The Pretentious Illiterate

'Cause I've got you... under my skin.

Hehe, skönt att få det sagt. Hejsan förresten (:

Vilken kväll det blev igår, helt sjukt bra men inte desto mindre konstig. Var som bekant på kalas hos en väninna, vilket var en himla upplevelse. Med bl a Oompa Loompa dance och en och annan drink. Sen så var ju han där. Och när jag insåg det höll jag på att svimma av. Hahaha, kan tyckas fånigt men ni vet hur det är när man får upp ögonen för någon som man inte känner, och det går månader efter månader utan att ni får möjlighet att introduceras för varandra. Men så mot bättre vetande gick jag på kalaset och där var han!
Problemet var att han var upptagen med sitt och satt mest i köket med tre andra tjejer, som satt som naglade till sina stolar och verkligen insöp varje ord han sa (nejdå, inte sotis haha). But I snook a peak every chance I got. Hur som havers, efter ett tag kom två vänner på festen på att vi skulle på en efterfest, eftersom folk redan gått från den befintliga. Och jag var först tveksam, men lät mig övertalas (kanske lite för lätt, men så här med facit i hand var det mitt bästa beslut på länge). En taxitur och någon cigarett senare befann vi hos nån Holländare som var bekant med en av flickorna jag var med.
Men när hans spritförråd var tömt kom jag på att det fanns sprit och cigg hos mig. Och då var vi på väg dit (:
På väg från Statoil träffar vi, honom. Och han inbjuds så vänligt på efterfest, och artig som han är tackar han ja.
Efter två år sitter människan i mitt kök, och när hela gruppen splittras sitter han och jag kvar. Klockan kvart i sex på morgonen. Efter en massa snack kommer han på att han vill visa mig några kuliga kort och far being it for me to say no. Han bor ju trots allt i samma hus som jag! Ödets ironi, right?
Anywho, där slutar berättelsen (:
Vi kikade på kort och sen gick jag hem, hehe. Klockan 12,35. Långt att gå från en port till en annan ;)
Så nu vet ni mina eskapader.
Och övrig fakta är väl att vi ska ses på Måndag (imorgon).
Helt sjukt egentligen. Sjukt bra. Och jag ska få fortsätta fläta hans hår... Den tanken trivs jag med. Jag hade inte kunnat hoppas på mer. Jag hade inte vetat hur. Underbart, det här är helt jävla underbart... Måndag.

/Belma