Formalia
Halloj alla,
Sitter här igen, med huvudet översvämmat av tankar på framtiden.Vart är man på väg..? Egentligen borde framtiden se rätt ljus ut. Om något år har man en fin utbildning i bagaget, och med en ljus framtid till mötes. Men det känns inte som så just nu. Just nu känns det mest som att jag bara sitter och rullar tummarna och väntar på att livet ska ta fart. Som om verkligheten bara är runt hörnet, så nära men ändå så långt bort. Som i en dröm.
Jag är så dålig på att vara ledig. Jag vet inte vad man ska göra... Plugga? Nah. Kolla på nån till film? Why? Lyssna på nostalgisk musik? Ja, det blir väl det än en gång. Sitta med musiken i bakgrunden och tankarna på livet som var då, när låten i fråga släpptes. De där somrarna, höstarna, vårarna... Varför minns jag aldrig vintrarna? Bara de enstaka gånger när man var ute och åkte pulka. Annars känns vintrarna bara ensamma och tomma. Som att sitta i en väntesal, väntandes på våren och känslorna, färgerna, dofterna... människorna...
Dessa fantastiska människor. Så fascinerande, att bara sitta och observera. Insupa livet och energin. Jag har längtat efter våren, och nu är den här. Det kände jag igårkväll, när jag satt och väntade på bussen. Jag mådde så bra. Den där varma känslan av något bekant spred sig i luften och jag ville inte att det skulle ta slut. Jag ville föreviga den känslan. Men den, precis som allt annat, var flyktig... Dock känns inte det som något dåligt, för den ger plats åt sommaren. Och jag älskar värme, sol och ljuset mitt i natten. På sommaren, då lever jag.
Så med Leonard Cohen i bakgrunden och en rykande het kopp kaffe framför mig sitter jag och fyller i dessa rader. Huvudet fullt av tankar än, med en massa lösa trådar, med minnen och förhoppningar om framtiden. Jag mår så bra innerst inne. Bara om jag kunde få ordning på tankarna. Knyta ihop alla lösa trådar från fordna tankebanor. Herr Cohen kanske är fel typ av musik att lyssna på, framförallt låten Waiting for a miracle (full version). Man blir ju tokigare än man varit innan man hörde den. Men den är fantastisk, precis som hans röst. So familiar. So soothing. Underbar.
Nej, nu ska det bli nostalgitrip delux: Orup - Min mor sa till mig (: Freakazoid, haha. Men den är ju bra, säga vad man vill... Även om Orup bara sjunger om otrohet och brustna hjärtan. Men nostalgi är nostalgi, corny eller ej.
Ska nog ut och shoppa med A imorrn, hon ska ha kalas ihop med H på lördag (: Länge sen man var på kalas. Detta tack vare knät. Ville gå ut med flickorna i fredags men icke =0/ Fick höra att de dessutom träffat på A på Värmlands. Trevligt det (: Sen blir det ju kalas hos N, snart också. Yaay! Och vuxenmiddag till påsk, det och flytt. Men bara trevligt. Hoppas O kommer och hjälper till. I like him. Or his perfect ass that is. Jag vet, hemska människa. Men han har en häck att dö för (:
Nåja. Das war alles für mich, heute. Aber morgen schreiben ich mehr. Und mehr zusammenhängend, das versprechen ich. (:
/Bellis
Kommentarer
Trackback
