The Pretentious Illiterate

Halloj,

Sov som en bebis i natt. Inga uppvaknanden, en miljon gånger. Inga problem bara sömn. Och det känns himla skönt att få sova ut. Tacksamt om inget annat. Inga hjälpmedel denna gången, vilket inte var lätt eftersom tankarna snurrade som mindre orkaner, som bara tog för sig i mitt huvud.
Det var fruktansvärt kallt här hemma igår. Kan ju vara för att jag inte var utsövd, och inget klickade riktigt innan jag tog mig ut till Netto och köpte lite choklad (: För som ni vet har choklad den magiska förmågan att läka alla sår och få en på gott humör igen. Även när man är bakis, och i mitt fall även, skakis. Nu har Albion - Babyshambles spelats här. Den är lite fin tycker jag. I alla fall om man vill lyssna på nån sån där härligt mysig musik, lugn och utan tyngre budskap. Easy listening in all its glory. (:
Funderar på att ta mig ner till skolan, missade ju min första föreläsning idag. Och det känns sådär skapligt kul eftersom jag så gärna ville gå på den. Men jag är inte en som stör en välbehövd sömn som bara smög sig på. Så alla klockor som egentligen skulle ringt var avstängda, utom tv:n som slogs på 08,30 AM vilket var helt onödigt. Men det gick bra att somna om.
Nån timme senare ringde telefonen, men jag hann inte ta samtalet =0/ Får hoppas att det inte var nåt viktigt, eller för den delen någon viktig.
Har tyska på torsdag också, måste skaffa böcker till det. Vilket inte alls känns angeläget men jag hörde att folk kuggade förra terminen. Trodde inte man kunde kugga tyskan, så nu får man bli seriös igen =0/
Nåja, det ska bli skönt att få en del att göra denna terminen, och går allt som planerat så kommer även nästa termin bli underbar (: Hehe, idag känns sådär väldigt bra. Men det kan bero på att jag är hungrig. Hunger och lyckokänslor liknar varandra i min kropp. Så man vet aldrig vad som är vad. Vilket i och för sig förklarar en hel del om varför jag ser ut som jag gör.
Denna bloggen är väldigt renande. Jag får ut allt som jag annars inte kan. För vissa saker och upplevelser gör lite för ont, och att sitta och öppna sig för en annan människa är inte alls något jag lyckats sysselsätta mig med än. Kanske inte så mycket för att jag inte vågar, utan mer för att jag inte vet hur. Och då är skrivande ett perfekt alternativ. För mig i alla fall. Det kanske inte funkar för alla, men jag måste få ut ångesten, lyckan, hatet, drömmarna och allt det andra innan det konsumerar min själ. Och när jag skriver, så får jag bara ut mina tankar, för det är inte alltid man kan hantera dem när de flyger på alla på en gång. Då föredrar jag att få ner det på papper för att få lite översikt och på ett sätt även distans till dem. Då kan man, mer objektivt, undersöka anledning eller snarare orsakerna till dessa tankar. Vilket känns himla bra, man är sin egen psykolog, sin egna subjektiva psykolog, men en psykolog none the less.
Och om jag ibland skriver fel, eller osammanhängande så vet ni varför. Det och att jag aldrig tittar på skärmen när jag skriver, mest för att jag inte vill tappa bort mina tanketrådar genom att gå tillbaka i texten och analysera.
Nåja, det här blev ovilligt djupt. Bra bra, it's all good (mitt nya modeuttryck) (:
På glatt återhörande? Givetvis.
/Belma

PS. Måste ses, satt och skrattade tills jag grät. http://www.chucknorrisfacts.com/ DS.