Får jag vara naiv?


Hejsan alla,

Jag undrar just det. Om jag får vara naiv, och tro att han och jag har en framtid ihop. Får jag släppa min ångest och alla mina analyser av honom, mig och detta som sker nu? Jag vill så gärna få det här att fungera i längden, jag vill ha nåt meningsfullt men jag är rädd för att släppa allt och kasta mig in i något som kan skada mer än det kan ordna upp. Jag är rädd att falla för honom, för jag är rädd att det inte finns något där för mig att hämta. Jag drömde så länge om A, så fruktansvärt länge om hur underbart det skulle vara att ha honom vid sin sida. Men nu när han står där undrar jag om jag kanske borde fortsatt drömma, jag trodde jag skulle känna mig tryggare med honom. Jag trodde att någon form av kärlek skulle uppstå mellan oss, och trots att jag vet att han vill ha mig så känns det ändå som att det inte riktigt räcker.
Så igår träffade jag en annan kille, M, som jag blev något störtförälskad i. Men någonstans mitt i allt mys började tänka på A, och han var ju där hela tiden. Han ville inte reagera på det men han gjorde det och det kändes bra. Men jag vill inte behöva bete mig som ett barn och hela tiden kräva hans bekräftelse. M får jag direkt bekräftelse av och den känslan jag fick när jag stod med honom var så mycket mer än jag någonsin fått av A.
Det var så vackert, hur han höll i mig. Så hårt, och var så underbar mot mig. Men ändå gick jag hem med A, och samma sak hände. Samma som innan. Och det var bra, det var underbart bra. Men det känns som att det inte leder någon vart, det känns som att han och jag aldrig kommer att komma från det där stadiet. Och som att han kanske inte är mogen eller redo för nåt seriöst.
Men ändå så sitter man och analyserar allt han sa "om jag var nån annan hade du och jag haft en relation nu, då hade vi redan varit tillsammans". Ja, om ändå. Om jag ändå kunde veta att detta kommer att leda någonvart, för just nu känns det som att det är ett KK förhållande, och jag är inte så pigg på det. Visst är det kul, men det finns ju ingen substans där, och jag pysslar inte med sånt.
Nu är frågan, ska jag träffa M, som planerat, imorgon eller ska jag skippa det och se vart (om någonstans alls) det leder med A..?
Hjälp!
/Belma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0