The Pretentious Illiterate

Halloj,

Här sitter jag på skolan. Ännu en dag som blivit kväll, och ännu en uppgift som blivit avklarad. Jag är ambitiös i år, känner jag. Livet leker och även om ångesten närvarar så gör den det på ett avlägset och icke-påträngande vis. Jag mår bra. Riktigt bra. Och för första gången, i hela mitt liv, känner jag mig tillfreds med mig själv och det jag gör. Jag har vissa saker, precis som alla andra, som jag måste jobba på men i det stora hela känner jag att detta är det närmsta jag kommer till Nirvana i detta jordeliv.
Idag tänkte jag skippa att gå till skolan, jag tänkte jag skulle stanna hemma och deppa. Men så blev det inte, för jag ville träffa T och A och bli klar med vår gruppuppgift. Sagt och gjort. Efter lektionen så blev det fika vid svandammen, kaffe och semla. Underbart. Vi blev färdiga fortare än ögat och K tog frivilligt på sig att renskriva allt som vi gått igenom. Vad söt han är. (:
Efter fikat skulle jag egentligen hem, och fick sällskapa med S som är så nedrans snygg. Vi diskuterade musik och diverse roligheter, men sen skulle han vika av och jag fick ett litet samtal från M. Han var på skolan och var sällskapssjuk. Jag har ändå inget bättre för mig och dessutom skulle jag låna om lite böcker som jag hade turen att få tag i/på. Och nu sitter jag här... På skolan, utan M. Weird, huh?! Den kärringen rusade iväg när hans dejt ringde (whipped M, you are so whipped). Och jag har starka funderingar på huruvida jag borde gå och plugga på Carolina eller om jag ska hem och dega.
Lär bli Carolina. Jag gillar Carolina, det är så mysigt där i den enorma läsesal där jag brukar hålla till. Så traditionsrik, så inspirerande. Man vill verkligen lära sig, man vill sitta där med 540 böcker och suga all kunskap ur dem. Jag blir så lycklig när jag sitter där och är produktiv. När jag lär mig nya saker och får användning för det jag kunnat sen innan.
Tänk om man kunde spendera hela dagar där, utan tentapressen. Bara sitta och läsa, lära sig nya saker. Det hade jag velat göra. Bara sitta där och läsa. Tönt som jag är (: Men jag tycker det är väldigt rogivande, att plugga. Att engagera sig i något eller för den delen någon. Men sån är jag, det är min personlighet. Att fästa mig vid något/någon snabbt. Lära mig allt som finns om detta ämne, och brinna för det. Men det intresset är kortlivat. För när man läst på tillräckligt länge, och fått ut allt man ville få ut av något så är det så lätt för mig att bara kliva av den karusellen och aldrig mer se tillbaka.
Nu har jag lärt mig ett nytt beteende, jag har anpassat det och så vitt jag kan se fungerar det fläckfritt i alla lägen. Jag mår bra av det och det roliga är, jag får snabb bekräftelse. Det är alltid så med mig, tyvärr. Att jag vill ha snabba resultat. Action-reaction. Straight shots, straight-away. Kan kännas trist i och med att jag aldrig klarar av långtidsprojekt, men jag är effektiv och duktig på att komprimera saker. M sa en gång nåt roligt om mig som fastnat; Du är lite som en levande WinZip, med lika många buggar hmm, eller kanske fler. Darn you M, du har så rätt. Jag har mina buggar, och jag kan inte alltid öppnas. Men det finns en massa lagrad information där, det gäller bara att öppna med rätt program. Find the magic button...
I gudars himmel vad ni lär känna mig, ni som läser detta. You guys... (: Awsome, då slipper jag ta det face to face. Har lite svårt för sån närkontakt än. Men jag håller på och lär mig. Sakta men säkert.
/Bellis