The Pretentious Illiterate

Jag trodde jag kunde flytta på en vecka. Dumma, dumma mig.

Under en längre period har jag haft problem med mina höfter och min rygg. Jag har haft så ont att jag inte kunnat kliva ur sängen många morgnar utan en redig voltarenhit. Citodon är jag allergisk mot annars hade jag tagit de föreskrivna citodonen som ligger på sängbordet.

Jag flyttar. På fredag. Om en dag, dvs. Jag har packat 7 lådor och 3 är halvklara. Jag har ytterligare 58 kvadrat att packa ner i inget alls. Nu ska jag slänga... Jag ska slänga ALLT!

Jag är trött. Jag spydde på jobbet idag, det var föga roande. Och halva natten igår låg jag och grät. Bara grinade och grinade. Det gjorde så ont i hjärtat på mig. Hans ord sårade mig så. Som aldrig förr. Han var hänsynslös och brutal och jag blev genuint ledsen. Så jag grät. Och jag grät och grät och grät. Och när jag vaknade imorse, svullen och trött insåg jag att detta måste få ett slut. Och nu ska det det... På ett eller annat sätt. No more tears.

Nu ska jag packa ner 58kvm i 3 lådor. 2 kvm upptar redan sju lådor. Denna matte ger mig bekymmer.

Vi får la se hur det ter sig.

/Belmot

Jag vaknar bredvid dig... Ja, så skulle man väl kunna summera det hela. Gårdagskvällen var väldigt satisfactory, så att säga. Det blev inte så väldigt sent. Men sent nog. Det pratades lite och gjordes mycket annat. Ett utdrag vore väl passande, en bild eller de där tusen orden som omskriver densamma. Jag lät mig svepas med. Dina läppar, dina ögon. Jag har aldrig kunnat motstå dem. Att känna din mjuka doft, att få känna din varma hud mot min. Att skratta, bara vara i varandras närhet. Jag trodde inte jag skulle känna så för dig. Jag VISSTE det. Du visste det med men låtsades om annat. När du kysste mig, så som du gjorde på den där judeskolan på söder. Herregud. Jag visste redan när vi sågs vad som skulle ske, men du bekräftade allt där och då. Regnet hade svept med sig allt. Dränkt det. Alla tankarna drunknade. Ljuden blev till avlägsna brus. Jag ville bara ta på dig, och så blev det. Och du tog på mig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Allt var nytt utom situationen som spelats upp i mitt huvud så många gånger förr. Jag har spelat upp detta scenario förr. Du med. Inget kommer att ske framöver. Det är som det är men jag sov gott inatt. Jag sov väldigt gott, i din säng, med din kropp bara någon centimeter bakom min. Och för första gången på mycket länge kände jag mig trygg.

Jag var på PwC för dryga timmen sen. PwC är ett drömföretag för yours truly. Vore som en dröm detta. Inte för att mitt jobb är dåligt, tvärtom. Jag har aldrig trivts så bra. Aldrig. Gruppen jag jobbar med är underbar och egentligen hade jag velat stanna här för alltid. Men då det går via bemanning är jag lite kluven. Av erfarenhet talat. Once bitten - twice shy. Och lägenhet har jag också! Allt vände. Jag är äntligen lycklig. Min lycka är fullkomlig. I've come full circle. Nu vill jag bara hitta ett bra hem för min lillaste Knugen så är allt perfekt i mitt annars imperfekta liv. /Belmot

Darling won't you ease my worried mind...

Jag fick så bra nyheter idag, jag svimmade nästan. Jag ringde Kroatien. Herregud, tänk om detta går vägen. Tänk, tänk, tänk.

Dröm med mig. Dröm min fina dröm. Älska, som du aldrig älskat förr och hoppas. Bara hoppas med mig.

Smärtan i rygg/höft har avtagit lite. Mycket lite. Jag är vaken okaraktäristiskt tidigt men a girl's gotta do whqt a girl's gotta do. Jobb är viktiga saker. Ikväll ska jag till Gnesta för att packa ner hans saker, en gång för alla, och imorgon är allt över. Och det med en bitterljuv känsla. Men vad gör man. Igår såg jag Shutter Island igen. Den var än sämre än jag mindes den, ingen film man ser om. Nu ska jag klä på mig och knata snart, jag mår illa som fan och ser ut därefter. Hur ska denna dagen sluta..?

Ja, jag ska försöka blogga från mobilen. Vi får se hur slutprodukten ser ut, jag hoppas inte på allför mycket.

Nåväl.

Jag såg Julie & Julia igår, förvisso bara den första halvan av filmen men ändock lämnade den en varm känsla i magen. Det kan även vara den där halva flaskan gammalt rödvin, men jag tror det hade mer med filmen att göra. Jag såg den andra halvan imorse, inte lika värmande.
Nu när jag tänker efter kan det varit den omåttliga värmen i sommarnatten och allt rödvin samt kräftstjärtarna och den fina osten som bidragit till stämningen.

Jag virrar bort mig i tankar.

Min rygg. Min stackars, stackars rygg. Den mår förfärligt. Jag kan inte sitta upp längre stunder, så jag ligger ner. Dagarna bara flyger medan jag, i liggande position, låter dem göra det.

Mitt liv har ingen mening. Eller jo. Visst har mitt liv en mening, men ingen glamorös sådan. Jag tror att jag vill ha ut mer än ryggsmärta och katthår på kudden. Jag tror inte att jag lever upp till min fulla potential. Vad det nu skulle vara.

Jag tror att jag vill skriva. Jag har glömt bort hur man gör det, jag har glömt bort hur det är att älska något. Jag har levt i vakuum, och nu när vakuumförpackningen är bruten vill jag ha mer av allt. Jag vill främst hitta tillbaka till den där tösen jag en gång var. Obrydd och lycklig.

Hah! Vilken vanföreställning. Jag har aldrig varit lycklig. Obrydd ja, men aldrig lycklig. Det kanske är det som fattas, lycka. Kanske är det just det jag borde skriva om; den omöjliga jakten på lyckan som flytt. Och så vidare, och så vidare.

Jag tror att vansinnet smugit sig på.

Jag har inte rökt sen i torsdgas, då jag rökte två paket - back to back. Nu lever jag på luft och hopp, detta då jag har 5 kr på mitt konto och en skuld på närmare 20 000 kr till min mormor samt dryga 90 000 kr till CSN och inga pengar på ingång.

Existensminimum känns i det närmaste en dröm. Jag lever på hopp och drömmar, det och ryggvärk samt en vetskap om att det troligtvis kommer bli sämre innan det blir bättre. Så följ min resa mot lyckan. Det kan inte bli annat än underhållande.

/Belma

Vädret är strålande, humöret på topp. Jag inleder denna afton med ett glas bubbel och en känsla av oövervinnerlighet.

Du gjorde jobbet lätt.


Jag vill ha mina nycklar tillbaka.


/Belma

Hur många har du varit riktigt riktigt kär i? 2

Vad tycker du om kärlek? I teorin, bra. I praktiken, illa.

När kramade du någon sist? Igår

Saknar du någon speciell person? Nej, inte direkt.

Har du svårt för att bli kär? Förälskad, nej. Kär, ja.

Är du singel? -

När fick du senast en komplimang? Idag

HAR DU NÅGONSIN:

Varit medvetslös: När jag opererats, ja.

Hånglat med nån riktigt ful: Ja, säg den som inte har det.

Hånglat med fler än 50 pers: Nej, det tror jag inte.

Hånglat med fler än 2 pers på en kväll? Ja.

Gjort något riktigt dumt? Nej, inget jag kan ge mig till minnes.

Gjort något du verkligen ångrar? Ja.

Åkt ambulans? Nej.

Gjort nåt olagligt? Ja.

Fått din mamma att gråta? Ja.

Slagit ner någon? Ja.

Skämts över dina föräldrar? När man var yngre.

Sagt jag älskar dig och menat det? Ja.

Tar du droger? Tar och tar, vad räknas som droger? Tobak - ja, alkohol - ja, rökt på - ja. Annat - nej.

Dricker du? Väldigt sällan.

Vilka kläder sover du i? Varierar. Är det kallt sover jag i pyjamas, annars t-shirt eller nattlinne.

Vad hatar du verkligen? Det finns så mycket, mest inskränkta människor.

Är du ensam nu? Kungen ligger i sovrummet, annars är jag ensam.

Vill du gifta dig? Någonstans, långt bak i huvudet, lever nog drömmen om ett framtida äktenskap.

Vill du ha barn? Ja.

SENASTE PERSONEN SOM:

Sov i din säng? Utöver jag själv? Min bror, tror jag.

Såg dig gråta? Ingen aning.

Fick dig att gråta? Marcus, för ett par månader sen.

Du delade en dricka med? Maggan

Du gick på bio med? Maggan och Maria

Skällde på dig? Mamma

Sa någonting till dig och vad var det? Mats: "Du får lycka till nu"

DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU:

Gråtit? Nej.

Kramat någon? Ja.

Pussat någon? Ja.

Köpt någonting? Ja.

Sjungit? Givet.

Saknat någon? Nej.

I love you 'til the end...


Någonstans, i en annan tid, i en annan värld trodde jag på de orden. Jag trodde man skulle älska för alltid, för evigt. Jag trodde jag kunde vara så dedikerad en och samma känsla. Jag hade fel, jag säger och menar det. Jag trodde jag skulle dö utan hans närvaro, vissna likt en blomma. Men jag tror att mina barndoms fantasier om en enda prins visade sig missledande. Redan från dag ett.
Jag älskade honom över allt annat, men när tilliten försvann avtog även känslorna. Jag trodde de skulle återvända, tilltron likaså, men det har uteblivit. Istället finns ett tomrum, som bara fyllts med ilska och hat. Men det är känslor jag inte längre vill ha i mitt liv och därför väljer jag nu att säga det som smärtar mest;

Jag älskar inte dig längre. Jag vet inte säkert om jag någonsin älskat dig. Jag håller av dig, och tycker om att umgås med dig, men du är giftig och jag kan inte umgås med dig. Du gör mig illa till mods och illamående, och de känslor jag en gång haft för dig har överskrivits med känslor av hat och illvilja. Jag vill inte känna illvilja mer, det är inte min sak och jag väljer därmed att aktivt utesluta dig ur mitt liv.
Om saker går ihop som jag vill kommer jag kräva mina nycklar tillbaka och lämna dina. Sen kommer vi aldrig mer att ses. Det sista utbytet så att säga.

En nära vän sa nyligen att man inte kan vara vän med sina föredetta. Jag har alltid tidgare kunnat det, nåväl, men jag kommer att exkludera dig ur mitt liv. Jag vet inte om jag någonsin mer vill veta av dig. Den du blivit är en vedervärdig person som sprider olycka. Jag kommer under sommaren endast träffa de som skänker mig glädje. Jag kommer endast göra saker som jag vill, och du är överflödig.

Jag vill tacka dig för tiden som varit, du har lärt mig vad jag inte vill ha. Det är väldigt värdefullt. Jag hoppas att ditt liv tar fart, jag hoppas du finner någon som gör dig lycklig och som du i retur kan göra lycklig. Jag hoppas du har lycka i ditt liv, för i samband med att du klev ut ur mitt liv så kom lyckan smygandes in genom ett öppet fönster. Lycka till med allt, och jag hoppas vi aldrig mer tar upp kontakten. Jag vill inte veta av dig, och jag hoppas du kan respektera det.

Bye and thanks for all the fish, som en annan skulle ha sagt.

/Belma