Because of you...
Halloj,
Jag har hittat min religion, eller en religiös hymn jag äntligen kan ställa mig bakom. Kelly Clarksons låt "Because of you". Äntligen något jag kan relatera till. Äntligen något som väcker liv i mig, inspirationen bara kommer flygande i full fart och jag, Belma, får tummen ur och gör något...
Som ni redan vet har jag träffat någon, någon riktigt speciell. Ingen jag trott jag kunde falla för, men nu är det redan gjort. Alltså för sent att ta tillbaka. Och det är lyckligt det...
Igår hade jag ännu en bra dag i Stockholm. Besökte ytterligare tre museer; Östasiatiska museet, Moderna museet och Arkitektmuseet... Endast Östasiatiska lämnade ett intryck, ett sånt där konstnärligt och närmast religiöst intryck. Som ni kanske vet så är jag sådär barnsligt förtjust i museer... Jag älskar att vara omgiven av vackra ting, och konst är det bästa jag vet. Det är skönhet för mig. Inte tre-dimensionell konst i form av skulpturer utan intrycket av en tredje dimension. Tavlor ger mig så fruktansvärt mycket. Där får man bilda sig en egen uppfattning om vad konstnären ville förmedla. Favoriterna fanns givetvis på Nationalmuseet. Jag var där i tre timmar, och stackars Alex släpades med... Han och jag gör en massa kuligt nu för tiden (:
Han hade mer kul på Moderna, men jag var skeptisk. Modern konst tilltalar mig inte. Rent ut sagt så suger det. Ett cykelhjul är inte konst! "MODERN KONST" ÄR INTE KONST! För helvide! Visst det finns säkert fler som blir upprörda när de läser ovannämnda utlåtande, men för mig finns ingen diskussion i det. Jag vet vad jag vet och det jag vet är att den moderna bullshiten inte på något vis kan kallas konst. 2000-talet saknar, för mig, riktiga konstnärer.
De sista dog ut på 1900-talet. Och det finns många expressionister och impressionister jag gillar, men ingen av de nya neoklassicistiska konstnärerna bidrar till någon konstnärlig utveckling. Den visuella konsten har stagnerat.
Jag hade jättemycket mer att säga, men nu är det glömt. Melissa Etheridge - I run for life står på. Och jag måste erkänna att jag grinar varje gång jag hör den. Vilken underbar låt. handlar om hennes kamp mot cancern. Den är rent fantastisk, och just när jag tittade ut genom mitt fönster passerade en kille i shorts... I shorts, och jag tappade all koncentration... Herre min skapare...
Nu ska jag iväg till tyskan. Men jag återkommer.
/Bell
Kommentarer
Trackback
