The Pretentious Illiterate

Jag gick fån jobbet vid 15, idag. Imorgon ska jag försöka jobba hemifrån. Jag mår så himla illa hela tiden. Jag vill bara gråta, i någons famn. Jag vet i vems, men den personen finns ej att tillgå. Men det finns så många andra och denna någon är ju bara på semester nu. Jag får så mycket bekräftelse nu, blickar och kommentarer. Jag mår bättre nu än jag gjort de senaste fyra åren, givetvis. Känner mig bekvämare, tryggare... Snyggare och mer eftertraktad. Önskar jag hade mer tid att stanna och prata med en lirare i afton men jag skulle till bussen. Räckte med promenixen från Carlslund till stationen, mådde verkligen illa för två. Men det varvärt det, fick lite ren luft. :) Nu ska jag göra ett desperat försök att sova, fastän jag mår illa och tankarna i huvudet nu blivit en orkan. Allt snurrar och jag sveps med i varje ny tanke. Inatt ägnar jag inga tankar till honom även om dagen ägnats åt att återuppta gamla känslor. Jag känner mig starkare än på länge trots att jag fysiskt sett är mäkta nedbruten. And the beat goes on...