Deprimerad
Jag har ingen vilja att leva längre. Det känns som att hela livet, allt man en gång kämpade för har grumlats och framtiden känns för avlägsen för att ha något att se fram emot.
Jag har fastnat i en sån där depressionscirkel, och denna gången, precis som förra, känns det som att allt ändå inte är något värt. Allt man har, allt man haft, allt förgäves.
San Diego. San Diego... San Diego?
Hjälp mig ut ur denna jävla tid. Inte du, inte nån. Gud vad jag har fastnat. Börjar seriöst fundera på att bli alkoholist. Fast jag blir bara ännu mer deprimerad med sprit och på nåt vis är det ju inte det jag strävar efter. Dessutom är det för dyrt att bli alkis, hade jag haft pengarna och humöret så jävlar.
Jag borde egentligen inte vara deppig. Alla jag tycker om lever, jag har ett stadigt liv men ändå känns allt bara fel och det gör ont i hjärtat att alla mina drömmar bara försvunnit. Känner mig så fruktansvärt tom, urholkad och felplacerad. Jag vill inte vara här. Inte nu. Inte alls. Jag är felplacerad och har varit det i 13 år. TRETTON ÅR!
Min far hade rätt, bara det att han väntade för länge och allt blev pannkaka för honom, och jag verkar begå samma misstag. Och jag som annars inte anser mig vara en masochist, varför väljer jag då att stanna här och plåga mig själv? Bland människor jag inte bryr mig om som i sin tur inte bryr sig om mig? Varför väljer jag medvetet att göra val som jag vet kommer att vända sig om och bita mig i häcken så fort tillfälle ges?
Man skulle tro att efter första hugget så skulle man fly, men jag har så många knivar fastetsade i ryggen att jag tappat räkningen.
Jag känner mig sviken, men framför allt besviken. På mig själv, på mitt liv och det faktum att jag låtit andra komma in i min sfär och förstöra det jag jobbat så hårt för att bygga upp. You'll get yours don't worry, because what goes around comes around. Och jag är övertygad om att du kommer få ditt du med, kanske inte nu men en dag. And it'll be signed, sealed and delivered by me, that much I know. It'll have all you did to me written all over it. And it'll hurt as much as you hurt me. I just hope you're as strong as I had to be to face it, I hope you don't chicken out, because I didn't. I had to face it, on my own and I hope you do too. Because I won't be around then to give you the support.
You hurt me so bad, so so bad and I never saw it coming. Like a fool I fell in love with you and you too stabbed me in the back. The one I actually let in. I guess that'll teach me to trust people. But now we've all had our fun, and I once again had to pay the check. And I know very well what they mean when they say that when it rains it pours, and I can't stand the rain any more. I have to go away for a while, because if I don't I'll lose all the good that's left in my life.
Fan det här känns så fel, jag vill inte ha det såhär. Ni har sårat mig.
Jag är nere nu. Hoppas ni får er ett gott skratt för det var väl det det handlade om hela tiden?
/B
Kommentarer
Trackback
