The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Ni vet vad man säger... Underbart är kort, och så även denna Valborg. Klockan är 22.00 och jag är hemma, inte helt nykter men långt ifrån överförfriskad. Och anledningen till varför jag är hemma är för att jag ville sluta när jag var på topp, när allt kändes som bäst.
För det är de minnena jag vill bevara. Framförallt mina minnen av den på tok för söta Jonas, som jag av en slump råkade träffa och bli smått förälskad i. Men ni vet hur det är på Valborg, man förälskar sig så lätt då. Det är först då man känner av att våren är här. De tjocka vinterkläderna åker av, och så träffar man de sötaste pojkarna.
Och J hamnar allra högst upp på den listan. Fy, han var sådär oförskämt snygg. Men jag ska inte tjata så mycket om honom, även om jag vill det (: Mina söta små flickor, A och F2, F1 kunde inte närvara. Tack för en kalasdag. Det var en sån där underbart ljuvlig vårdag, och en lite frisk kväll. Men trots det underbara sällskapet som flickorna utgjorde så går nog denna Valis till historien som Valborgen då jag träffade Jonas.
Oförskämt snygg.
Nej gott folk. Nu ska jag slå på en rulle, ringa till Alex och försöka göra mig förstådd (då jag helt tappat rösten pga min hemska förkylning) och sen ska jag sova åh så gott. För jag är alldeles trötter. Man blir alldeles utmattad när man träffar så söta pojkar som J.
Fy tusan vilken pojk (:
/Bellis