The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Ikväll har varit en himla trevlig afton. Med många trevliga inslag... En snabb get-together hemma hos mig, denna gången utan inslag av badkar. Däremot ett besök av Helena och Jonas, och givetvis Annelie som jag numer findricker med lite alltomvartannat.
Vi började som sagt aftonen här hemma hos mig med öl och vodkadrinkar... Bra musik, bra sällskap. Sen skulle H och J vidare och jag och A med, åt varsitt håll dock. Vi tänkte att Värmlands är bra, men klockan var mycket. Dock träffade vi en Kanadensare och en Tysk i kön som vi hade sällskap med en stund. Men klockan var kvart över 12 när vi kom fram och att betala inträde för att vara där inne i trekvart kändes onödigt. Så vi beslutade oss för Fellini. Men så blev det inte. Istället blev det öl ute på Orvars, där det fanns gott om ögon och örongodis. Hårdrock i högtalarna, öl och trevligt sällskap. Mer kan man inte önska sig... Mitt i allt detta trevliga kommer A och jag på att vi borde gå och plocka svamp...
Så imorgon 11 bär det av för lite svampplock... Senare på kvällen blir det inflyttningsfest hos C, med folk jag knappt hunnit träffa på länge. Trist att N inte kan komma. Länge sen jag fick träffa alla er tillsammans... Welly well well, kommer många fler tillfällen :)
Så, nu ska jag krypa ner i min nybäddade säng, läsa några rader i min kursbok sen ska jag sova gott och vila ut mig inför morgondagens eskapader...

Hade man kunnat välja, hade var dag liknat denna :) Fast å andra sidan skulle man tröttna på det med tids nog... Nej, såhär blir dessa dgar mer speciella. Det är bra, för de är speciella (:

/Bell

Kanske borde nämna lite snabbt att jag äntligen färgat håret igen... Brunt igen. Ljust i botten, mörkare på topparna... Tycker själv det ser himla tjusigt ut. Bättre än mycket annat  :)

Plötsligt slår det mig att det är få saker som är så vackra som en aria. Finns en massa dålig opera där ute, men de som är bra... herregud vad bra de är! Så vackra, så mäktiga. Bara överväldigar en. Lite som den kalla vattenstrålen igårnatt.
Inatt tillbads porslinsguden hemma hos mig, i ett något plötsligt religiöst infall. Jag fick ingen ro. Drömde om att bli stucken av bin, allting är ställt på tvären idag känns det som och jag är tröttare än tröttast. Utmattad.

Jag var ute och handlade idag, träffade Lollo på vägen. Sen har jag stått och lagat en massa mat till en vecka framöver. Det känns nyttigt. Men inte tagit mig ner till tvättstugan än. Vet inte varför det ska vara så förbannat jobbigt. Hade gärna velat kunna boka tid, inte behöva sitta där nere i timmar och vänta på en maskin. Nej gott folk, Annelie kommer hit snart för att hämta sina prylar som hon lämnade kvar igår. Efter det ska jag försöka tvätta det viktigaste och sen ska jag sova. För jag är äckligt trött.

/Bell

"I want to live like common people,
I want to do whatever common people do,
I want to sleep with common people [...]"

Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv om jag så suttit och knåpat på det en halv livstid. Eller en lördagsmorgon. Och klockan är precis så mycket att det inte hunnit bli 12, så man får ju säga morgon än.
Jag har grav vätske- och näringsbrist, men det är väl fullt förståeligt efter att jag blev så sjuk. Blöh. Känner mig himla bra i huvudet men resten av kroppen är inte riktigt med på den känslan. Eller rättare sagt så är magen på en egen turné. Hemskt. Och så måste jag tvätta idag. Har inga rena kläder kvar. Fast det är orelaterat. Bara en extra grej på 'att-göra'- listan. Och så måste jag tvätta en av mattorna, för hand givetvis, för det känns tomt med ett golv utan en matta. Och varför jag ska tvätta den för hand är dels för att jag velat göra det länge och dels för att den är lite för stor för att ens få plats i mattvättmaskinen.
Nåja, man ska inte gnälla. Men läget är ju inte det bästa, så därför är det läge för lite gnäll. Men nu ska jag försöka samla mig, gå och tvätta och sen ta en nappytime innan jag ska iväg. Om jag orkar gå iväg.
Känner mig smått håglös. Men jag ska inte skippa tvättandet idag. Annars får jag börja bli nudist. Och det är en tanke som inte ger mig nån ro. Ingen annan heller, skulle jag tro :P

/Bell

Halloj alla,

Det var en stund sen jag senast kändisspanade. Mest för att jag har unvikit tv och tidningar det senaste året. Bedrövliga saker sker på vår planet, och människor har tappat balansen i livet. Detta har fått mig att dra mig tillbaka och se inåt, unvika andras misär och jobba på mig själv och jobba på att lösa mina egna problem innan jag tacklar resten av världen.
Nu känner jag att jag har nått mitt utsatta mål, och det börjar bli dags att avvänja sig denna isolering. Nu ska jag sätta upp ett nytt mål, ett som har hängt över huvudet på mig ett par år nu. Och för första gången ser jag fram emot utmaningen.
Men nu över till något inte alls lika seriöst, mitt kändisspanande.
Som underförstått har jag på senaste tiden kikat lite på tv och läst i tidningar och kommit fram till att det kanske finns en handfull kändisar som jag tål att se på. Alla kring mig har hört alla mina kommentarer om obegåvade hyperkändisar, och intelligensbefriade levande dockor med sina dyra skor och väskor, med deras smaklösa smycken och värdelösa fårmentalitet. Jag vet, fårmentalitet, det är något som skrämmer mig mer än något annat på denna planet. Människors förmåga att stänga av sin individualitet och bara följa någon annans ledning.
Jag skyr detta 'mode' att alla ska se likadana ut. Som fabrikstillverkade dockor, alla med samma fel och tomhet. Finns det ingen längre som står upp för individen? Ingen som står upp för sina egna intressen och val? Måste allt verkligen vara bekant jämnt, måste vi verkligen alla hålla oss inom en och samma låda?
Folk påstår att det Hitler en gång åstadkom inte skulle kunna upprepas. Hah! Säger jag, för nästan alla är förslavade redan. Och den här gången dödar man sig själv istället för andra... Flickor och pojkar i 12 - 13- års åldern svälter sig själva för att "passa in". Passa in vart? Jag blir så förbannad på det här jävla passandet in. Jag har aldrig passat in någonstans, i något fack. Och jag har inte träffat en enda människa som är så nöjd i sig själv som jag. Jag är mitt eget största fan. Och det är inte baserat på andras standard. Jag är inte baserad på andras standard. Jag har mig själv att gå efter, inte Elle eller Vogue, inte Cosmo eller vilket annat magasin som helst. Inte heller ser jag på Paris Hilton och tänker: "Så vill jag också vara och se ut". Och ska jag vara helt ärlig, så är alla som går i de tankebanorna idioter som förtjänar precis all skit som kommer deras väg. Det är pinsamt när vuxna människor inte vet bättre än att se på andra och jämföra sig med dem.
Bygga sitt värde kring vad människor tycker om en. Och förresten om det nu var hälsosamt att alla såg likadana ut hade våra gener ändrats med åren, utvecklats till detta ultimata mål... Fasen vad jag hatar detta ämne, för jag blir så ilsken när jag tänker på alla barn vars liv kretsar kring hur mycket de får och inte får äta, hur de ska klä sig och alla saker de utsätter sig för enbart för att "passa in".
När vuxna beter sig som idioter, så är det okej om de beter sig så bland andra vuxna. Men när man överför sin dåliga självbild på barn så flippar jag över. Finns det inget intelligent liv där ute?
När man är stolt över sin intelligens, och saker man jobbat sig till, så är man en arrogant och skrytsam sate, men om man går omkring och babblar över hur stolt man är för att man genomgått en gastric-bypass operation och gått ner x antal kilon så är man en hjälte. NÄR blev det bättre att vara smal än att vara intelligent och individuell..? Jag antar att det hölls ett möte nån gång, men jag var inte inbjuden?Helvide. Det ska vara idealet, oavsett hur...
Jag är trött gott folk. Jag är beviset för att man kan leva normalt, bättre än normalt, utan att se 'perfekt ut'. Det handlar om att trivas i sitt eget skinn. Men jag är omgiven av idioter. No offence. Ingen specifik i åtanke. Utan världen.
Jag har ingen respekt för människor längre, de förtjänar den inte. Ingen gör det. Inte en enda. Utom Chris. Han är så jäkla arrogant, och jag älskar det. Mer arroganta, egoistiska och jäkligt självupptagna människor, tack. För hädanefter är det mitt nya ideal!
- Belma

Halloj alla,

Om jag någonsin kommer till skott med att få ihop min lilla bok som jag kluddat på i åratal ska titeln lyda som följer; "How's this for a sick confession: I love kaftans..." Och precis som i stort sett alla mina bloggtitlar ska innehållet inte ha något med titeln att göra. Jag tycker bara den titeln talar till mitt sätt att skriva och, i väldigt stor utsträckning, mitt sätt att tänka.
Jag måste erkänna en sak. Trots att jag svurit på att inte se på tv, lyssna på radio eller läsa tidningar till årsskiftet har frestelsen varit för stor. Jag var nere i Björnlunda, hos päronen, och bläddrade lite bland kanalerna när jag plötsligt möttes av min gamla kärlek; FOX NEWS. Och jag tänkte att, nej jag måste skärpa mig och bläddra vidare, när jag plötsligt snubblar över CNN. CNN! Gaah, så jag spenderade ett antal timmar var dag framför tvskärmens bekanta sken, i en outhärdlig värme. Då och då sprang jag ut och doppade mig i poolen, men bara för att raskt komma in igen och slå på FOX eller CNN. Jag kom på mig själv bara suga i mig allt de sa, som om jag aldrig mer skulle få se på nyheter igen. Men FOX är ju amerikanskt, och bekanta saker pluppade upp.
Tobak, socker, fett. Nyinvasion i något land, Kim Jong Il, och sen kom bomben: Israel har invarderat Libanon, i någon form av häxjakt på Hisbollah. Och plötsligt får jag en flashback från 9/11. Morgonen då jag tittade på nyheterna och satte min frukost i halsen. Helvete. De jävlarna! Jag visste det. Give them a finger and they'll tug your whole freaking arm off. Men jag ska inte ge mig in i en sån här debatt, det slutar alltid i en hel flod av hat. En dålig attityd och ilska. Kommentarer är överflödiga för den som vet vad detta handlar om, denna invasion. Och jag som bara suttit och väntat på en sån härsak. Bevis för min tes! Och plötsligt får jag lust att skrika ut; "Who's your daddy now, bitch!"
Jag får be om ursäkt för språket och den arga inställningen. Det var därför jag gav upp tv och nyheter. Jag är för passionerad. För hatisk. För insatt. Nej, jag ska ge mig med sånt där, det leder ingenvart. Möjligen till en hjärtinfarkt eller liknande, men det är inte riktigt det jag vill ha i 21-årsdags present... Nej.
Jag beslutade mig för att inte flytta riktigt än. Jag behöver lite tid på att reda ut vissa saker och sen bestämma mig för om jag vill flytta till ett nytt rum eller om jag ska ta erbjudandet från San Diego... Ich weisse nicht, nein, ich weisse nichts jetzt. Jag vill gärna ta mig ner till Italien i ett år innan jag far till USA. Konstvetenskapen erbjuder en termin, men jag vet inte. Känns för kort, det skulle bli jobbigt... Men kanske skulle man ge sig fan på att testa ändå, kanske blir man lite sugen på att stanna i Europa?
Blöh.
Nu ska jag fortsätta mitt städande här hemma och försöka få undan alla dessa jäkla skor som man har liggandes överallt...
Anne, fy så skoj att du med börjat blogga (: Bara Cilla kvar nu...

Smell you later guys,
Bell

Halloj alla,

Efter en hård natt här hemma i Sthlm kan jag än idag gläjas åt att vi tog oss till semifinal. MITT Tyskland slog Argentina, den stora favoiten. Och jag jublade, sprang omkring och fällde fler än en tår. Vilken lycka! Ett riktigt, genuint lyckorus (:
Matchen var inte vacker, inte elegant eller på något sätt fin att se på, men we went all the way and that's what matters (=

Min lycka är gjord. Nu ska jag återgå till altanen och solens välgrande strålar. Sen blir det shopping och fika.
Vilken dag! Vilket liv! Wonderful (:
/Belma

Halloj alla,

Klockan är sent, inatt igen. Men inatt är en natt utan dess like, en natt då fullmånen skiner så stor och gul mitt på den annars ljusa sommarnatten. När det är så stjärnklart att till och med jag vågar gå igenom dessa annars mörka och läskiga gränder. Jag var ut med F på en midnattspromenad för att hon skulle ta sin cykel, och på vägen hem pratar jag med Alex, som alltid. Men vad som skiljer inatt från andra nätter är att jag går genom 'våldtäktsallén' som jag alltid, alltid, annars undviker om nätterna.
Och utanför skolan, som ligger alldeles öde en sen lördagsnatt som denna, ser jag en stor vit katt springandes mot mig, i full fart. För er som känner mig vet vad jag har för erfarenhet med katter, och i vanliga fall hade jag blivit alldeles vettskrämd av en stor katt som springer rakt mot mig. Men inte nu. Istället ställer jag mig blickstilla och tittar på den söta kissen vars ögon nu reflekterar gatulampans sken.
Och som föredetta hundägare gör jag det jag brukade göra när jag kallade på min vovve, jag böjer knäna lite och slår lite lätt på höger knä.
Och likförbannat kommer kissen till mig, hon kommer till mig! Katter skyr mig som pesten annars, alla katter, men inte denna alldeles kritvita kisse. Hon gillar mig. Det har aldrig hänt, att en katt gillar mig. Men där står jag i månens frånvarande sken och klappar en jättegosig liten varelse. Och turen ville sig att jag skulle ha mina flipflops på mig, så när hon gosar ner sig vid mina bara fötter känner jag exakt hur mjuk hennes päls är.
Tiden måste ha stått still, för jag vet inte hur länge jag uppehöll mig med denna katt som vägrade låta mig gå genom denna allé alldeles själv, så i hennes envisa sällskap traskade jag stillsamt och alldeles säkert fram. Så när jag kommer hem igen sitter jag alldeles varm om hjärtat, denna lilla varelse såg till att jag glömde bort min rädsla, fick mig att glömma allt och bara tycka att livet nog är finfint ändå. Tänk vad en liten gest från en katt kan göra. Inte bara för att jag kände mig alldeles trygg i hennes sällskap, utan också för att jag numer vet att jag inte är ett hatobjekt för alla katzen. (:
Yaay, nu ska jag smaska en syltmacka till och sen nanna kudde. Alldeles nöjd över dagen, och att jag fick min soffa såld. Extra pengar, solsken och en förälskelse som bara smög sig på. Lyckan har aldrig tidigare varit så påtaglig som nu.
/Belma

 
Blåmärke 11,5 cm i diameter, sitter på mitt vänstra lår... Sexigt va... :P
PS. Ja, jag var "tvungen" att signera det. Makes it all the more fun... (: DS.

Idag: Fika
Igår: Middag med vän och filmtittande
I förrgår: Söta A's skiva
Imorgon: Återstår att ses
I övermorgon: Plugg inför tenta
Humör just nu: Seg
Stjärntecken: Skytt
Väder: Äckelväder, moln med übervarmt och fuktigt i luften
Bästa egenskap: Social
Sämsta egenskap: Selektiv
Favoritmånad: Juli
Tv eller film: Film, ser inte på tv längre
Bok eller tidning: Gärna böcker, dock även modetidningar ibland
Bar eller nattklubb: Beror helt på sällskap och humör
Arbete eller skola: Egentligen båda, men äsch; semester det är ett kul tredje alternativ (:
Morgon eller kväll: Kväll, alltid och jämnt; kväll
Klädsel just nu: Jeans, massa armband, dojjor och t-shirt (rosa sådan)
Sällskapspel eller Tv-spel: Sällskapsspel
Kramas eller pussas: Båda (:
Promenad eller bio: Jag är en promenadmänniska
Öl eller vin: Öl, men gärna vitt och rosé också
Godis eller snacks: Humörsstyrt
Byxor eller kjol: Byxor
Senast sedda film: Orange County
Komiker: Holy Lord Almighty, nu börjas det; Dane Cook, Robin Williams, Dave Chapelle, Chris Rock, Daniel Tosh, Eddie Izzard, Adam Ferrara, Denis Leary, George Lopez, Zach Galifianakis, Dylan Moran, Dave Attell, Lewis Black, Ron White, Jeremy Hotz, Carlos Mencia, Brian Regan, Gabriel Iglesias, Richard Jeni, Greg Giraldo, Tony Woods, Jim Gaffigan, Dat Phan, Frank Caliendo, Demetri Martin, Mitch Hedberg (rest his soul), Russel Peters och ibland även George Carlin.
Skådespelare: Dustin Hoffman och Emma Thompson
Artist: Slash's Snakepit, Leonard Cohen, ACDC, DIO, Cannibal Corpse, Children of Bodom, Dusty Springfield, Elvis, Janis Joplin, Frank Sinatra, Motörhead, Frank Zappa, Led Zeppelin, Freddie Mercury, QUEEN, Lamb of God, Judas Priest, Rolling Stones, Soilwork, Darkane och givetvis Black Sabbath.
Stamgäster på din blogg: N och Alex vet jag inte tjyvläser, resten är hemliga.
Förhållande eller singel: Snigel
Hetro, bi eller homo: Hetro
Kärlek eller vänskap: Både och
Glasögon eller linser: Glasögon
Storstad eller småstad: Storstad
Stökigt eller städat: Stökigt
Restaurang eller hemlagat: Beror lite på humör
Tävling eller lek: Lek
Jacka eller kappa: Kappa
Stark eller svag: Stark
Brun eller blek: Vill gärna vara solbrun, men är en genuin blekfis
Favoritbutiker: H&M och en massa obskyra butiker
Favoritnöje: De tre M:en; Musik, Mat, Människor.
Favoritmat: Kinamat och min egen matlagning
Fjantig eller tuff: Beror lite på sällskap och humör
Händer eller fötter: Alltid händer
Sparare eller slösare: Jätteslösig

Snott från; http://spaderdam.webblogg.se/

Halloj alla,

Jag får lov att citera Dinah Washington, då hon sjöng det bättre än jag själv hade kunnat formulera det. Sure enough, what a difference a day makes... 24 little hours. Mådde ju som bekant fruktansvärt igår. Numer kan jag andas och även äta.
Igår blev det trevligt, bättre än väntat. Det blev till att man hade lite roligt folk över och tog sig ett glas vitt, och slog på Comedy Central och skrattade fram på småtimmarna. M, det är alltid skoj när du svänger förbi. Man hinner dock sakna dig mellan gångerna.
Imorse vaknade jag (än en gång) väldigt tidigt. Och precis som gångerna innan är jag pigg som en mört. Och efter gårdagens våndor känns idag som en dans på törnfria rosor. Sånt är alltid lika glädjande. Något annat som är minst lika glädjande är att mitt lilla rum har blivit så mysigt att jag knappt vill lämna det. Jag vill bara sitta hemma och mysa. Så idag ska jag nog göra just precis det. Och så funderar jag på att ta mig ner till Åhléns för att köpa lite hårfärg. Se lite fräsch ut till Valborg.
Fast F skulle svänga förbi idag. Vi kanske kan kila ner dit ihop, så kan man få en second opinion med vilken färg man ska välja. Å andra sidan skulle jag bara kunna föna håret och få en tjusig ny frisyr, så kan mitt stackars hår få sig en paus från allt färgande. Nåja, det återstår att ses...
Kan ni tänka er, jag tror jag är lite smått förälskad. Eller rättare sagt, jag är lite smått förälskad. I en emotionellt distanserad pojk. Men det är ett återkommande tema i mitt kärleksliv. Problemet är att jag är lika distanserad som han, bara på ett annat sätt. Och frågan är om man är kompatibel med honom överhuvudtaget. Kanske inte. Men en sak är säker, vi har himla kul ihop. Och jag gillar att vara med honom, dock är jag lite ambivalent inför vad jag egentligen känner för honom.
Mellanstadieförälskelse, gott folk. Mellanstadieförälskelse. (:
Nåja, Bell är glader idag. Och nu ska jag fortsätta på mitt kaffe, och min ostmacka. Så med Fredrik Kempe sjungandes i bakgrunden, lämnar jag er.
På glatt återseende.
/Bellis

Halloj alla,

Helt fantastiskt glad idag. Trots att ryggen gör så ont att man nästan vill krypa ihop och grina. Men nu är våren här på riktigt, och det känns nedrans bra.
Har börjat få ordning på datan också, känns så kaotiskt att inte ha ordning och reda. Jag må se oorganiserad ut men det kryper under huden på mig när jag inte vet exakt vart jag har allt... at all times. Och nu börjar en viss ordning infinna sig igen. Har dessutom fått det här nya officepaketet, som släpps om 2 månader. Och som tydligen kommer att kosta 12.000 kronor. Jag höll på att få hjärtslag när jag fick se prislappen. What the hell? Men å andra sidan är det nedrans bra. Verkligen snyggt gjort, och vilka funktioner... Vilken ordning.
Herregud vilken omställning det blev att sitta och skriva i Word imorse. Man ville bara sitta där och skriva och skriva, för allt bara flöt på. Inga avbrott, inga förslag på ändringar inget sånt alls, utan allt som kunde ändras och alla förslag fanns behändigt i en liten ruta och så kunde man välja att ändra eller ta bort meddelandet. Man blir så varm om hjärtat när allt flyter på.
Tack bror duktig som såg till att allt kom igång igen. And better than ever, if I might say...
Nu har jag Mamas & the Papas - California dreaming på i bakgrunden, en alldeles underbar låt... Och med min Arizona- T-shirt på känns det nästan som att man börjar få en viss 'hemlängtan'. Ni vet hur det är, ni vet hur jag är... Oh vad skönt ändå att våren är här. Inte så hemskt sugen på att lämna Uppsala för gott, längre. Jag trivs jättebra här. Det är så fullproppat med underbara människor, och dessutom är staden i sig alldeles underbar. Jag mår så bra när jag är här. Bättre så än i mitt Stockholm. Sthlm har förändrats så fasligt mycket på sista tiden. Det har blivit så osäkert, otryggt... Deprimerat.
Eller är det jag som förändrats? Blivit lyckligare? Tryggare..? Bekämare? Kan det helt enkelt vara så att jag... växt ifrån Stockholm?
Det känns nästan som så. För när jag läser gamla dagboksanteckningar om vår huvudstad så känns det närmast ångestfullt. Det som jag trodde var bra då skulle inte hålla i längden numer. Nej, jag har blivit kräsen. Blivit bättre.
Fy sjutton vad bra jag mår, i huvudet. Kroppen lär följa det exemplet nån dag. Men just nu är detta högst trivsamt. Tänk om någon hade talat om för mig för 6 månader sen att om 6 månader kommer du må underbart bra, du kommer trivas med dig själv, och med din livssituation. Oh vilket gott skratt jag hade fått mig då. Men sanningen är den, att jag faktiskt sällan mått så här bra. Och aldrig så här länge. Med bara ett par svackor här och där. Men inget större, ingen ångest, inga panikattacker. Det har jag inte haft på ganska länge. Några månader i alla fall. Ingen dödsångest heller. Ingen alls faktiskt. Jag mår så fantastiskt bra, tack och lov.
I'm out of that horrible daze... Out of the shadows, out from the swamp... And I've finally walked right into life (:
Lycka.
/Bellis

Halloj alla,

Nu till ett mer traditionellt Belmiskt inlägg... Nåja, mer så än det förra.
Jag stod i duschen och tänkte lite, som man gör. Och jag beslutade mig för att släppa all oror, all ångest och alla tankar och bara gå vidare. Min mor sa något idag som fick mig att vakna till när det väl hade smält vad hon faktiskt menade, och detta smälte (så väldigt behändigt) medan jag var djupt försjunken i tankar, i duschen.
Ingen människa ska få tillåtelse att få en att må så dåligt psykiskt. Jag har undertryckt alla tankar på vederbörande att jag börjat ha fysiskt ont.But no more. This is it. Och detta gläds jag över, att jag tagit detta beslut. Nu återstår det bara att städa upp den skada som denna människa hittills åstadkommit. Och visst, det kommer säkert inte bli lätt, och jag kommer säkerligen ägna denna människa oändligt många tankar men det är en fas och som bekant är det av en övergående natur. Så väldigt klyschigt och cheesy men; pain is temporary.
Jag hoppas endast att min magvärk också är av en övergående natur. Men för mycket psykisk smärta brukar resultera i fysisk smärta. Fast å andra sidan kan det ju bero på de kopiösa mängder kaffe jag druckit på sista tiden... I vilket fall som helst är siktet inställt på välmående numer... Mitt eget välmående. Sen får man hantera alltsammans allteftersom. Just nu; jag. Senare; allt det andra.
Ska antingen gå och lägga mig nu, eller ta en macka och kika på tv alternativt lägga patience...
Vi höres gott folk. Take care now...
/Bellis

Tjohoj,

Igår säckade min kära dator ihop. Helt och hållet. Så jag ringde, "smått" panikslagen till bror och väckte honom... V-v-varför funkar inte min dator..? Den startar inte. Den gör inget alls. Min dator är helt död, du måste hjälpa mig. Varpå jag börjar hyperventilera.
Brors svar; Men skärp dig. Jag kommer dit imorrn, koppla ur (minns inte vilka sladdar han sa) och gör bla bla bla. Sagt och gjort. Och bror dök upp imorse med mor och far och fixade min dator. Sparade allt som skulle sparas och rensade min disk sen... Sen installerade han nåt specialantivirussystem som tydligen skyddar mot i stort sett allt, även om jag besöker mina cp-sidor som är fulla med buggar och virus... Som typ astrology.com (:
Mor och jag promenixa ner till stan och sen köpte vi med oss pizza och burgare. Fasiken vad gott med pizza.
Pengar på onsdag, såg att de var reserverade på kontot. Sen bär det av antingen till Kroatien eller England. Har funderingar på att hälsa på Slyham (: D.v.s om jag åker till England. Annars blir det väl Kroatien... Mamma tyckte jag borde ta mig neråt Turkiet eller nånannanstans där det är lite sol och värme. Men vi får se som sagt. Ska kika på lite olika alternativ och åka nånstans nästa vecka eller så. Vill bort från Sverige en stund, för att få perspektiv på saker och ting...
De sista dagarna har varit hektiska. Bra, men hektiska. Och någonstans på vägen så förlorade jag fotfästet och blev orolig, och oro är bara ett steg från sammanbrott i min värld... fortfarande. Och bryter jag ihop, så blir jag deprimerad och sömnlös. Och nu sover jag rätt oroligt, så det blir nog bra med lite miljöombyte. Få shoppa lite, kanske även sola något. Nåja, bara få komma ifrån en stund.
Men det är först nästa vecka, och nu har jag ryggvärk. Så den ska jag försöka råda bot på genom att ta en jättelång dusch. Men först besvara Dennis. My sweet little dollface.
/Bellis

Halloj alla,

Nu har jag ändrat utseendet på min lilla blogg... om än temporärt. För att ni ska få bättre överblick och också för att det är vår och då ska man göra om så mycket det bara går (:
Hoppas ni gillar det nya utseendet...
/Bellis

Kort från igår (:

    

/Bellis (:

Halloj alla,

Idag är en mardrömsk dag egentligen, rent fysiskt. Psykiskt är jag på topp. Riktigt på topp.
Igår var det som bekant kalas hemma hos mig, lite smått. Himla mycket trevliga människor på samma ställe. Var himla mysigt. Är dock lite sur över att en viss person tog sig rejält med frihet och försatte mig i otrevligheter, för att hon tyckte att det var ok att ta andras grejer. Men live and learn.
Ut bar det också. Skulle till Värmlands, men så blev det inte. Kanske lika bra. Istället hamnade man på se7en, och för er som inte bor i uppsala så är det lite av ett fjortisdisco. Det begicks inga dödssynder där mer än att de spelade värdelös musik och jag kände att det där är nog inte mitt gäng längre. Thank God for that. Jag stod still mitt på dansgolvet när det slog mig, Gud vad bra mitt liv är och Gud så lycklig jag är med att det har blivit så bra.
Jag behöver inte utsätta mig för det här fler gånger för att känna mig levande. Så när de satte på Green days basket case tänkte jag; ah punkrock. Mysigt. det närmsta man kommer till nåt halvbra på ett sånt här ställe så skriker en ungjävel: Fyfan vad hårdrock de är (syftandes till Green day) där var måttet rågat och jag ursäktade mig från mitt sällskap tog min kappa och gick. Förnärmad. Damn ignoramuses. I don't like their people.
På väg hem har jag sällskap av C och kompis och jag halkade och knäet åkte ur led. Den smärtan. Som förövrigt är lika närvarande nu som då, den är inte att leka med.
What happens next surprised even me. Dennis, that's what happens. Och vi satt hela natten och pratade, på telefon, via msn... All that, och jag kände lite för mycket misstänker jag. För mycket för mitt eget bästa. Det är inget bra. Men men, sånt som händer när två weirdos språkar. So, you know. Uhm, here we go again...
Idag blir det en massa komedi. Massa massa komedi och sen möjligen festande ute i Sthlm med A och F. Om knät blir bättre dvs.
/Belma

Halloj alla,

Long time no see... Himla mycket som hunnits med de senaste dagarna. Massa festande, socialiserande, dansande, drickande, hånglande och annat skoj. Man har hunnit träffa alla underbara människor som man aldrig tar sig tiden att träffa men som man saknar så ofantligt när de inte finns inom räckhåll.
Vaknade upp bredvid min allra sötaste A och kände att det här kanske är precis vad livet ska gå ut på. Oh, just det; notera vaknade upp dvs efter en kort natts sömn. Fy sjutton vad kul vi hade igår. Förfest (som det inte var menat att vara) gick av stapeln lite senare än planerat då jag skulle hämta F som tog sig hit från Sthlm (: A skulle dyka upp sent, och den andra A och H visste jag skulle bli lite sena. Så jag rusade ut för att hämta F men när vi kom hem hade hela gänget redan samlats, och sötaste A hade dykt upp himlans tidigt. Helt underbart att ha så mycket bra människor på samma ställe.
Det snackades om allt möjligt, röktes, dracks och lyssnades på diverse rockiga låtar. J blev smått rastlös och kom på att vi borde ta oss ner till Värmlands, där även A, F och H skulle komma in, trots bristande ålder och kårleg. Så det ringdes några samtal och så var det fixat. In i en taxi där jag och allra sötaste A fick sitta i "hundluckan". Himla mysigt. Flickorna pratade om diverse fyrkanter och A var helt på idén, haha (:
Väl framme vid Värmlands ville A dansa med mig, han som aldrig dansar. Tyckte jag lät som en kalasidé och vi skulle precis smyga iväg när E dyker upp från ingenstans. Hon är så söt. Hon skulle in för hennes pojk var redan där inne. Så vi tre kilade in medans de andra väntade på att smyga in bakvägen. Jag skuttade neråt toahållet, och blev nerputtad i trappen av en tös som hade lite för brått så jag skrapade mig på både armar och ben. Mindre kul. Men sen skulle det dansas, och dansas gjordes det. F ville inte dansa, tycker jag är lite trist. Men A stod och headbanga med J och E och jag stod och dansade lite vid sidan av. A och H tappade bort oss lite av och till men vi hittade tillbaks till varandra. J hade hittat H och de stod och flörtade i baren. Underbart.
A och jag håller tummarna för dem. A är himla förtjust i H, som han påstår är en bra kille. Jag kan inget annat än hålla med. H är en bra kille, och bra för J tycker jag. Det var en del snack om dem när vi kom hem. Jag bäddade ner F i köket och A och jag låg mest och prata innan det var dags att sussa. Underbar afton som ni märker. En av många i raden. Jag kan inget annat än le åt det som hänt och fortfarande händer. Ni är så bra, gott folk. Ni som finns runt mig nu, och denna cirkel av vänner vill jag aldrig förlora. Dock saknade jag J, som stannade hemma =0/ We miss you.
Nej, nu ska jag äta lite och sova. Sen blir det film hemma hos A. Jisses vad vi ses hela tiden. Underbart, det är alldeles underbart.
/En alldeles lycksalig Bellis

Halloj,

Den förra rubriken var temporär. Jag föredrar Halloj (:
Gud så glad jag blev när jag läste N:s kommentarer, raringen du är lika mycket guld om inte mer än så [: Men jag blir alltid så oförskämt lycklig när vänner är så söta. Thanks [:
Ikväll blir det lite kalas igen. Ser jag fram emot. Tycker om kalas. Dock blir väl detta utan A och det känns sådär lagom trist men man kan ju inte få allt, tyvärr. Saknar honom, även om jag inte vill erkänna det. Men jag saknar honom, faktiskt. Hoppas han gått och dött eller liknande, för inget annat känns som anledning nog att inte höra av sig på en hel vecka.
Nej, jag ska inte gnälla. Jag ska skärpa mig och se det positiva i allt. We had alot of fun. Träffade A (ett heeeeelt annat A) eller jag såg honom och undvek honom. Gick runt. Vad skulle jag gjort? Träffat honom? Blivit kär igen? Nej, det var nära nog. Att få se honom igen. Detta Uppsala börjar te sig lite litet för att rymma alla ens ex... Dang it. Söta pojkar allihop. Och ändå lever jag i celibat... Why is that?
That's what really grinds my gears... Over to you Diane... (från ett avsnitt av Family guy, om ni undrar var det kommer ifrån).
/Bellis

Halloj alla,

Lyssnar på lite bosnisk musik och det slår mig att ni borde få veta något som jag identifierar mig med; Kaze se za srecu treba puno dara, u dzepu malo para i sjaj u ocima. Som kort och gott betyder; för tur krävs en del begåvning, lite pengar på fickan och glimten i ögat (ordagrannt översatt). Vilket alla som känner mig vet att jag är något sjuktligt tursförföljd. Nåt jag trivs med. Men jag är en anhängare av kvasi-religionen "Flow" som innebär att man är öppen för positiv energi.
Jag hade kunnat filosofera vidare, men ska inte det. Jag är lycklig. det är så enkelt.
/Bellis med ♥ på plats igen

Hejsan alla,

Jag undrar just det. Om jag får vara naiv, och tro att han och jag har en framtid ihop. Får jag släppa min ångest och alla mina analyser av honom, mig och detta som sker nu? Jag vill så gärna få det här att fungera i längden, jag vill ha nåt meningsfullt men jag är rädd för att släppa allt och kasta mig in i något som kan skada mer än det kan ordna upp. Jag är rädd att falla för honom, för jag är rädd att det inte finns något där för mig att hämta. Jag drömde så länge om A, så fruktansvärt länge om hur underbart det skulle vara att ha honom vid sin sida. Men nu när han står där undrar jag om jag kanske borde fortsatt drömma, jag trodde jag skulle känna mig tryggare med honom. Jag trodde att någon form av kärlek skulle uppstå mellan oss, och trots att jag vet att han vill ha mig så känns det ändå som att det inte riktigt räcker.
Så igår träffade jag en annan kille, M, som jag blev något störtförälskad i. Men någonstans mitt i allt mys började tänka på A, och han var ju där hela tiden. Han ville inte reagera på det men han gjorde det och det kändes bra. Men jag vill inte behöva bete mig som ett barn och hela tiden kräva hans bekräftelse. M får jag direkt bekräftelse av och den känslan jag fick när jag stod med honom var så mycket mer än jag någonsin fått av A.
Det var så vackert, hur han höll i mig. Så hårt, och var så underbar mot mig. Men ändå gick jag hem med A, och samma sak hände. Samma som innan. Och det var bra, det var underbart bra. Men det känns som att det inte leder någon vart, det känns som att han och jag aldrig kommer att komma från det där stadiet. Och som att han kanske inte är mogen eller redo för nåt seriöst.
Men ändå så sitter man och analyserar allt han sa "om jag var nån annan hade du och jag haft en relation nu, då hade vi redan varit tillsammans". Ja, om ändå. Om jag ändå kunde veta att detta kommer att leda någonvart, för just nu känns det som att det är ett KK förhållande, och jag är inte så pigg på det. Visst är det kul, men det finns ju ingen substans där, och jag pysslar inte med sånt.
Nu är frågan, ska jag träffa M, som planerat, imorgon eller ska jag skippa det och se vart (om någonstans alls) det leder med A..?
Hjälp!
/Belma