The Pretentious Illiterate

Tidig dag idag. Tio i åtta var jag framme på min lilla plats på vårt stora kontor. Efter ett möte på pendeltåget som jag inte hade väntat mig. Gårdagen spenderades bakis och sorterandes. Jag sorterade bland gamla papper och kort, gamla prylar och nya prylar. Mycket hanns med, vill jag påstå.

En av fotografihögarna var på mig och herrn jag stötte på på pendeln imorse. När våra blickar möttes, var det som om 2004 exploderade rakt upp i mitt ansikte och tiden började plötsligt gå baklänges.

Hans ögon var lika blå nu som jag minns dem. Men han hade förändrats. Mognat en aning, men fortfarande med samma babyface som alltid. Och jag fann mig själv i en fas av tillbakablickar. Men jag vaknade ur dimman lagom till att jag klev av minibussen framför jobbet. Nu väntar en lång dag med mycket pill i excel.

Nu ska the itty bitty kitty committee ägna sig åt arbeit. Jalla hejdå!

Älskade människor, gör er själva en tjänst då ni väljer semestermål. Kom till Patong. Vilken stad! Själv gjorde jag det dumma misstaget, än en gång, och valde hotellstandard före resmål. Jag vet, dumma sig Belma. Dumma dumma sig. Ni förstår, var gång jag reser tänker jag att strandnära och hög hotellstandard är det som räknas. Hur mycket pengar man lägger ut innan resan ens har börjat. Jag har lärt mig nu. Nästa gång jag kommer hit, till Thailand där jag nu befinner mig, ska jag åka till turistmålet Patong. Varför? Jo, jo för här finns ALLT! dagliv och nattliv. Djur finns, i form av fåglar. Det är hanterbart. Grodor och monströsa kackerlackor finns alltså inte. Tycker ni om djurliv är Nai Thon således perfekt för er. Dock inte för ett asfaltsbarn som yours truly. Så min dag i Patong har varit utsökt. Jag har shoppat, fått världens bästa ansiktsbehandling och fixat naglarna. Jag har fikat och rökt (jag är på semester nu och får) och helt glömt bort att äta. Nu ska jag strax äta italienskt (when in Rome, nej vänta Patong) och sen betala dyrt för att återgå till grodor och andra läbbiga djur. Dumheterna i norr. Men with all that said, vilket jävla ballt land detta är. Oioi!

-ninja chop-

Nej, jag choppar inte. Jag är sjukt taggad inför konserten i april. Och imorgon åker jag för guds skull. En vecka i paradiset. En hel vecka av drinkar, bad och shopping. En vecka av ren njutning. Något jag längtat efter så! Att bara få vara, få vila.

Jag hade sett fram emot sol, alla snackade om att det skulle vara fint väder. Så var jag hos Marajah och Råbot sa bittert: det är ju regnperiod nu. Och ja, han jinxade mitt fina väder. Jävla Råbot. Så nu får mitt paradis regn. Och jag vet inte varför, eller jo det gör jag, men jag älskar idén på sommarregn än mer än sommarsol. Få turister på stranden, ingen trängsel. Man får se en genuinitet som inte infinner sig då vädret är för bra.

Jag längtar.

Denna våren och försommaren är fullspäckad. Först Thailand. Sen Dropkick Murphys, efter det Kroatien och slutligen Iron Maiden. Nej, vänta, jag ska till Aruba i vinter och till Sicilien på sensommaren. Hah, mycket roligt att se fram emot. Många aktiviteter nu när man äntligen blivit singel. Fast det är egentligen bara en sak jag saknar just nu.

Marajah, I trust you know who. Nej vänta, haha, alla vet ju. Ja, herregud, vilken överraskning. Men jag har hittat en person som får tankarna att bara snurra. Och känslorna att blossa upp, som de en gång gjorde för min stora tjärlek. Men skillnaden nu, från då, är att jag är lyckligt ovetande om framtiden. Han fick mig att le. Det var många år sen sist. Han fick mig att känna mig awkward. Som jag har längtat!

/Bell

På lördag bär det av till Paradiset, men varför vänta med att boka nytt. Idag bokade jag biljetter till Dropkick Murphys, för oss fruntimmer. Kanske stöter man på någon man känner på konserten. Fast frugan är i Australien.

Efter att jag bokat biljetterna ringer syrran och föreslår semester på den Kroatiska rivieran, så två dagar efter konserten bär det av till Kroatien.

Vilken vår jag har för mig. Och allt började när han klev in i mitt liv. Med eller utan kille, jag är så mycket lyckligare nu.

Lycka ditt namn är Belma!


/Bell

Ni vet hur det känns när en person du trott varit din far visar sig inte vara det och din riktiga far har letat efter dig i 25 år dyker upp. Ni vet den gamla känslan... Hah, ja den gamla härliga känslan.

Såklart ni inte vet. Era hjon. Ingen vet. Ingen jag känner, i alla fall. Att plötsligt få tre nya syskon. Människor som tycks veta allt om dig. Ha bilder på dig. Ha en bakgrund du aldrig trott du själv skulle dela. Mitt liv ställdes på ända. Jag fick tillfälle att reagera. Jag har varit arg, och sviken och alldeles upp över öronen förälskad. Förälskad i idén att någon i 25 års tid kämpat för att finna mig. Att man gjort mer än vad som förväntas av en människa. Man har saknat och älskat på distans. Man har inkluderat, utan att veta om vad och vekm som inkluderas på köpet.

Min familj växte från en bror, till tre bröder och tre systrar. Alla med olika föräldrar. Och jag har aldrig varit så lycklig som nu. Och så alldeles utmattad.

Men mitt liv fick verkligen en ny väg. Och för att stå ut med alla förändringar ska jag fly Sverige och Europa. Jag beger mig till ett lyxhotell i Asien. Jag tänker ligga på stranden med alldeles för många drinkar i kroppen och knoppen och ett dumt leende på läpparna.

Mitt liv är sånär fulländat. Jag har funderat, och det saknas bara en sak i mitt liv. En del. Barn. Jag känner mig redo nu, för det. Jag känner för första gången någonsin att jag vill bli en mamma. Men det får ligga i min pyatiletka, dvs min femårsplan. Men jag har varit anti barn i mina dagar och nu känner jag att jag åstadkommit allt jag velat åstadkomma hittills. Nu känner jag mig redo att bli bunden till en människa. Jag känner att jag äntligen kan välkomna in någon ny. När jag äntligen står stadigt.

Jag trodde aldrig jag skulle vara där jag är nu. Herregud, vem hade kunnat tro det. Men jag är tacksam för alla händelser som lett fram till idag. Det är de som format den person jag nu är. Tack och åter tack, till alla som varit riktiga vänner och ställt upp. Som lyssnat och brytt sig. Resten, ja, ni... Tack för tiden. Och snälla: försvinn ur mitt liv. Jag behöver inga iglar.

Jalla bye!

/Bell