Jag skrev, sen ångrade jag mig.
Hej,
Jag skrev ännu ett hemligt inlägg. Eller det var aldrig min mening att det skulle vara hemligt. Bara det att det jag skrev var så deprimerande och jag har lovat mig själv att lägga ner att skriva om det. Att inte besvära er, läsarna och i mindre utsträckning mig själv.
Telefonen är i alla fall avstängd nu. Imorse förberedde jag mig på denna känslan. Nu sitter jag här. Ikväll kommer eldprovet, eller inatt rättare sagt. Det var länge sen den där väldiga känsloöversvämningen ägde rum, eller inte för länge men tillräckligt för mig att glömma hur jag ska hantera det.
Pratade med mor i 50 minuter. Hon sa något som fick mig att tänka, hon påpekade att jag inte kunnat hetsäta på ett tag. Eller vad hon trott att jag inte kunnat. Min mor är väldigt insiktsfull, mer så än hon krediteras för. Telefon på igen. 21:43. Inga sms. Inga missade samtal.
Musiken i bakgrunden var bosnisk, mycket deprimerande. Nu; Slayer. Slayer är bra, vissa låtar i alla fall. Deathstars är fantastiska när man är nere. HIM, en ny passion. Jag förstår förälskelsen som många upplevt för detta finska band. De är mäkta bra.
Cigaretträkning för dagen: 0
Cigaretträkning för veckan som gått: ½
Låt i bakgrunden: Rhythm is a dancer - Night at the Roxbury. Hatar den. Men kommer inte att byta låt, jag gör det för mycket känner jag. Så fort något är dåligt byter jag ut det mot något annat mer trivsamt. Men så kan man inte gå genom livet. Bara byta ut saker, människor, tankar, känslor. Ibland går det bra, men inte nu. Nu ska jag lära mig att hantera saker.
Låtbyte. Kent - FF. Den gillar jag inte heller. Jag blir nostalgisk efter Dennis då. Fan vad jag älskade honom.
Dennis, mitt enda goda minne. Vet nödvändigtvis inte varför. Kanske för att det var så okomplicerat, så lätt, så bra. Det var innan jag hade ångestattacker, så påtagliga som idag. På den tiden hade man större problem med självförtroendet, lite identitetsproblem. Men jag var så ung då. I ordets alla bemärkelser. Jag var bara ett barn än. Kanske var det därför det aldrig blev komplicerat mellan oss? Vi var från två olika världar som på något vis kompletterade varandra. Han hade inga problem, rent psykiskt, och jag sov gott om nätterna. Eller, nu ljög jag. Jag sov bättre än nu, tryggare, men det var då.
Slayer - Here comes the pain.
Vad lägligt. It does indeed.
Låtbyte, till favoritlåt: Lordi - Not the nicest guy
No shit Sherlock. Fyfan vad bra den låten är. Jag kan sitta och lyssna på den 'til the cows come home. Nej nu ska den få spela tills jag tröttnar på den. Jag tänker tänka på Dig, må dåligt men vara i total musikalisk extas. You're like cancer. I hate you, but you're still present. You bastard.
Tänk att jag inte saknar nån av mina ex på samma vis. Kan det vara så att jag blev beroende? Du var ju lite som en drog. Nu vill jag ha mer. Nej, detoxtime.
/Belma
Jag skrev ännu ett hemligt inlägg. Eller det var aldrig min mening att det skulle vara hemligt. Bara det att det jag skrev var så deprimerande och jag har lovat mig själv att lägga ner att skriva om det. Att inte besvära er, läsarna och i mindre utsträckning mig själv.
Telefonen är i alla fall avstängd nu. Imorse förberedde jag mig på denna känslan. Nu sitter jag här. Ikväll kommer eldprovet, eller inatt rättare sagt. Det var länge sen den där väldiga känsloöversvämningen ägde rum, eller inte för länge men tillräckligt för mig att glömma hur jag ska hantera det.
Pratade med mor i 50 minuter. Hon sa något som fick mig att tänka, hon påpekade att jag inte kunnat hetsäta på ett tag. Eller vad hon trott att jag inte kunnat. Min mor är väldigt insiktsfull, mer så än hon krediteras för. Telefon på igen. 21:43. Inga sms. Inga missade samtal.
Musiken i bakgrunden var bosnisk, mycket deprimerande. Nu; Slayer. Slayer är bra, vissa låtar i alla fall. Deathstars är fantastiska när man är nere. HIM, en ny passion. Jag förstår förälskelsen som många upplevt för detta finska band. De är mäkta bra.
Cigaretträkning för dagen: 0
Cigaretträkning för veckan som gått: ½
Låt i bakgrunden: Rhythm is a dancer - Night at the Roxbury. Hatar den. Men kommer inte att byta låt, jag gör det för mycket känner jag. Så fort något är dåligt byter jag ut det mot något annat mer trivsamt. Men så kan man inte gå genom livet. Bara byta ut saker, människor, tankar, känslor. Ibland går det bra, men inte nu. Nu ska jag lära mig att hantera saker.
Låtbyte. Kent - FF. Den gillar jag inte heller. Jag blir nostalgisk efter Dennis då. Fan vad jag älskade honom.
Dennis, mitt enda goda minne. Vet nödvändigtvis inte varför. Kanske för att det var så okomplicerat, så lätt, så bra. Det var innan jag hade ångestattacker, så påtagliga som idag. På den tiden hade man större problem med självförtroendet, lite identitetsproblem. Men jag var så ung då. I ordets alla bemärkelser. Jag var bara ett barn än. Kanske var det därför det aldrig blev komplicerat mellan oss? Vi var från två olika världar som på något vis kompletterade varandra. Han hade inga problem, rent psykiskt, och jag sov gott om nätterna. Eller, nu ljög jag. Jag sov bättre än nu, tryggare, men det var då.
Slayer - Here comes the pain.
Vad lägligt. It does indeed.
Låtbyte, till favoritlåt: Lordi - Not the nicest guy
No shit Sherlock. Fyfan vad bra den låten är. Jag kan sitta och lyssna på den 'til the cows come home. Nej nu ska den få spela tills jag tröttnar på den. Jag tänker tänka på Dig, må dåligt men vara i total musikalisk extas. You're like cancer. I hate you, but you're still present. You bastard.
Tänk att jag inte saknar nån av mina ex på samma vis. Kan det vara så att jag blev beroende? Du var ju lite som en drog. Nu vill jag ha mer. Nej, detoxtime.
/Belma
Kommentarer
Trackback
