The Pretentious Illiterate

Halloj,

Jotack, idag är man tacksam. Fruktansvärt trött också, måste jag erkänna. Sov inget alls inatt. Och sen precis när jag höll på att somna så sms:ade A från Västerås. Runt halv sex på morgonen. Och där var den sömnen borta. Men vilket sätt att vakna på. Så knasigt att han hörde av sig. Och han undrade om vi kunde ses nåt idag, eller så. Jodå, det går. Men jag har föreläsningar hela dan, sa jag. Gjorde inget, vi kunde se på film eller nåt sen när jag kom hem. Sagt och gjort. Denna gången såg vi Amityville horror och jag var heltänd (som alltid annars) på Ryan Reynolds. Som jag anser vara det närmsta man kommer till att vara en Adonis. Han är ju utsökt den mannen.
Men så hade jag ju en annan mycket trevlig skapelse, som höll mig i sin famn, liggandes bredvid mig. Så jag suktade nog inte alltförmycket efter silverdukens Adonis. Första gången han inte sov över, vilket jag måste erkänna att jag gläds över eftersom jag gärna vill få lite sömn inatt. Och jag och sovande, det är ju alla bekanta med vid detta nu, att vi inte är en dynamic duo. Så ska det sovas så ska det ske på egen hand i min alldeles jättestora och härliga säng.
Himla skönt att få träffa honom igen, och denna gången skildes vi åt på det bästa sättet möjligt. Så nu är jag väldigt nöjd, för jag vet precis var jag har honom och oss [: Känns betryggande för en analytiker som mig själv att veta, ha allt svart på vitt och klart. Så med ett leende på läpparna och Etta James' låt "Feeling good" sitter jag här och fyller i ytterligare några rader i denna blogg, även känd under pseudonymen "mitt livselixir" (:
Jag får be om ursäkt om jag blir lyrisk, men ni vet hur det är när man svävar på de där rosa små molnen. När man får reda på att människan man gillar litar på en, och tycker om en tillbaka. Och att man har fria händer att göra precis som man vill utan svartsjuka och utan otrohet från den andra parten. Det där underbara stadiet innan man är ett par, men så långt efter ett KK-förhållande.
Mitt liv har blivit en modern berättelse om en vanlig flicka som möter en dalmas och faller för honom. Fruktansvärt trevlig berättelse, i alla fall för mig [: Kanske inte upplevs som det av andra människor, men ni vet hur jag är. Jag måste dela med mig av allt till er min underbara publik (:
Måste faktiskt säga att jag är så himla glad och lycklig över de fantastiskt fina orden i N's blogg. Jag tar inte alls illa upp, men jag måste notera det att jag går runt med dessa formuleringar i mitt huvud konstant. Därför skriver jag så mycket min kära N, jag måste få utlopp för allt som samlas i mitt snurriga huvud [: Sen när jag väl skriver så låter jag allt bara komma ut, jag läser sällan det jag skrivit förrän jag redan postat inlägget. Men jag ändrar inget. Känns mer spontant då. Kanske lite knasigt och osammanhängande från tillfälle till tillfälle. Men det hör till. Gör som min favoritförfattare, kör med stilen 'train of thought'. För er som inte är jättebevandrade inom litteratur, så syftar jag givetvis på James Joyce. Och på tal om det så hade jag en helt fantastiskt givande diskussion med Anders och T om olika literära verk och gamla klassiker. Både inom litteratur men också inom film, och filmatiseringar av böcker.
T var inte alls lika beläst som Anders och jag, så han bidrog inte så väldigt mycket till diskussionen. Men han satt där och gjorde mentala anteckningar medans A och jag satt och brann för diverse storheter inom litteraturens underbara värld.
Träffade J och J en snabbis, gjorde jag också. Himla kuligt att bara gå på dem sådär i cafeterian. Ladies, lay off the coffee for a moment. Spara hjärtat till andra roligheter. Säger jag och slurpar i mig mitt midnattskaffe. [:
Vilka textmassor jag skriver, märker jag nu. Scrollade upp och smygtittade lite. Himla knasigt egentligen, för varje gång jag sätter mig känner jag att jag inte kommer kunna prestera något. Men så översvämmas man av en massa roliga minnen och tankar, av dagens och gårdagens upplevelser och plötsligt har man fyllt en hel sida med vad som egentligen bara kan klassas som rappakalja eller ordbajseri. Men ni kan tänka er hur fantastiskt det är för mig att gå tillbaka och läsa mina texter senare. Läsa hur det var att vara deprimerad, vad som gjorde mig lycklig och vem som ställde upp.
För jag sållar väldigt mycket i min hjärna. Mer så än andra, eftersom jag inte sover så upplever jag saker på ett annat sätt än andra. Mer overkligt och flyktigt. Så då är det kul att gå tillbaka och försöka sätta sig in i sina dåvarande tankebanor. Som väldigt sällan fungerar, men det är spännande att läsa det.
Satt och tänkte lite och började tokfnissa när jag kom på det att de senaste veckorna har jag dejtat febrilt. En pojk från Sollefteå, en från Enköping/Bålsta och en från Borlänge... Ni kan göra kopplingarna själva, ni som är insatta. För er andra kan jag tala om att jag har, genom vänner, kopplingar till dessa städer. Ödets ironi..? Jo jag tackar.
Fasiken vad bra man mår just nu. Så här skulle man ha det jämnt. Haha, eller ja... Så här har jag ju det jämnt numer. Vad underbart att livet äntligen ordnat upp sig för mig med. Jag är lycklig idag med. Men det har ni nog redan märkt :)
/Belma        ;]