The Pretentious Illiterate

Hallå,

You'd better fucking believe you were. God damn I miss you. Jesus, who'd have thought that I'd feel this strongly about you, you bastard! Who'd have thought I'd fall for you, and your crazy charm?
Fy tusan, då var ytterligare en dag över, Alla hjärtans dag... Jotack, en dag kommer även denna dagen vara viktig. Just idag kändes det inte så väldigt spännande. Singel igen, efter en tids eskapader. Det var en rolig tid. Jag hade kul, och jag vet att du också hade det. (: Hon kostade mig det bästa som hänt mig, men jag har mig själv att skylla. Jag visste att det jag gjorde var fel, men jag var naiv och trodde att det inte skulle komma ut. Stupid, stupid girl.
Men men, nu är det för sent att ångra sig. A, jag gillade dig från första stund. Och det har inte förändrats. Så kan du överse min idioti så vill jag vara med dig. Du gör mig så lycklig. Eller gjorde, eller kommer att göra... Jag vet inte vad. Men jag hoppas på dig och mig, än... Kanske dumdristigt och blåögt, men då och då vill jag vara lite naiv. Få hoppas på det bästa. Ja ni vet hur det är. Ibland vill man något så gärna att man blundar för det faktum att det kanske gått förlorat.
Jag har gått runt och hoppats på mirakel idag, men som alltid annars så uppenbarades inget. Istället har jag haft det rätt trevligt, på egen hand. Tittat på Family Guy och fikat. Tyckte det var så trevligt på skolan, pratade med Anders (en kursare) och han var så ofantligt trevlig mot mig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Har gått på engelska med honom innan, men vi pratade aldrig då. Finns så mycket bra människor där ute i världen att man helt glömmer bort sin egen misär och bara fokuserar på dem.
Träffade J och J i kafeterian också, och R och M. De pluggar Eng C och verkar äntligen ha blivit ett par. Eller så ligger de bara med varandra, men det fanns något där som inte funnits förut. Himla kul är det i alla fall. Jag gillar R och M, dock i små doser. Blir lätt för mycket.
Har tänkt massor på A, och jag vet egentligen inte varför jag gillar honom så mycket som jag gör. Men det är nåt speciellt och lustigt över honom. Lyssnar på hans musik i skrivandets stund. Det är något ångestfyllt över mina minnen av honom. Jag känner mig så väldigt liten. Och det är inget bra. Men jag har mått bra hela dan idag, bara glidit runt och mått bra. Igår med, förutom framåt natten då mådde jag mindre bra. Men så satte jag mig och läste lite och skingrade tankarna. Så fick jag lite sömn och så släppte ångesten. Men nu är den här igen. Bara det att jag nu vet hur jag ska hantera det och det känns inte alls farligt. Inte mer än obehagligt. Och obehag gör mig inget.
Fan vad lycklig du gjorde mig! Så lycklig. Och jag visste att detta skulle hända förr eller senare, men man är ändå oförberedd på det. Och någonstans så ville jag tro på oss. Men det gick inte, funkade inte och det är inte mer med det. Det som var, det var. Och det var bra. Vi kanske ska låta det vara så. Och jag kanske borde följa ditt råd, det sista du skrev till mig; Var inte ledsen. Inte gräva i det som kunde varit utan fokusera på idag. Och för allt jag vet så är idag ännu en bra dag i mitt liv.
/Belma