The Pretentious Illiterate

Ja, första gången jag är i Danmark där jag inte är dragen. Fint det. Nu sitter jag på det Danska Samsungkontoret och har det bra. Det är soligt och varmt, och det är sjöutsikt här så man kan inget annat än älska det. Danskar brukar generellt sett inte vara min favoritgrupp människor men herregud vilket bra intryck jag har fått. Nytt kapitel, for sure. Ja, detta blir sista resan nu. Det är skönt på ett sätt men lite vemodigt ändå, jag har lärt mig att tycka om folket man möter. Dock fortsätter handledningarna i Sverige så det blir väl på smma vis bara hemmavid nu. Inte lika skoj, men man har sina favoriter hemma ändå så det är ju positivt på det viset. Det är kul att kunna skutta ut med Marajah och röka och snacka lite skit om arbetet, en samtidigt är det kul att se hur andra länder löser sina vardagsproblem. Samma vardagsproblem som man själv står och möter varje dag.
Ah, för- och nackdelar finns varstans. Jag är bara glad att få ha sett de olika kontoren och mött alla roliga människor. Nu ska jag väl lägga ner verksamheten så smått och inta den danska taxfreen. Kanske även äta något och hoppas på bättre priser än i Norge.

Muchos gracías!

/Bellz

Jag älskar min lillaste Oskar, men han verkar inte gilla mig mer och han verkar endast trivas med att urinera på mina kläder, skor och tingestar. Detta endast på mina pryttlar. Han bodde i Kista hos mina päron, där hittade han mina strumpor som han kissade på. Inget annat, bara mina strumpor.
Jag vet att han inte trivs här, eftersom jag är hemma 6-7 timmar av dygnet under vilka jag ligger och sover. Jag har inte tid för honom just nu, jag hade helst velat låna ut honom några månader men jag vet att det inte går så därför ger jag bort honom. Men då ska han komma till ett bra hem, där han kan få den uppmärksamhet han behöver. Inte nån som är på resande fot för jämnan.
Vet ni nån som är bra, och snäll tveka inte att höra av er.

Idag var jag i Norge. Jag åt en vanlig burgare, och lite pommes frites. Nästan 200 NOK. Inte ens läsk ingick i detta pris. Norge verkar leva i ett parallellt universum, där ockerpriser är okej. Jävla idioter. En liter fin cognac kostar lika mycket som en påse med mini-toblerone. Hur får man ihop matten där? Fyfan. Jag vill inte tillbaks dit än på ett tag. Vem skulle kunna tro att gamla pålitliga Sverige skulle visa sig vara favoritlandet... just nu. Muchos strange.

Nu ska jag sova och vårda mitt mycket trasiga öga. Inflammation eller vagel, jag vet inte vad det är eftersom jag aldrig haft någon av dem. Men ont gör det och tårarna flyter på som om det inte fanns en morgondag.

Nuff said.

/Belma

Idag jobbades det minsann över. Tyvärr jobbade inte vederbörande under, men det lär väl ordna upp sig.
Jag sitter och tittar (mycket nöjt, om jag får tillägga) på mitt senaste inköp. En 19" skärm. Givetvis var det ju inte den jag köpte, jag köpte en futtig 15" men den hade man sålt till en annan anställd så jag fick en 19" widescreen istället. Denna blev jag inte bestulen på, på vägen hem. Men livet är långt och jag är en sån som glömmer att låsa ytterdörren. So there's time.
Mitt liv står still just nu, i mångt och mycket. Jag har lite energi till övers men den ödslas givetvis framför dumburken (jag alternerar mellan datorn och tv:n). Inte tar jag mig ork och ställer mig och lagar mat, som jag då borde göra. Men men. Snart är det påsk, då tänkte jag fixa och dona här hemma. Vad det nu innebär.
På tisdag bär det av till Oslo, för en handledning i ett nytt system som vi implementerar. Ett system jag räds för att introducera. Det är så mycket dåligt i det att det kommer innebära korsfästelse för mig. Nu får man verkligen spänna pedagogi-musklerna, och visa vad Uppsala Universitet har lärt ut. Dvs inget. Vi får korsa den bron då vi kommer till den. Just nu ser jag mest fram emot mer handledning och mindre ledig tid. Mer övertid och mer gnäll, då jag inte har möjlighet att slutföra de projekt som ligger öppna på mitt bord och skriker efter uppmärksamhet.

Plötsligt känner man sig viktig. Sådär lagom egoistisk också, och extra duktig då två personer med mer utbildning än jag inte fixade det som fixas skulle och sedan skyllde på mig. Idioten till ex-chef svalde deras story med hull och hår, men den nya synade bluffen. Tack för det, chefen, det behövdes. Nästa gång får piff och puff hålla sig i sitt lilla hörn, eller göra som man ska.
BOYAH!
Fan vad jag är töntig. Ibland kan man inte annat än skratta åt sig själv. Jag bjöd på den där... På samma sätt som jag bjuder på alla andra.
Nåväl, nästa vecka blir en spexig en. Mer spexig än denna. Jag ska inte bara till Oslo jag ska även till Vantaa. Och alla som känner mig vet om min fallenhet för finnar (finländare, inte acne). Så det ser jag fram emot extra mycket. Men vi har nog med finnar på kontoret, så jag får min dagliga dos där. Men jag hade gärna haft en riktig finsk björn att vila ögonen på, om så bara i några timmar :)

Well put. Nu ska jag inta horisontalläge, då detta vertikala inte håller i längden. I needs my sleepz.

God natt kära läsare :D

/B

Fitta, fat... handgranat.


Jävla idiot som glider in när det är fullt med folk och snor min telefon. Tack för den, jävla... Är man inte fördomsfull innan så blir man det lätt efter. Jäkla människor som inte har lärt sig det här med gränser. Du kan ha ditt om jag får ha mitt. Inte för att jag kommer att attackera nån annan bara för att jag själv blivit utsatt. Det är det som skiljer folk från fä.

Somliga har inte lämnat Cro Magnon stadiet ännu. Jefla idiot.

Hoppas du kan njuta av min fina telefon lite längre än vad jag fick. Väl valt när du valde offer, det är lätt att sparka på den som redan ligger...

/B

Jag hittade denna i mitt arkiv. Augusti 2006 vill jag tro att det var från. 

Tio första:
Första bästa kompis: Senada
Första bil: Nissan
Första kärlek: Mirza, skulle jag tro
Första husdjur: En hamster
Första semester: Kroatien
Första jobb: På Handskmakar'n
Första köpta skiva: Ingen aning
Första riktiga kärlek: Marcus
Första piercing: I båda öronen när jag var bebis, annars läppen anno 2007
Första konsert: Ingen aning

Nio sista:
Sista alkoholdrycken: Jägermeister
Sista bilfärd: Till Gnesta
Sista filmen du såg: Bolt
Sista bubbelbadet: Länge sen
Sista spelade cd: Har inga cdn längre, mixtape gäller numer, mp3-style
Sista gången du grät: Igår och idag
Sista måltiden: Thaigryta med kyckling

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Ja, Han var min bästa vän... han blev väl det med tiden
Blivit arresterad? Nej
Blivit kär vid första ögonkastet? Nej
Varit på tv? För länge sen
Fått ditt hjärta krossat? På det värsta sättet, ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Ja
Haft ett one night stand? Ja
Busringt till nån? När jag var yngre

Sju saker du har på dig:
1. Nattlinne
2. 1 hårnål
3. En till hårnål
4. En tredje hårnål
5. Hårsnodd
6. Armband
7. En ytterligare hårnål

Fyra personer du kan berätta allt för:
1. -
2. -
3. -
4. -

Tre val:
Svart eller vit? Vit
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad

Två saker att göra innan du dör:
Resa jorden runt (vissa saker ändras aldrig)
Bli mamma (denna kommer aldrig ändras)

En sak du ångrar:
Att jag lät mig själv falla så hårt. Jag borde jobbat på en bättre back up plan

Sådär då... vad gör man nu när allt är gjort?


Vad gör JAG nu..?

/B

Jag har äntligen fått namn för det som är. Jag är inte rädd för mörkret. Jag är rädd för natten. Mörker i ett utrymme är inga problem, natten. DET är problemet för mig.

Tack phobialist för etiketten! How swell.

Nu blir det sovtajm strax, för den här 'förkylningen' håller på att göra slut på mig. Och min så kallade "pojkvän" har inte en enda gång: hoppas du kryar på dig. Eller: behöver du något? Eller: det låter bedrövligt, hoppas det inte är nåt seriöst.

Men hans slampa är dum nog att teckna ett telefonabonnemang på 24 månader och han blir utom sig av ilska. Bra prioriterat Marcus, märks att du har mycket i huvudet. Det faktum att du kan knyta dina egna skor förvänar mig alltsomoftast. You got it going on!
Du är så tragisk. Så ömklig och ledsam att till och med den här febern är att föredra. Jag behöver fundera på hur länge jag kan vara ytlig. What can I say I'm bored and need entertainment. No offense. But there's no more to it than that. Never was.

/Bell

Halloj alla,

Jag gick upp innan kl 8 imorse. För er knegare är detta inget att tala om men för oss som är mellan arbete är detta en bedrift värt ett eget blogginlägg.
Kanske reder sig min ekonomi till slut? Jag fick bättre besked igår och idag så just nu känner jag mig inte nådigt nöjd. Jag är lite rädd ännu men mycket gladare än innan. Inte lika spänd. M är fin han, erbjöd mig ett hyreslån, om jag inte fick pengar i tid. Det tycker jag är hemskt fint av honom. Jag är väldigt glad att ha honom i mitt liv, oavsett allt groll mellan oss tidigare. Kanske blir denna Julen bättre än jag väntat mig. Kanske blir det inte helt snålt. Det vore fint att kunna gå ut och köpa mjölk utan att behöva räkna på om man kommer ha råd med det om två dagar igen.

Jag börjar skymta ljuset i slutet av tunneln, det känns redan tryggare på nåt vis. Så skönt.

Oskar däremot är mitt största problem just nu. Igår fick han gå ut igen. Jag vet inte vad som for i honom för han blev skogstokig. Skrek som en stungen gris halva natten, klöste efter mig, fräste och skrek mer därtill. Sen försvann han i tomma intet och har inte setts till sen dess. Jag hoppas han dyker upp snart, han lär ha frusit och blivit hungrig. Jefla skitunge :P
Idag har jag beslutat mig för att göra dagen till min. Jag har redan lagt en ansiktsmask, jag har håret i en pissdyr inpackning och så ska jag fila till och måla om mina naglar som börjar se lika luggslitna ut som jag. Jag tänkte även diska upp all disk och kanske även dammsuga alla vrån. Jag måste flytta om min säng och felanmäla min tvättstugeplupp som inte vill assistera mig i bokning av tvättstuga.
Jag ska ta vara på idag. Detta får bli en bra dag. Jag ska börja med att klä på mig, jag misstänker att mina grannar tröttnat på att se på the fat, naked guy :P

Allas eder.

/B

Halloj alla,

Dessa är slöa dagar i Casa de någon annan. Jag har givetvis gått emot allt sunt förnuft och varit hos M (som ju är i Sthlm igen) de senaste tre dagarna. Jaja, jag vet vad ni tänker men jag vet inte. Det känns annorlunda nu. Bättre. I might be wrong, I bet I am. Men jag trivs i detta nu. Jag är glad i detta nu. Vi får se vad imorgon bär med sig, men idag är bra och jag ska sluta analysera saker som kanske kommer. Vi får ta den striden när den kommer.
Jag har lärt mig en läxa, jag har lärt mig den väldigt väl. Jag har lärt mig att jag ska lära mig av de läxorna jag tidigare fått göra. Jag glömmer lätt och jag försöker desperat att komma ihåg. Jag ska försöka bli lite mjukare, lite mer ödmjuk och lite mer ambitiös. jag saknar energi, och den enda som suger ut all min energi är jag själv. Måste bli bättre på att vara bra mot mig och andra. Förändring tar tid, har jag lärt mig. Jag förväntar mig inga mirakel, men jag väntar mig lite ändring i min egen attityd. I suck at being humble and at ease.
Jag har lärt mig en sak... if life brings you lemons: try to find someone to whom life brought Tequila :D

/Bell

Herrejösses, jag insåg när jag klädde på mig för att handla att jag var samma jag i nya miljöer. Precis som alltid annars, denna personen ändras inte. Trots miljöombytet. Jag ska nog ta mig i kragen, för jag har börjat bli som jag var i Uppsala. Lika deprimerad och därmed isolerad. Funderade starkt på att ställa in min inflyttnings- och födelsedagsfest som går av stapeln på lördag bara för att jag är så jävla låg. Men sen kom jag ihåg att jag bara bjudit folk som gör mig gladare, och att ställa in vore ytterst dumt.
Jag har handlat cigg, ja. Jag har rökt en, ja. Och det kommer bli fler, ja. Inte många, men bara för att lugna suget litet.

Jag är arg och besviken. På mig. Som låter såna här smärre set backs ställa hela mitt liv på ända. Ska ta mig samman. Titta på family guy, eller någon film och inta säsongens första glas julmust.

Apropå det. Är det ingen mer än jag som undrar vad fan det är som händer? Sen när börjar julen redan i oktober? Jag minns när jag var liten, så var julen något som var exklusivt för december. Sen ruckades det på gränserna och julpynt och annat skit började redan i november... Nu vet jag inte ens om jag är sugen på jul, för man kommer in i 'julstämning' redan i juli och innan december har man hunnit bli mätt på pynt och insinueringar om reor som komma skall. Jag är trött på att jul kommer innan Halloween. Det är fel och konstigt och jag har tröttnat på det.
Ja, jag vet att julklappshandel och annat skit som har med jul att göra drar in summor. Men kom igen! Den som väntar på nåt gott? Ingen som hört det? Jag har svårt att se någon rusch runt jultid eftersom man annonserar redan i oktober och folk hinner handla långt innan den faktiska julen kommit. Jag är så trött på jul redan att jag inte kan se det för mig att jag skulle kunna vara på bra humör när the jule tide kommer.
Dessutom har jag för många smärtsamma minnen som följde jul 2007 för att bara glömma sådär huxflux. Jag fick uppleva det där lilla miraklet som så många skriver om, för att sen se det slitas bort från mig. Usch, han var en hemsk människa. Och folk som skyltar med juleljus och annat pynt är lika hemska de.
Vet ni vad. Jag såg den första adventsljusstaken idag och ville gå över och knacka på hos tanten som hade den. Men vad skulle jag sagt: "Ursäkta mig frun, men DET ÄR INTE ADVENT ÄN!"
Inget är heligt längre.

Ja, jag är en 40+:are som tröttnat på dagens ungdom. Förklädd till en 22- åring, med en ovana att röka och världens absolut sämsta kondition.
Det ni!

/Bell

Jag för numer en blogg på engelska. Det är lättare att uttrycka sig på ett mer nyanserat språk. Svenskan är ett ganska torrt och ordfattigt språk. Jag ville länka till min senaste uppenbarelse... bara för att göra reklam för mig.

http://bellsebub.blogspot.com/2008/11/road-to-hell.html

Hej å hå. Disken väntar.

/Belma

Hej alla,

Jag vet att det inte är min plats att rätta alla människor på denna planet. Så jag har avgränsat mig och fokuserar blott på Sverige.
Nu ska inte jag sitta här och påstå att jag alltid är grammatiskt korrekt i mina skriverier. Framförallt när jag är upprörd är jag lite av en anti-talang. Men en sak stör mig mer än allt annat; att man inte vet skillnaden mellan de och dem. Herrgud folk. Var och varannan text som jag läser, vare sig det är en blogg eller en tidningstext ser jag att idioter missbrukar ordet dem. Vet ni inte skillnaden använd DOM!
I nittio fall av hundra ska det vara de. Men när de  är subjekt i en sats, skriver man alltså just de. När de står som objekt, måste man skriva dem.  Efter prepositioner - på, för, till, mellan   osv. - skriver man också dem.
Det finns några få undantag, där formen de trots allt kan försvaras även i objektsställning. Att något/någon är objekt innebär att det/personen i något avseende är föremål för en handling - inte den handlande själv, för då är man subjekt.
Nåväl, utan att ge oss in på vidare undantag och underförstådda substantiv. Jag menar på att man ska antingen läsa på eller sluta bruka ett felaktigt begrepp. Det är estetiskt sett föga tilltallande att skriva fel för jämnan. Mina ögon tröttnar snabbt.
Som en notis; Ja, jag vet att det heter till brädden fullt. Jag envisas bara med mig själv att skriva fel hela tiden.

Finn ett fel:



/Belma

Jag satt och fnulade lite. Det är sånt man gör när man är arbetslös, det och äter endast cup of soup.
Nåväl, mitt i mit cup of soup-ätande och fnulande slog det mig att jag "bloggat" i 8 år nu. Nästan en tredjedel av mitt liv. Hej och hallå. Att man aldrig tröttnar.
Det hela tog fart på LunarStorm för många många år sen och har sedan fortsatt dels på "Lunar" men också på andra communities för att slutligen hitta ut till den sanna bloggosfären. Blogg.se och blogger.com. Jag vet inte hur många spaltmeter tonårsångest jag hade kunnat samla ihop om jag bara sparat allt. Alla killar, alla vänner, alla 'problem' man tyckte att man hade. Tentaångest, skoltrötthet, jobbslit, pojkar... pojkar och åter pojkar. Dennis och Marcus, och Magnus och Anders. Rickard gånger 3. David. Daniel. Sean. Underbara vänner som Alex och Stefan, Jenny, Tessan, Elin, Millan, Sly och brudarna. Fyfan.
Och så de många flytt-turerna. Malmö-Sthlm. Flytten från familjen. USA. Flytten ihop med honom. Flytten tillbaka till det egna. Sthlm-Uppsala. Uppsala gånger 3. Uppsala-Fisksätra. Fisksätra-Tyresö. Tyresö-Björnlunda för att slutligen hamna i Gnesta. De ovanstående boplatserna har jag haft de senaste åren bara. Inte mycket att hurra för. Men vilka omställningar.
Sen depressionerna. De månadslånga depressionerna med tillhörande isolering. Tröttsamma veckor och månader som smälte ihop till ett. Sömnlösa nätter. Statoil vid Kantorn. Den där natten då jag hade honom i mitt kök, och efterföljande morgon. Vår lilla träff, sen månaderna av ja... älskog? Mest för att inte uttrycka mig, man vet aldrig om det sitter unga och läser detta. Månader och månader av vilt, passionerat... ja ni vet vart det är på väg.
Sen, hon.
Allt ställs på ända. Jag orkar inte Uppsala mer och flyttar. Flyttar ihop med honom. Börjar på ett äventyr som aldrig borde skett men som i efterhand kanske var en räddning. Flyttar ifrån honom. Hatar honom, innerligt. Men känner ett behov. En önskan som han uppfyller, gång på gång. Sen tankarna. Känslorna. Besattheten. Och slutligen, besvikelsen. Som ett brev på posten.
Och nu. Nu är vi framme. 8 år senare. Lite tryggare, lite stabilare. Om än mer nyfiken.

Måtte det aldrig ta slut.

/Bell

Halloj alla,

Jag har om möjligt fastnat ännu mer på Gnarles Barkley och Bo Kaspers Orkester.
Lyssnar på de två grupperna dagarna i ända, och inser hur desperat jag försöker hänga mig fast vid den underbara känslan bägge förmedlar.

Imorse (05:30 på bussen till Gnesta) lyssnade jag på en låt som fick mig att tänka tillbaka på en film jag såg med M i söndags: The Strangers. Handlar om 3 ungdomar som är ute och ränner och hittar ett par (som kämpar med sina egna demoner) i en stuga och som de under en natt trackasserar och till slut mördar. Tydligen bygger den på en sann händelse, något som skedde 2005 i USA. Filmen var helt sjuk. ”Jag var så rädd att jag trodde att jag skulle skita på mig”, för att citera Metro anno augusti 2008. Men det sjuka var att när Liv Tyler, som spelade den ena parten av det misshandlade paret, frågade dessa förövare varför de valt ut just dem så får hon svaret: ”Because you were home”.

Så hela den mörka resan till Gnesta såg jag min egen bild i bussfönstret och tänkte på det… because you were home. Vilket jefla öde, vilken sjuk anledning.
Kan ni tänka er? Jag kan säga som så, om någon kommer hem till mig och söker efter en Tamara då ringer jag fanimej polisen på stubb. Inte för att sånt händer där jag bor, för mina två grannars hus sitter praktiskt taget i min trädgård. Eller det känns så ibland.
Men snart movar jag till en lägenhet igen, det ska bli skönt som bara den.
Jag hittade ett rött durkslag idag på DUKA som jag föll pladask för. Det var sött som sjutton. Givetvis inhandlades det innan min sushilunch. Det har blivit många sådana. Sushiluncher inte durkslag. Tokigt men ibland fastnar man på en maträtt och sen nallar lite på det tills man tröttnar. Jag försöker trötta ut mitt omättliga sushibegär.
I’ll keep you posted vad gäller den utvecklingen.

Nu ska jag sakta plocka ihop mitt och dra innan någon börjar slita i mig igen. Gäller att passa på när man har sin chans.
Yay läkarbesök… :/

/Bell

Idag har jag gjort en alldeles egen mall för påminnelser för ett systerbolag. Mina klippa och klistra samt knåpa-för-fulla-muggar- kunskaper kom väl till hands. Jag är nöjd.
Huvudvärk, magvärk, illamående, ständiga kisspauser och en extremt täppt näsa lider jag av nu. Men idag jobbar jag till 16:30 sen blir det läkarbesök. Så roar jag mig.
Sedan hem för att fortsätta packa inför en stundande flytt. Plötsligt slår det mig varför jag är så trött hela tiden, jag får ju ingen lugn stund. Den enda stunden då jag inte arbetar är när jag sover och då har katten utflykt på mig. Så ja. Jag förtjänar så mycket ledighet att huvudet sprängs. Men ingen ledighet kommer än på ett tag. Men jag har flytten att se fram emot, sen lite vila och en födelsedag som jag tvivlar på att jag vill fira. Jag blir 23. Det känns äldre än gammalt i mina termer så jag bävar en skvätt.
Men nu ska jag ta kisspaus nummer 152 i raden och sen skicka ut påminnelser. Yaay, mina hemmagjorda påminnelser. Proffsigt ;P

/Bell

Jag har funnit mig själv, jag har funnit Jesus. Fyfan, inte har jag funnit någon mystisk, skäggig karl. Om jag hade, hade jag varit rätt mycket lyckligare.
Jag ska ta mig i kragen och börja flyttstäda och packa, men först ska jag jobba klart. Göra det jag är betald för och kamma mig. Känns som att jag slentrianjobbar. Men det blir så när man inte vet vad som finns att göra och vad man borde ta tag i. Nåväl, det kanske löser sig med tiden. In the mean time sorterar jag sådant jag borde sorterat för länge länge sen. Fyller hyllmetrar med pärmar, kastar och skriver ut.
Jobbar på så att dagen går fortare och jag kan åka hem till min tissetatt och mina lådor som ska fyllas med kläder och böcker, med prylar och minnen. Jag ska vara duktig och göra mitt jobb. Göra det som jag måste, sen ska jag bara slappa när jag väl flyttat in. Laga god mat och leva ett anständigt liv, så som jag alltid velat men aldrig kunnat.
Ja, allt ska bli bra nu. Nu när jag själv har koll på allt, när det inte längre är någon annans uppgift att se efter mig. Nu när jag blivit helt ensam och frigjord ska jag göra allt sånt som jag skjutit på innan. Som att må bra och att rå om mig själv.

Indeed.


/Belma

Så franskt.

Min fd fruga und jag ska träffas i stan idag och planera för en resa som är long overdue. Parisresan. Vinpimplandet på en vanlig fredag på ett café iförda baskrar. Så inbillar jag mig resan. Kanske blir det så? Kanske blir det romantik med en fransos? Kanske hittar jag den där Chanel-koftan jag trånat efter och spenderar alla mina besparingar på den? Och skiter i en ny tv, diskmaskin och bokhylla... Jag kanske bara vill ha den där koftan, som säkert bara finns i storlek 30-32. Men jag förtsätter drömma. Drömma om Paris, rökande, vindrickande och romantiken bakom den rosa koftan.

Ouais, som en annan fransman skulle sagt. Ouais indeed.

/Bell

Nej, jag vill inte stava rubriken rätt.
Klockan är 17.00 och min arbetsdag har precis tagit fart. Jag vet knappt ut och in, och plötsligt dyker det upp en hög fakturor från i maj som ska bokföras. Jomenvisst, jag har inget privatliv så visst kan jag sitta med 5 fakturoro på respektive 72 sidor och först kontera sen bokföra. Visst, jag är ju the office monkey. Tacka vet jag de få helger jag har. Hah! Helg. Kofta som en annan skulle ha sagt. Fan vad jag är sliten och tråkig. Jag är så sliten och tråkig att jag bara vill gråta.
En positiv sak är att jag och Linz ska mötas i Malmö och gå på Slagthuset och se Russel Peters, live in action. Så man har nåt litet att se fram emot annars hade min höst varit helt bortkastad.

Jag har ingen att dela mina stunder med och det suger rent ut sagt. I need somebody? Jag behöver en stadig grogg, det är vad jag behöver. En riktig jäkel. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; hade det inte varit för att jag är så lat och fattig hade jag blivit alkoholist. men jag har inte orken att uppehålla ett sånt leverne. Det funkar inte. Kräver för mycket engagemang, något jag inte har. Jag har ingen Gusto!

Hursomhelst är det en ekonomisk kris i USA och det märks. Jag har i alla fall en lön, så man ska inte klaga. Snart ett boende eller kanske t o m två. Vad vet jag. Kanske tackar jag ja, kanske tackar jag nej. Kanske ska jag ut och röka i detta nu?

Jo. Så gör jag. Farväl så länge, från en som knappt längre syns bakom pappershögarna. Tacka vet jag att Ramlösa med smak av granatäpple fanns i köket annars hade jag varit ledsen i ögat.

I bid you adióu!

/Bellz