The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Idag damp årets första julkort ner i brevlådan. Från N och R, ett sånt där skrap-luktkort. Där man skrapar för pepparkaks och glöggdoft (= Jag småfnissade hela dan på tanken. Såna där ska man ju ha till alla olika tillfällen, tycker jag.

Men julkort var temat för dagen, jag fick iväg mina alldeles jättenyss, 25 stycken som ska iväg. Jorden runt (: Och jag ser fram emot att få ett par till. Blir alltid en massa söta kort från vänner och släktingar som skickar en massa skoj. Och jag har en låda full med olika julkort och andra skojsiga kort som inte åkt upp på väggen.
Härliga minnen från år som gått. Från nära vänner som kanske gått skilda vägar, eller pojkar som försvunnit ur ens liv. Minnen från bättre tider, minnen från sämre tider. Sådant man vill minnas och sånt man kanske lyckats glömma bort. Bara sånt som påminner en om att man är levande, och att man varit det förut också och att, och detta framförallt, man har ett långt liv för sig.

Och dessa kort, från dessa nära vänner gör en lycklig över att man har ett helt liv för sig att dela med dessa underbara människor. Och visst, vissa sållas bort, ibland blir man själv bortsållad men den resterande biten; det är de som gör livet värt att leva.
Och visst har jag varit uppe i varv på sista tiden, inte haft tid för mina vänner och de likaså. Och jag har inte hunnit fråga många av er hur ni mår, och hur allt är. Sen har jag klagat på att ni aldrig frågar mig, jag var inte rättvis. Det handlade inte om alla er, det handlade om ett urvalt få. Två stycken. De som står, eller ska stå, mig allra närmast... Sånt gör en lite ledsen, att se de som bör tycka om en mest vända ryggen till när det blir lite tufft. Men det är av en övergående sort, det problemet.
Men det här är min outlet, min emotional outlet. Och visst, ibland målar jag fan på väggen. Men alla får vi utlopp för vår ångest på nåt sätt. Så ta inte mina ord så hårt. För som jag sagt innan, har jag något att ta upp med er så tar jag det på stubben. Och personligen, men vill man inte lyssna måste jag få skriva av mig. Bara för att få ut det.

Men jag hoppas ni alla har det väl där ute. Förutom lite för mycket sömn har jag det väldigt väl. Mina problem är väldigt i-lands just nu. Men slutet gott... allting gott...

/Bell