The Pretentious Illiterate

Ibland vaknar man till liv, som ur en koma. Bara ställer sig upp, som för första gången i sitt liv och tar de första stapplande stegen mot en ny framtid. Idag vågar jag, idag vill jag, idag KAN jag. Och även om det här känns som något som en ultrafeministisk lesbisk grupp skulle yttra så spelar det ingen roll. Jag kan.
Jag har bevisat för mig själv att jag kan leva utan ångest. Att om jag bara anstränger mig så kan jag må bra. Inte perfekt, men bra. Och bra räcker länge.
Idag har varit en bra dag. Fick en hel del gjort. Känner mig nyttig. Nyttig och trött. Ska nog nanna kudde efter detta inlägg. Han har inte hört av sig än. Den andra killen på mycket kort tid som gör så. Undrar vad det är för fel på dessa pojkar. Är det inte lättare att bara avsluta allt på ett värdigt sätt. Eller om det är för jobbigt på ett brutalt och ärligt sätt; Du, vi ska nog inte ses mer... Finito. Men det kan man inte tillstå sig att göra. Fy så bittert. Man undrar om det är en själv det beror på, men jag vet i detta fallet och fallet innan dess att det inte har något med mig att göra. För så gör man bara inte. Fy pojkar, ni är för gamla för sånt beteende.
Jag är gravid... Ja, så lät det när jag träffade Lisa idag. Hon och Fredde ska ha barn. "Jesus Christ almighty. Redan? Eller, nej. Va? Vad sa du? Gravid, sa du det? På riktigt?" Sa jag.
"Nej, på låtsas." Sa Lisa.
"Men lägg av! Herregud, ska ni också ha barn? Fan vad alla ska ha barn nu för tiden. Förstör mina planer på att dö som gammal nucka... Nej vänta, det gör det ju inte alls. Nu blir jag bara ännu mer bitter. Tack för bidraget." Sa jag.
"Men vaddå? Det är väl bra att vi kan bidra till din bitterhet, gumman? Inte sant?" Sa Lisa.
*Belma skuttar runt*
"Absolut. Riktiga vänner... Fasiken vad kul. Nu blir jag hyper. Ikväll kommer jag inte sova, men herregud! NI SKA JU HA BARN!" Skrek jag.
"Japp." Sa Lisa stensäkert (:
"När?"
"28: de Augusti är det beräknat. Men man vet aldrig med sånt där"
Hoho, jag längtar nästan mer än L och F. Yaay! Mina favvisar. Var på tiden att de kopulerade. Gud så äcklig jag är. Fornicate. That's a better word. Nej, jag ska skärpa mig.
Nåja, dö som gammal nucka tänker jag inte göra. Men jag har sagt det så många gånger nu att jag börjar misstänka att det kan bli något av en självuppfyllande profetia. Synd bara att jag inte kan sällskapa med katter, annars hade jag kunnat bli "the crazy catlady that lives down the street". Men det är många år dit, tack och lov. Och med mitt nyvunna flyt så lär jag inte dö ensam.
Satt och kollade på Family Guy idag och öppnade ögonen en sekund. Vet inte om ni märkt det, men jag börjar bli fet. Jag har alltid varit en tjockis. Men jag har aldrig kännt mig fet. Får nog börja träna igen. So help me God. Fattar inte när det hände. Men här sitter man och tittar ner på magen och undrar när fan det hände. Varför måste alltid lata människor bli feta (jag vet precis vad ni tänker) vore det inte bra om alerta och hurtiga människor blev det? Då hade de nåt att sysselsätta sig med. Inte som jag, jag vill men orkar inte. Sen slutar jag helt enkelt vilja.
Lättare att gilla läget än att förändra det. Vad hände med min livsgnista? Måste försvunnit i takt med att jag blev en tjockis... Damn it, one of these days. Pow, zoom, straight to the moon!
Hepp, nu blev jag pigg igen. Lika bra att göra något. Ska göra upp ett realistiskt träningsschema. Såhär kan jag ju inte se ut. I'm fucking fabulous. Not fat. Ohållbart.
/Bellis