vet inte. Känns för kort, det skulle bli jobbigt... Men kanske skulle man ge sig fan på att testa ändå, kanske blir man lite sugen på att stanna i Europa?
Blöh.
Nu ska jag fortsätta mitt städande här hemma och försöka få undan alla dessa jäkla skor som man har liggandes överallt...
Anne, fy så skoj att du med börjat blogga (: Bara Cilla kvar nu...

Smell you later guys,
Bell