The Pretentious Illiterate

Jag fick tips av en god vän att besöka en sida som föreslår att man ska sysselsätta sig med origami på jobbet.
Kanske skulle man ta fram lite papper nu inför bokslutet.
Kanske borde jag vika alla fakturor, som ramlar ner på mitt bord dagligen, till små svanar eller hundar.
Nej, båtar.
Det är ju trots allt sommar.
Kanske skulle jag returnera dem så.
Return to sender.
Jag vill naitvt tro att vi skulle få färre inkassovarsel på så vis.
Man kunde vika fakturan till en båt och en postitlapp, på vilken man skriver; "vi har inte råd att betala denna just nu, kan det vänta?" som man viker till en liten gubbe och returnerar den till avsändaren.
Jag undrar om man kunde få fler uppskov än när man ringer panikartade samtal till Svea Inkasso eller Kammarkollegiet.

Vad vet jag?

Någon origami blir det tyvärr inte, varken på jobbet eller hemma.
Men nu är fröet planterat, och vem vet.
Till nästa bokslut kanske jag skickar lite båtar och svanar.
Om inte annat så för att lätta upp stämningen på kontoret, en tisdagkväll klockan 23.30.

/B - Lördagen den 27:e juni 2009 kl 18:40

Jag äger numer alla vuxensaker man kan tänkas behöva. Tvättmaskin, check. Diskmaskin, check. Hemmabiopaket, check. Lägenhet, double check. Ett sparkonto, check. En weekendresa söderut, check. Två datorer och två tv:n, check and double check. Ett jobb jag vantrivs på, check and mate.

Jag slutar på TreStjärnor den 31/8. <Innan dess ska jag på suparsemester med Annelie och en finsemester med syrran till Gotland. Sen bär det av till Grekland för mer supande. Jag har behövt det, efter 2½ år av tyranni. Jag satt och tänkte innan, undrar om jag skulle börja sakna honom nån dag. Men jag skrattade så rått åt en del dumheter som varit och insåg att den perioden av mitt liv är över och jag kan återgå till att ha kewl. Och kewl ska vi ha. Redan nu i helgen. Boy-o!

/Kewk

Hallå alla,


Herregud det var ju inte igår man sist skrev något här. Men mitt schema är fullspäckat,; mellan restiden till och från jobb, arbetet i sig, pluggandet, fikandet och shoppandet och allt målande av väggar och stolar och annat har jag bara glömt bort att uppdatera.
Mitt singelliv har tagit fart. Jag vet inte exakt vad det innebär men jag tror bestämt att jag mår kalas. Nu har jag en hobby. Att måla om allt jag kan lägga vantarna på. Jag ska ta kort på min ena walk in closet som blev klar igår. Den blev barbierosa med en röd fondvägg. Jag ska dessutom få in en heltäckningsmatta. En röd sådan för att få den där riktigt hemtrevliga känslan där inne. Jag tror det blir kalas.
Igår kom mina föräldrar hem med en ny bänkdiskmaskin till mig. Bara så där, ur det blå. Jag har inte smält det riktigt än. Jag är så glad så jag vill skrika! Men nu sitter jag på jobbet, i ett öppet kontorslandskap och att skrika är väl inte att föredra.
Apropå att skrika så är min träningsvärk inte att leka med och igår så hamnade min ischiasnervi kläm på vänste ben så jag inte kunde röra mig. Jag vaknade imorse av att det gjorde så ont att till och med en muskelbristning nästan kändes mindre. Men till skillnad från muskelbristningar så försvinner min ischiassmärta efter ett kort tag. En natt eller två. Nåväl. Det blir fint hemma och det är bara det som räknas just nu.
Jag har årets coolaste design i huvudet som jag hoppas jag ska kunna föra över till väggen. Det vore fränt att ha en av mina walk in closets riktigt fin. Den andra med... men det får ta sin tid.

Nu är det arbeit som gäller. Sen lunch och efter: målande :D

/B

Avresa 27 mars 2009
Avg	Ank	Flight	Fr&aringn	Till
2009-03-27 12:05	2009-03-27 14:20	LH3015	Arlanda - Stockholm	Munchen
2009-03-27 14:55	2009-03-27 15:55	LH3494	Munchen	Zagreb

Hemresa 30 mars 2009
Avg	Ank	Flight	Fr&aringn	Till
2009-03-30 16:55	2009-03-30 18:10	LH3495	Zagreb	Munchen
2009-03-30 19:35	2009-03-30 21:40	LH3022	Munchen	Arlanda - Stockholm

Jag ser fram emot en härligt vårig långhelg i Zagreb. Jag tänker smaska i mig god mat, njuta av goda vänners lag och shoppa något roligt. Samt hamstra cigaretter :)

/Belma

Halloj alles,


Jag är trött idag. Igår tvättade jag 5 maskiner, det tog 4 timmar att få det klart men nu har jag kläder så det räcker och blir över. Jag insåg även att jag simmar i underbyxor, för att uttrycka mig. Jag vet inte varför jag har så mycket underkläder men det kan ju omöjligt vara något dåligt tänker jag.
Jag somnade sent. Kl 2, närmare bestämt. Och när väckarklockan ringde 3 timmar senare kändes det väldigt tungt. Jag fick inte sova något på pendeltåget heller och som grädde på det redan delikata moset var tåget försenat. Precis så försenat att jag missade min buss och fick stå och vänta ute i minusgrader i hela 40 minuter. Det var så kallt att jag vid ett tillfälle funderade på att sätta mig i busskuren och gråta. Men det var nog mest tröttheten som tagit överhanden över mitt sinne.
Jag har gått på halvfart hela långa dagen, och känner mig mer som en robot än en människa. Nu ser jag mest fram emot att skicka ett par hundra betalningar till innan jag kan kila hem för att göra kycklinggryta och sova. Och som jag kommer sova!

Nu - betalningar. Snart - hemgång. Senare - sovtajm!

/Belma

Drinkliraren från igår kom hit igen. Med blommor.

Jag tappade befattningen och skrek att nästa gång ringer jag polisen...

Ska man behöva gråta och känna sig otrygg i sitt eget hem? Jag är sjuk, med feber som inte ger vika. Jag är rädd att något är fel med mig i och med att inga mediciner funkar. Jag behöver inte ytterligare stress.


Varför kan inte jag ha en snäll och trygg pojkvän som kan hälsa på mig, hålla om mig och säga att det blir bra sen. Eller ens bjuder in mig till sig.

I need a man. Snälla ni där ute, do you know one of those? I need one right about now.

/B

Jag har aldrig tidigare varit sjuk på detta vis.

I natt vaknade jag under mina tre mycket tjocka termotäcken och hackade tänder. Jag hackade tänder så pass att Oskar flög ut ur sovrummet.
Jag försökte gå ut till badrummet men halvvägs in i vardagsrummet trodde jag att jag skulle förfrysa. Så jag sprang tillbaka till sovrummet och låg där mäkta omtöcknad.
Efter en dryg timme när min kroppstemperatur istället hade skjutit i höjden vågade jag mig på nästa badrumsvisit. Jag stod i duschen i dryga 45 minuter och just när jag kände att jag höll på att svimma stängde jag av, såg mig i spegeln och insåg att mina läppar var blålila.
Jag sprang ut i köket och hämtade febernedsättande. Sen sprang jag in i sovrummet och låg där och frös till jag somnade.
Efter en rude awakening, orsakad av så våldsam hosta att jag flög upp ur sängen sitter jag här, fryser inte alls lika mycket och har tagit febernedsättande medel. Kanske hjälper det nu. Hostan orsakar konstant huvudvärk och morfinet i hostmedicinen gör mig sömnig. Våldsamt sömnig.
Oskar undviker mig som pesten men likväl sitter han på tillräckligt avstånd för att kunna stirra på mig som om jag hade, just, pest.

Kanske tar jag mig igenom detta och slipper fler influensor... Please oh please let me sleep just a while.

/Belma

Jamenvisst. Vår kära arbetsplats har fått en officiell dress code. Jag stavar nog fel där men det får ni ta, gott folk.

Hursomhavers är jag ovanligt trött idag. Så pass trött att jag känner konstant att jag kommer att somna. Det var länge sen sist jag kände mig så här utmattad, men gårdagens telefonsamtal lämnade mig så pass upprörd att jag ville slänga ut telefonen genom fönstret. Vilket jag givetvis inte gjorde. Det vore ju bara förfärligt att hänge sig sådant beteende. Så imorse klockan 5, när väckarklockan ringde, kunde jag knappt öppna ögonen. Men jag var så illa tvungen att gå upp för att hinna till jobbet i tid. Jag hann givetvis inte i tid då mitt tåg stod stilla i en halvtimme vilket gjorde att jag missade 2 anknytande bussar och kom hela 40 minuter sent. Vilket innebär att jag egentligen kunnat spendera 30 minuter extra i en varm säng istället för att sitta inträngd mellan två människor på ett pendeltåg. Men vem hade kunnat förutse det?

Nåväl. Jag har färgat mitt hår. Det är blondorange. Jag är så nöjd att jag kanppt vet vad jag heter. Jag är alldeles utom mig av lycka över resultatet. Given, it's not for everybody. Men ni som känner mig privat minns kanske min något galna orangea frisyr anno 2006-2007. Den färgen hade jag velat få till igen :D Dock är denna aningen nertonad men spexig likväl.

Och så mina tvåfärgade naglar. Bara bra saker.

Men nu ska jag bege mig till lunchrummet för att inta min mat och sedan röka min sista cigg för dagen/veckan.

/Bell

Hej alla,

Jag hade planer på att åka iväg, till andra sidan pölen. Men jag for till Leksand istället. Och vilken glädje att jag gjordeså, jag är nöjd med mitt beslut.
Jag tänkte jag kunde bjuda på några kort från skiftet 08/09.

Lois: Together we can do anything: face any foe, overcome any obstacle.
Peter: Yeah, climb any mountain, rent any video, dial any phone. And not just our phone, Lois, other people's phones. Decent phones, God-fearing phones, phones that everybody else gave up on, but we knew better because we were a team!
Brian: What the hell are you talking about?

Det är väl dags för mig att gå tillbaka till mina så kallade roots. Ta mina bryderier annanvart. Metrobloggen - here I come!

/Bell

Ja men hej alla,

Som jag tidigare nämnt har jag varit sjuk en stund nu. I lördags kunde jag inget mer, orkade inget och tog mig till sjukhuset. Jag undersöktes. Jag har hostat så jag spytt och min feber har varit farligt hög, vilket påverkat mina lungor.Jag kan inte uttala en hel mening utan att bli anfådd och trött. Så jag fick en hel dröse mediciner utskrivna som jag skulle hämta. Så klockan 7 på lördagen åker jag från sjukhuset i Södertälje till Sthlm för att plocka ut mina mediciner i Scheeleapoteket (som ju har öppet dygnet runt).Men som vanligt när jag åker pendel måste något oförutsett hända. Pendeltåget fastnar mellan en hel del olika stationer för att till slut stanna mellan Stockholms Södra och Stockholms Central. Där blev vi stående i en timme, utan information mitt på en lördagskväll, då det är lönehelg. Needless to say så satt det en hel del människor som höll på att falla samman, sådana som tagit i för mycket på förfesten och så jag som bara hoppades på att slippa en hostattack med tillhörande illamående. Nåväl efter en timme kliver två mycket stora grabbar upp och tränger sig framåt i vagnen. Det syns på dem att de är finnar, och mina ögon sviker mig sällan för den ena vänder sig om för att säga något till den andra och då skymtar jag en tatuering som han har på halsen "Suomi" står det med stora bokstäver.
Som alla redan vet så har jag något för finnar. Eller ja, stora, trygga maskulina killar och män. Han med tatueringen var en riktig björn. I like that. Hursomhelst får de två upp dörrarna, hoppar ut på spåret och klättrar över ett staket för att sedan fortsätta vandra inåt stan.
Personalen på tåget står handfallna när de inser att det är den enda vägen ut och vi alla får kliva av så. Gravida kvinnor, gamla människor och folk med småbarn och barnvagn. Ja alla får vi klättra över det förbaskade staketet...

Jag kan säga som så, jag har aldrig skämts så i någon annans ställe som jag gjorde då. Fyfan för SL, fyfan för dem och idioterna i deras ledning som skiter blankt i kunderna (resenärerna) och istället sitter och plockar ut löner för inget arbete. Det enda de vet hur man gör är att höja priserna för oss resenärer. De borde avskaffas. Låt japanerna komma in och köpa upp alla våra tåg, då kanske man kan tänkas komma fram i alla fall samma dag som man åker. SL ni borde skämmas, ni borde skämmas så innerligt för den otillräcklighet som ni ständigt visar på. Istället för att kalla er kompletta idioter, vilket är fullt befogat, så vill jag att ni tar en revision av er inkompetenta ledning och börjar sålla. Jag och alla andra har tröttnat. Hade ni behövt trängas som vi hade ni kanske vidtagit åtgärder, era bortskämda, överbetalda, totalt inkompetenta svin. Att leka så med människors värdefulla tid, och deras humör. Har ni ingen skam i kroppen?

För att återgå till mitt inlägg så har det visat sig att jag är känslig mot hostmedicinen som jag fått, så var gång jag dricker av den så börjar det klia över hel kroppen. Jag ska få ny imorgon. Jag har egentligen inget problem med att det kliar, bara jag kan somna så är jag nöjd :)
Om ni undrar varför jag sitter uppe än vid denna okristliga tid så är det för att jag lärt känna en kille från Götet via the internets (hihi) som är hejdlöst kul. Serienörd som jag, otroligt snäll och hejdlöst kul. Vi håller varandra vakna. Han jobbar, vilket vi insåg för sent inatt så han övergav mig för en stund sen och jag ska strax sova jag med. Men han gör mig glad, och jag behöver fler sådana människor i mitt liv.

Yes yes. That was my rant.

/Bell

Jefla rygg. Det är allt jag kan säga. Ett antal dagar nu, har min rygg vägrat vara med och leka. Kan ha att göra med det faktum att jag konstant flyttar om min dubbelsäng, en fotölj som väger mer än sängen och så soffan.
Jag är omåttligt lycklig över att ha tillbaka min dator med all min underbara musik. Herregud vad det fattats mig. Man inser inte hur mycket man saknar en sån vital sak som musik förrän man får tilbaka det. Fantastiskt.
Jag har hängt upp bilder som gör mig lycklig runt om i lägenheten. Nu är det verkligen MITT hem det här, och jag kan inte riktigt ta in det helt. Det kommer ta mig tid att fatta att detta är mitt. Jag vet att jag tjatar men jag har varit "hemlös" så länge att jag glömt bort hur bra det kan kännas att ha ett eget hem. Jag har haft 'ställen jag bott på', men inga hem. Nu har jag ett hem och jag tjatar om det för jämnan, and will keep doing so for a long time to come. Annat jag lär tjata om en sväng är att jag blivit singel. Och är omåttligt nöjd över att inte längre ha en viss persons närvaro i mitt liv. Men det ska tilläggas att han blivit en vana och som med så många andra dåliga vanor kan man få för sig att man saknar det. Men på samma sätt som jag lagt av med cigaretter för en stund framöver ska jag lägga ner verksamheten runt honom. Det är slut. På bådas begäran. Ingen av oss trivdes med den andra. Minst jag. Jag har en ersättare. En liten herre som kryper ner hos mig och håller mig varm hela nätterna. Mer ofta än inte klättrar han upp på mig och kurrar för fulla muggar. En liten uppmärksamhetssökande liten nallebjörn som insisterar på sig själv.
Idag är det jobbsökardag i Casa de Belms. Det ska bli spännande att se om det finns jobb där ute, ännu. Eller om man får jobba på att tömma sparkontot en stund innan det är dags att hoppa på nästa jobbkarusell. We shall see, we shall see indeed. Hur det än blir är jag rätt nöjd med mitt liv just nu. Nytt kapitel, ett bättre sådant. Bara ryggen ger med sig så kanske jag kan skutta runt ett tag till innan vintern gör sig redo för att bädda ner oss i ett snötäcke. Justja, jag har ett solarium runt hörnet (800 meter från min lgh) som jag länge funderat på att besöka. Kanske köra en stekarvinter och bli orange? Bara för skojs skull, bara för att jag kan. Köra en Paris Hilton, fast för egna hårt förvärvade pengar. Så blir det nog. En orange vinter.

/Bell

Ja, så var det den tiden på året då sparpaket introduceras. Hejdå säger företaget till mig, en controller och en leverantörsreskontraansvarig.

Hejdå.

Idag är jag klädd på ett sådant vis att från midjan uppåt ser jag svår och djup ut, medan från midjan ner ser jag ut som något man finner på en cirkus. Jag vet inte hur jag resonerade där men klockan var 5 när jag gick upp och jag är glad att jag inte gick ut med bar underkropp (som det så fint heter).
Nu till något mer spännande:
Jag såg Bridget Jones dagbok igår, och ett ljus gick upp för mig. Jag ska göra som hon, jag ska starta ett gör om mig projekt, och den enda inbjudna till kalaset är föremålet för förändringen... nämlich jag. Jag måste ta tag i det här med rökandet, börjar bli riktigt allvarligt igen. Jefla cigaretter som smakar så fasligt gott. Och så måste jag ju uppenbarligen gå ner en hel dröse kilon. Herregud jag har lagt på mig så mycket att jag inte längre känner igen mig själv :O Inte på det sista taget, men över åren. Helt plötsligt står man på vågen och inser att man har tur som inte slukas ner i marken var gång man tar ett steg. Hej å hå elefant, inte bara minnet även arslet numer. Och så herrarna i mitt liv, givetvis avsaknaden av bra sådana är temat för dagen. Jag har en tendens att dra till mig idioter. So far, no exceptions. Från den ena idioten till den andra, och snart inser man att man börjar bli som man umgås och det går bara inte för sig. Jag har givetvis en karl i åtanke, en riktigt bra sådan. Trevlig, en riktigt bra far till sin lilla dotter och mitt bästa röksällskap. Vi har flörtat lite av och till sen dag ett. Rökt ihop, pratat, skvallrat, flörtat och jag inser att denna kille kan vara något av en keeper. Men inget har hänt och så kanske det förblir, men han är fin han. Lång och reslig som det heter, mörka ögon (hah, that's a first) sådär härligt rufsvänligt hår, ett underbart leende och så är han runt 190 cm lång som känns som en frisk vind efter alla pygméer (alla karlar under 185 cm känns onådigt korta).
Ja det finns mycket bra där. Mycket, mycket bra. Men just nu ligger min fokus på mig och mitt liv. Och där ska den ligga ett tag till. Jag vill inte kasta mig hejdlöst in i ännu en dålig relation. Allt bra kan vänta, kan det inte vänta är det inte bra och därför vinner jag endast på att hålla mig från det hela.
Ja, så får det vara från och med nu. För att slippa ett PS skriver jag in det i texten direkt: ja, jag har köpt en årsdagbok och en tillhörande penna. Nu börjar arbetet med att fylla sidorna. Första gick bra, men det är ju oftast de som följer som är den svåra biten.

/Bell

Det blir rött nu för böfvelen!

Bilder postas då färgandet gjorts. Kanske klipper jag mig? Kanske toppar jag bara. Vad vet jag, ikväll kommer bilder på resultat.


/Bellz